När Per och Camilla Andrae växte upp var det ingen av dem som spelade ishockey. Den världen öppnades när äldsta sonen Calle följde med en kompis (Sixten Stäringe) och började spela i Västerviks IK:s hockeyskola. Två år yngre Emil kunde knappt bärga sig innan han också fick börja där.
– Emils största idol är Calle och han ville göra allt som Calle gjorde, oavsett om det handlade om att spela hockey, innebandy och fotboll eller vilka kläder han skulle ha på sig. Han hade inga problem om han fick stå i mål, bara han fick vara med Calle och hans kompisar, berättar pappa Per som var lagledare för Calles lag.
Emil var snabbt bra på skridskorna eftersom han hade åkt med Calle, bland annat på sjön Maren under vintrarna vid Gertrudsvik där de växte upp.
– När Emil skulle göra sin första match med Calles lag var han den första i laget som blev utvisad och var så rädd för att få skäll när han kom tillbaka från utvisningsbåset, minns Per och skrattar.
Emil spelade i flera lag tidigt, både med 02:orna och de som var ett, två och tre år äldre. 02:orna var riktigt duktiga.
– De hade en segersvit på 120 matcher i rad. Det var helt galet.
Emil spelade överallt på isen men positionerade sig som back ganska tidigt då han gillar att se hela isen, vill styra spelet och har bra speluppfattning.
Utöver det är han extremt tävlingsinriktad.
– Han och Calle har tävlat i allt hela uppväxten och han har lärt sig jättemycket av Calle. När de spelade Fia med knuff en gång så gick det dåligt för Calle. Då gick han därifrån och slutade spela. Då blev Emil tokig och stortjöt för att han inte skulle få vinna. Han brottade ner Calle, men Calle har aldrig slagit tillbaka. Tvärtom har han skyddat Emil.
I fotbollen var mamma Camilla lagledare.
– Det var likadant där. Emil var överallt som en duracellkanin och gjorde mål och rensade i försvaret, berättar hon och fortsätter:
– Vi har aldrig behövt pusha honom till något utan drivet kommer inifrån. Han har alltid tränat extra. Ibland var vaktmästarna snälla och öppnade ishallen klockan 07 innan träningen började klockan 08 för att Emil skulle få skjuta.
När förstod ni att han hade potential att bli riktigt bra?
– Vi har ju alltid tyckt och vetat att han har varit duktig. Men i samband med TV-pucken sa Stefan "Stisse" Jakobsson, Emils dåvarande tränare, att det eventuellt kunde bli aktuellt med U16-landslaget. Då tänkte vi: "Va? Landslag?".
I samma veva var det dags att söka in till hockeygymnasium och HV71 blev ett ganska enkelt val för Emil då halva TV-puckslaget fanns i Jönköping.
– Det år de fyller 16 får agenter höra av sig och fem minuter efter tolvslaget på nyårsafton började det ringa till oss, det var helt sjukt, säger Per.
Efter mycket efterforskning och tips skrev Emil på för agenturen Playmaker med Michael Nylander och Mikael Rosell i Sverige i samarbete med Sports Management med Lewis Gross i USA.
Emil hade ett år kvar på högstadiet då och blev kontaktad av IK Oskarshamn som erbjöd honom att spela för deras J18-elitlag under årskurs 9.
Emil lämnade VIK för att få ännu bättre förutsättningar och pendlade mellan skolan och hemmet i Västervik till och från träningarna i Oskarshamn.
– Han hade matlådor med sig och så hämtade vi honom på busshållplatsen i Jenny klockan 22 på kvällarna. Det var en skaplig uppoffring, berättar Per och Camilla.
Satsningen gav frukt då Emil kom med i U16-landslaget.
På gymnasiet blev det spel i HV71:s juniororganisation, men det dröjde inte länge innan han spelade matcher med A-laget.
– Vi har alltid tyckt att skolan är jätteviktig, men när han tog en ordinarie plats i HV och var tvungen att träna dagtid och åka iväg och spela matcher fanns det ingen plan för honom från skolans håll. Det var mer att han skulle få ta igen det han missade senare.
Utöver spel med SHL-laget utnämndes han till assisterande lagkapten i U17-landslaget och senare till lagkapten i U18-landslaget.
