Torskbestånden har kollapsat sedan länge och sillen har minskat med mer än 80 procent på 50 år. Nu ska EU:s ministerråd fatta beslut om nästa års fiskekvoter för Östersjön – en överlevnadsfråga för havets ekosystem och kustnära fiskare.

EU-kommissionen har föreslagit ett stopp för allt riktat fiske efter sill och strömming i Östersjön. Det är välkommet att kommissionen äntligen agerar, men tyvärr tar inte förslaget hänsyn till att det är de stora industritrålarna som står för mer än 95 procent av fisket. Dessa måste stoppas först, inte det kustnära fisket som bedrivs med små båtar.

EU-kommissionens förslag låter som att det innebär ett stopp för allt fiske efter sill och strömming, men det stämmer inte. Kommissionen vill nämligen fortsätta tillåta bifångster av sill och strömming, det vill säga fisk som fångas samtidigt i trålen när man fiskar andra arter. Bifångster av sill uppkommer i fisket efter skarpsill, och volymerna är ofta enorma. EU vill fortsätta tillåta ett omfattande skarpsillsfiske. 

Som om detta inte vore nog är dessutom felrapporteringen inom fisket gigantiskt. Fiskerikontrollen är så gott som obefintlig. Sill och strömming rapporteras som skarpsill och fusket uppgår till flera tusen procent. Nyligen visade en kontroll att ett fartyg som rapporterat 60 kg sill i själva verket fiskat upp 11 ton. Innebörden av kommissionens förslag är alltså ett fortsatt omfattande fiske efter sill och strömming. Stoppet är inget stopp. 

Samtidigt är ansvarig minister Peter Kullgren (KD) som ska förhandla frågan i EU inte ens beredd att erkänna att industritrålarnas överfiske är ett problem, utan hävdar på oklara grunder att tillräcklig kunskap saknas. Han slår sig för bröstet och menar att han står på de kustnära fiskarnas sida, men riskerar att gå till historien som ministern som översåg kollapsen av sillen och strömmingen i Östersjön. 

Regeringen måste visa korten – är man beredd att driva på för ett totalstopp för industriell trålning i Östersjön? Att inte göra det vore ett hån mot de kustnära fiskarna. Det är den viktigaste åtgärden i närtid för att vända utvecklingen och rädda både Östersjöns ekosystem och det småskaliga fisket.