Det är roligt att läsa att familjen har flyttat till Överum och att de betraktar järnvägen som viktig för orten och bygden den går igenom. Vad gäller framdrivningen av motorvagnarna så drivs dessa fordon, Y31 och Y2, med miljövänlig diesel och är försedda med effektiva katalysatorer för att rena avgaserna.
Samma diesel används även på landsvägssidan så där är det ingen skillnad, men tågen är mer energieffektiva då ett stålhjul rullar betydligt lättare på räls än ett motsvarande gummidäck på asfalt.
Tågen har ett otroligt övertag med sin rymlighet och bekvämlighet med handikappvänliga toaletter samt ombordservice via medföljande tågvärd. Dessutom behöver man inte sitta fastspänd i stolen till skillnad mot landsvägstransport. Man har fri rörlighet under färden med tåg och ankommer stationerna på egen banvall utan risk för mötande trafik tack vare den stora säkerheten med signalsystemet, dagens Radioblock, som är unikt framtaget för just Kustpilen och har fungerat mycket bra sedan det introducerades 1995. Man får betänka att generationen Y2 som vi har sex stycken av på KLT-nätet är de mest bekväma och rymliga som någonsin rullat på Trafikverkets diesellinjer.
Vad gäller försöken med biogas på Tjustbanan så provades detta framdrivningssystem redan på SJ-tiden och sedan när Veolia tog över trafiken. Jag var själv med under körningarna och var med och utbildade personalen. Försöken gick väldigt bra totalt sett då fordonet Y1 1334 fick sina dieseloriginalmotorer av Fiats konstruktion utbytta till bensinmotorer framtagna av Volvo, omkonverterade till biogasdrift.
Vid tiden för testkörningarna så tankades Y1 1334 “Amanda” från en mobil tankbil från Tekniska Verket i Linköping innan avgång till Västervik. Det diskuterades att förlägga ett motsvarande tankställe invid stationen i Västervik men kom aldrig till utförande då man ville prova systemet vidare. Rent tekniskt fungerade driften positivt och jag körde själv fordonet i ordinarie trafik på Tjustbanan utan problem. Dessa prov ägde rum för cirka 15 år sedan och mycket har utvecklats sedan dess.
Dagens dieselmotorer på våra Kustpilenmotorvagnar kan utmärkt köras på de nya HVO-oljorna utan negativa Nox-utsläpp. Nu har ju KLT tillsammans med övriga länstrafikbolag beslutat om ett gemensamt inköp av nya fordon för drift på icke elektrifierade linjer inom Kalmar-Kronoberg samt Jönköpings län vilka skulle kunna framföras utan Nox-utsläpp delvis med bio/eldrift. Vi får se vad framtiden utvisar men vi måste fortsätta att satsa på en upprustning av Tjustbanan där alla politiker oavsett bakgrund är samstämmiga om bevarandet av fortsatt järnvägsdrift i Kalmar län.
Vad gäller återköp av tidigare fordon till Israel och Danmark så är dessa vagnar av Y2-modell inte aktuella då de håller på att fasas ut av respektive järnvägsbolag för att ersättas av nyare fordon.
Jag som skriver dessa rader har varit lokförare i 45 år och är väl insatt i de aktuella fordonen som utbildare och instruktionsförare samt teknisk rådgivare under åren. Jag har insett järnvägens överlägsenhet kontra landsvägen då jag även kört buss på gamla dåtida SJ-buss.
Vad gäller Tjustbanan så är det historiskt sett en tidigare smalspårig järnväg invigd år 1879 som 1964 breddades till normalspår mellan Västervik-Åtvidaberg för att där fortsätta till en redan tidigare normalspårig sträcka mellan Åtvidaberg-Linköping. Men när man breddade linjen så följde man ofta den gamla smalspåriga linjeföringen förutom några rakare uträtningar. Vid en fortsatt trafik bör satsningar göras på ytterligare kurvrätningar samt fortsätta att förse banan med betongslipers och helsvetsat spår. Kan man utföra dessa åtgärder så går det att höja hastigheten från dagens 110 km/h till minst 130 km/h så skulle restiden mellan Västervik-Linköping krympa till strax över timmen.