Miljö- och byggnadsnämnden (MBN) förelade då kommunen, i egenskap av väghållare, att senast 230831 ha vidtagit åtgärder som resulterar i bullernivåer under 65 decibel vid bostäders fasad på Hamngatan. Väghållaren har sedan fått till 240229 att vidta åtgärder.
I en nyhetsartikel i VT (230925) framkommer att Harald Hjalmarsson (M), KSAU:s ordförande, menar att bullermätningarna bör göras om då de bygger på en schablon. I artikeln står att på KSAU:s senaste sammanträde beslutades att återremittera ett åtgärdsförslag till förvaltningen och att i dialog med miljö- och byggnadsnämnden undersöka om det går att se över bullerutredningen.
Jag förutsätter här att det som framkommer i artikeln är korrekt, vilket i så fall skulle visa att Hjalmarsson inte förstår det rättsliga förhållandet mellan kommunala myndighetsnämnder, och kommunledning.
När det gäller de aktuella bullerberäkningarna så är det inget man hittat på för stunden, vilket artikeln ger intryck av, utan de bygger på erkända och godkända datormodeller som är standard i fall som detta.
Mer allvarligt är dock den syn på myndighetsbeslut som Hjalmarsson enligt artikeln ger uttryck för. Ett myndighetsbeslut är inget man kan resonera sig ur genom att föra dialog med den beslutande myndigheten. På samma sätt som privata aktörer är bundna av myndigheters beslut, så är även Västerviks kommun det i egenskap av väghållare. Den som inte är nöjd med ett myndighetsbeslut är hänvisad till att utnyttja sedvanliga juridiska vägar, nämligen att överklaga. När ett beslut väl har vunnit laga kraft så kan det inte angripas med vanliga rättsmedel, och i synnerhet inte genom dialog politiker mellan. Myndighetsbeslut är inte politik, utan det är juridik och tillämpning av lag.
Om Hjalmarsson tror att han har rätten att påverka ledamöterna i miljö- och byggnadsnämnden att ändra sina beslut så går han farligt nära regeringsformens förbud mot att påverka en kommunal myndighetsnämnds beslut i enskilda myndighetsutövningsbeslut. Kan det visas att han verkligen försöker göra det (vilket jag inte har belägg för), så skulle det kunna innebära tjänstefel enligt brottsbalken. Varje kommunal myndighetsnämnd är en självständig, suverän, myndighet. Detta gäller även i förhållande till kommundirektörer, kommunstyrelse eller ordförande i KSAU.
Mitt råd till Hjalmarsson är således att låta den juridiska processen ha sin gång, och att gilla läget. När beslutet vann laga kraft förlorade kommunen som väghållare möjligheten att få beslutet ändrat. Detta måste han, likt alla andra medborgare, inse och respektera.
I regeringsformens 12 kap. 2 1§ står: Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.