På sommaren 2020 var det dags för NHL-draft och Emil hade nämnts i flera olika rankingar. Då han låg högt på dessa olika listor blev han antagen att åka över till USA på ett läger där spelare som tros bli draftade får träffa NHL-lag, intervjuas och genomgå olika tester.
Men lägret och även draften i Montréal blev inställda på grund av pandemin.
– Men vi förstod inte riktigt vad det skulle innebära ändå. Vi förstod att Emil var en av de tio till 20 spelarna i Sverige som var rankade högt upp, men bara för att man blir draftad innebär det ju inte att man blir en NHL-spelare. Vi tyckte bara det var roligt att intresset fanns.
NHL-draften anordnades digitalt istället, i oktober 2020, och hela familjen var på plats på ett hotell i Jönköping tillsammans med agenterna, lagkamraten Zion Nybeck (nu i IK Oskarshamn), som också förväntades bli draftad, samt rutinerade Rasmus Sandin (Washington Capitals) och Hugo Alnefelt (HV71) från samma agentur som var där som stöd.
– Förstarundan höll på till klockan 04 och då blev han ju inte uppropad. Så det var bara att sätta sig i soffan framför TV:n nästa dag igen, säger Per och fortsätter:
– Då förstod vi att det var något på gång för det började ringas fram och tillbaka och skickas SMS att den ena efter den andra klubben var intresserade. Sen läste de upp Emils namn och det kändes helt overkligt och jättestort. Calle skrek och vi jublade och skålade i champagne. Sen ringde Flyers general manager Daniel Brière till Rosell och en amerikansk agent, som de samarbetar med, ringde till mig och gratulerade.
Det tog inte många dagar innan det dök upp ett stort paket med massor av Flyersgrejer och Flyerskläder.
Men, som för de flesta andra som blir draftade, blev det inget NHL-spel direkt utan Emil var kvar i HV71. På vintern spelade han VM med juniorkronorna och under tidiga våren blev han utlånad till moderklubben VIK och fick spela 15 A-lagsmatcher i Hockeyallsvenskan.
"Det år de fyller 16 får agenter höra av sig och fem minuter efter tolvslaget på nyårsafton började det ringa till oss, det var helt sjukt"
Per Andrae
När HV71 åkt ur SHL stannade Emil kvar ännu en säsong och fick ett stort förtroende i allsvenskan där han utvecklades massor. Han blev lagkapten för juniorkronorna, kom med i VM:s All star team, vann guldgallret som bäste juniorspelare i Sverige och prisades med VT-guldet. Dessutom fick han vara med och ta steget upp till SHL med HV den säsongen (22/23).
Efter det åkte Emil över på Flyers träningsläger. Det gick bra på lägret och Emil fick inleda förra säsongen med fyra NHL-matcher för Flyers.
– Debuten var i Ottawa och jag, Camilla och Calle flögs dit av Flyers och blev hämtade av en privat chaufför. Där gratulerade alla oss och omhändertagandet var makalöst.
Efter de fyra matcherna blev Emil nedflyttad till AHL och var kvar där och acklimatisera sig till den nordamerikanska hockeyn resten av säsongen.
I somras valde han att lägga krut på fysträningen och skridskoåkningen för att komma ännu mer redo den här gången.
– Målet var att bli snabbare, mer explosiv och kunna ta snabbare beslut. Därför anställde Emil en personlig tränare och var ännu mer noggrann med maten. Det gav resultat, menar Per vars son genomförde ett kanonläger och efter att en back hos Flyers skadat sig blev Emil återigen uppkallad till NHL.
Då var Per och Camilla på plats.
– Flyers fixade ett hotellrum nära träningsanläggningen som ligger 25 minuter från matcharenan Wells Fargo Center. Men om han skulle få spela eller inte visste vi inte förrän samma dag. Det funkar så där borta. När Emil spelade i andra powerplay-enheten på träningen förstod vi att han skulle få spela.
Som familj till en NHL-spelare får man ett familjekort som gör att man får parkera på VIP-parkeringen, gå in genom VIP-entrén, få tillgång till familjelogen där mat och dryck ingår och dit spelarna kommer efter matcherna. Sittplatserna inne i arenan är i ett eget område med egen bar.
Under tiden föräldrarna var på plats anordnade Flyers "mamma-vecka" då spelarnas mammor fick flyga med till Boston bland annat.
