Kartan visar tillståndet för Östersjön. Hela det svarta området består av bottnar där det inte finns något syre. Det är alltså inte enbart industritrålning som är ett problem för fisken i Östersjön, menar skribenten.
De tre miljöpartisterna Per Bolund (språkrör), Emma Nohrén (ordförande miljö- och jordbruksutskottet) och Rebecka Le Moine (riksdagsledamot) skriver i en debattartikel i VT att det industriella trålfisket är största problemet för Östersjön.
I det aktuella dagsläget, för bestånden av strömming och sill i Östersjön, kan de ha en liten poäng med vad de skriver, men över tid är deras artikel inte en hållbar lösning för Östersjön som ett friskt och levande innanhav. Det måste vara många partikamrater och även övriga väljare som blir besvikna när de läser deras artikel. Inte med ett enda ord nämner de den marina och biologiska kollaps som pågår i Östersjön. Skulle havet och fisken räddas om det blev ett totalstopp för det så kallade industriella fisket i hela Östersjön? Det enkla svaret är nej!
Kan Miljöpartiet ha missat att 21 procent av Östersjöns bottnar är helt syrefria? Det är en yta som är större än hela Danmark! Där kan ingen fisk leva och föröka sig, där finns inga levande växter eller andra smådjur som strömmingen och sillen ska leva av. Utöver detta är 34 procent av Östersjöns övriga bottnar att beteckna som syrefattiga och riskerar att bli helt syrefria om inte övergödning och alla giftiga utsläpp upphör. Det är alltså inte bara trålfisket som måste upphöra för att Östersjön och strömmingen ska ha en möjlighet att överleva, alla utsläpp av gifter som förorsakar de syrefria bottnarna måste också bort. Fisken måste få tillbaka de lekplatser där bottnarna i dag är döda på grund av syrebrist så att den kan leka och föröka sig där. En begränsning av allt fiske i Östersjön skulle ha varit på plats långt innan torsken och ålen tog slut, nu är det tyvärr strömmingens tur att utrotas.
Östersjön sedd från gotländska Fårö. Ett hav där en stor del av fiskebeståndet är utrotningshotat, eller redan försvunnit.
EU har nyligen beslutat om fiskekvoter för sill och strömming i Östersjön för 2024. Många hade krävt ett totalstopp för rovfisket genom det så kallade ”industrifisket” där fångsterna inte går till människoföda utan till foder för fiskodlingar och även annat djurfoder. Strömming och sill från Östersjön rödlistades så sent som i september i år vilket innebär att arten är starkt utrotningshotad och att man ska undvika att köpa den. Trots detta förbjöds inte det industriella fisket av EU utan man bara sänkte kvoterna marginellt. Vår svenska regering var starkt bidragande till de nya kvoterna och att ett totalstopp inte blev verklighet genom att rösta mot förslaget om ett totalstopp. Regeringen och EU visar klart och tydligt hur lite man egentligen bryr sig om tillståndet i Östersjön.