Johan Malmblad har sovit utomhus i fem år. Vi skrev om honom tidigare i vintras.
Det är måndag morgon. Utesovaren Johan Malmblad som numera bor i släkttorpet utanför Hjorted har ställt om väckarklockan flera gånger under natten. Första gången vaknade han kvart över ett.
Han vet att det kommer bli en varm dag. Och han har en lång cykeltur framför sig. Dessutom är han inte i lika god form som han var när han sov ute tidigare i år.
När jag ringer honom vid tiotiden på förmiddagen börjar han närma sig Västervik. Han har avverkat tre mil på cykel.
Trots att det är lite osäkert om vi kommer att få träffa Markus Torgeby så är han på väg.
– Det löser sig. Vi tar det som det kommer, säger Johan.
Och allt löser sig. Mötet blir av vid tvåtiden vid Lögarebergen. Johan Malmblad kommer cyklandes först och letar upp en plats i en backe mellan några tallar.
Sen ringer telefonen. Markus Torgeby är på väg. Han åker inlines, tar av sig dem, sätter på sig badtofflorna och kliver upp på berghällen.
– Jag brukar alltid ha med mig inlines när jag är ute och reser, säger han.
Jag brukar alltid ha med mig inlines när jag är ute och reser
Markus Torgeby
Johan packar fram muggar. Han har fixat te på oregano odlad vid torpet och bett mig köpa med bullar.
Båda gillar havregryn och har formligen levt på grynen i perioder. Markus Torgeby berättar i förbifarten att han ska vara med på grötkoknings-VM. Han berättar också att han brukar jämföra hur mycket havregryn som han kan köpa för samma summa som ett par löparskor.
– Många tycker att deras tid är så mycket värd att de hellre köper en tjänst än att göra det själv. Så tänker inte jag, säger Markus.
De pratar om att ta tillvara växter och bär från naturen, byta tjänster och att jobba för att få mat och kanske husrum.
– Man brukar ju säga att skogen är varje fattig mans ytterrock, säger Markus.
Markus Torgeby och Johan Malmblad har båda sovit ute i flera år och delar med sig av erfarenheter.
Johan Malmblad har cyklat ända från Hjorted för att träffa Markus Torgeby.
De pratar också om att sova ute och de där ögonblicken som de sent glömmer.
Markus berättar om gången när han vaknade av att en fågel satt på hans panna och om den gången när han sov på en plats där tjädrarna spelade. Han berättar också att han har gått i mörkret i skogen och känt vinddraget av älgar som sprungit förbi.
Johan berättar om mötet med en rävunge.
– En gång när jag sov utomhus här i Västervik vaknade jag av att en rävunge tittade in i sovsäcken. Den hoppade omkring och lekte som en liten hundvalp.
Markus berättar om gången när han vaknade av att en fågel satt på hans panna och om den gången när han sov på en plats där tjädrarna spelade. Han berättar också att han har gått i mörkret i skogen och känt vinddraget av älgar som sprungit förbi.
Markus Torgeby och Johan Malmblad har en lång pratstund i skogsbacken om allt från AI till havregryn.
Både Johan och Markus har avslutat sitt mer regelbundna utesovande. Markus Torgeby bodde i de jämtländska skogarna i fyra och ett halvt år. För Johan Malmblads del var hans fem år som utesovare över i våras.
– Om inte Frida hade kommit så hade jag bott kvar, säger Markus Torgeby.
– Jag är väldigt glad att det blev så. Och jag har verkligen lärt mig sjukt mycket på att ha familj.
Efter att ha pratat om lite annat en stund så fortsätter han.
– Det är ju "nu" som är livet. Frida brukar säga att vi har valt att göra vardagslivskarriär. Vi plockar bär i skogen och eldar för att få värme...
Helt ärligt. Jämtland. Du kommer älska det.
Markus Torgeby
Markus och Johan skiljs åt med en förhoppning om att ses igen.
– Helt ärligt. Jämtland. Du kommer älska det. Så kul att träffa dig. Lycka till! säger Markus och går i väg.
Lite senare på kvällen ska Markus Torgeby föreläsa för Västervikspubliken. Han lyfter fram stubbarnas betydelse.
– Vi behöver stubbar att sitta på. Det är så mycket som händer runt omkring oss. Vi måste sålla. Jag tror att det är viktigt.
Markus Torgeby tipsar om en bok. Johan Malmblad antecknar i telefonen.
Markus Torgeby och Johan Malmblad har svårt att säga adjö. De har för mycket att prata om.
Johan Malmblad har tagit med sig en termos med oreganote som han bjuder på.
Markus Torgeby tar med sig sina inlines och går. Johan Malmblad gör sig redo att cykla vidare.
Markus Torgeby
Föreläste i samband med festivalen BARK som just nu pågår i Västervik. Han har också ett inplanerat besök på Västerviks gymnasium inbokat.
Markus Torgeby sover både utomhus på en ö nära Spårö båk och på hotell under sitt besök i Västervik.
Markus Torgeby har byggt en liten stuga uppe på ett berg och bära upp allt virke, alla fönster och till och med kaminen alldeles själv. Totalt bar Markus tre ton och gick 50 mil. Byggprocessen och bärandet blev en tv-dokumentär "Husdrömmar dokumentär: Att bära ett hus" som sändes i höstas.
Som 23-åring flyttade Markus Torgeby ut i skogen och bodde i tält i fyra år. Han har också skrivit en bok som heter just "Sova ute: om att finna sitt lugn i naturen". Även Johan Malmblad har sovit ute i flera års tid bland annat i Västervik och vi har tidigare mött honom i ett längre reportage.
Om att sova svalt: "Det började när jag var tolv år. Jag var stressad och kunde inte sova så jag öppnade fönstret."
Johan Malmblad har ännu inte bestämt vad han ska göra efter att de fem åren av utesovande har avslutats.
Johan Malmblad cyklar vidare. Planen är att byta cykeldäck, det gamla är trasigt.