– Men jag och Per var inbokade på en tour till Washington DC, berättar Camilla som följde med på nästa match i hemmaarenan istället.
– Alla var jättetrevliga och vi mammor fick sitta i en egen loge med våra söners matchtröjor på oss.
"Alla var jättetrevliga och vi mammor fick sitta i en egen loge med våra söners matchtröjor på oss"
Camilla Andrea
Sen föräldrarna var där för ett par veckor sen har Emil fortsatt spela riktigt bra. Han har fått vara med i starting line-up och spelat i första backpar samt gjort sina första NHL-poäng med tre assist.
Flyerssupportrarna gillar vad de ser och är väldigt tydliga på olika sociala medier att de tycker att nummer 36 ska stanna i NHL-laget och aldrig mer flyttas ner till AHL.
Tittar ni på matcherna även när ni inte är på plats i Philadelphia?
– Ja, vi kollar varje match, både i AHL och i NHL. Vi lägger oss klockan 21 och går upp vid 01. Sen lägger vi oss igen när matchen är slut vid 04. Sen ringer Emil ofta på FaceTime till oss när vi vaknar runt 06-07. Han har svårt att somna efter en match då det är en sån urladdning. Men oavsett om det är match eller inte så pratar vi varje dag. Vi skriver en del också, att vi är stolta över honom och gratulerar till vinsten eller assisten eller så.
Enligt puckpedia.com tjänar Emil Andrae 903 333 dollar om året med sitt rookiekontrakt i NHL som sträcker sig fram till våren 2026. Det blir ungefär 9 918 456 svenska kronor om året. Men i NHL får han betalt per dag eftersom han kan flyttas fram och tillbaka mellan Flyers och Phantoms i AHL. Det är även olika bonusar och traktamenten som betalas ut.
När han spelar för Flyers i NHL tjänar han drygt 30 000 kronor per dag.
– Det är egentligen sjuka pengar om man har lite omvärldsperspektiv. Men Emil bryr sig inte om pengar på det sättet utan han vill bara spela hockey. Han delar bil med Helge Grans exempelvis och är inte den som spenderar pengar hej vilt. Han är väldigt intresserad av kläder och funderar på att unna sig en klocka. Annars försöker vi placera och ta hand om pengarna på ett bra sätt.
– Han sa till sin farmor och farfar innan han blev draftad att om min dröm går i uppfyllelse så ska ni få komma och se mig spela i NHL, och nu kanske det blir verklighet.
Har ni förstått att er son är en NHL-spelare?
– Det är lite svårt faktiskt. Emil och Calle är fortfarande våra små grabbar som vi är lika stolta över båda två. Vi är bara glada om våra barn mår bra och det gör de just nu. Vi försöker vara tacksamma och njuta av tiden och hoppas att Emil får vara skadefri.
Är ni oroliga att han ska skada sig?
Nej, det kan vi inte tänka på. Men visst, ibland ser man ju att det andra laget har ett par riktigt stora spelare och Emil är ju ganska liten (175 centimeter). Men han har blivit duktig på att stå emot och spela smart.
"Vi lägger oss klockan 21 och går upp vid 01. Sen lägger vi oss igen när matchen är slut vid 04"
Per och Camilla Andrae
Vad är nästa steg för Emil?
– Det är ju att ta en ordinarie plats och få det här fysiska brevet där det står att det är dags att skaffa boende i Philadelphia. Men får han inte det så kan han inte göra så mycket mer. Han har gjort allt han kan för att visa att han hör hemma i NHL och vi är glada över det. Men jag vet att han själv inte kommer att vara nöjd om han inte får en plats, säger Per.
Har ni några tips till andra föräldrar med barn som drömmer om de stora ligorna?
– Har man möjlighet att ställa upp, framförallt med sin tid, så gör det. Att vara delaktig i en föreningsverksamhet ger inte bara barnen glädje utan man själv hamnar i ett socialt sammanhang. Grabbarna ville ha en skottramp hemma, då fixade vi det. Där kunde de stå i timmar. Vi har aldrig ställt några krav utan bara funnits där och försökt se till att de har haft roligt på vägen. Det blev en familjegrej där vi hade kul tillsammans och levde med dem och inte genom dem. Emils driv har kommit inifrån honom själv.