Gränsö-köp ger Västervik en högklassig turistplats.
År 2004 förvärvade Per Johansson slottet och delar av marken på naturreservatet Gränsö utanför Västervik. Han hade arbetat nästan hela 1990-talet med att rusta upp det förfallna, och sedermera nedbrunna, slottsområdet till en mer trivsam plats. Ett naturligt vardagsrum för lokalborna och med tiden ett turistmål för resenärer från när och fjärran. Citatet ovan är emellertid inte från 2004 utan vi får istället röra oss tillbaka ytterligare 40 år i tiden, till 1964. Rubriken skrevs i Västerviks-Tidningen i samband med att Västerviks stad flaggat för ett köp av slottet efter det att adelsparet Georg och Astrid Fleetwood gått ur tiden. Ingen visste då att det skulle dröja över ett halvt sekel innan rubriksättarens spaning skulle slå in.
1967 beslutade dåvarande stadsfullmäktige i Västervik att köpa Gränsö, som då låg utanför kommungränsen och tillhörde Loftahammar kommun, från Fleetwoods. Priset landade på 2,1 miljoner kronor, cirka 23,6 miljoner kronor i dagens penningvärde, och föregicks av politiska debatter där den borgerliga oppositionen motsatte sig köpet då de ansåg priset vara för högt. Efter köpet väntade fem år av kommunalt utredande för hur platsen skulle kunna utvecklas till ett småländskt turistparadis. Planerna var stora: kommunen ville bland annat bygga om slottet till ett konferenshotell, anlägga en campingplats för 500 tält vid Bondbacken och en golfbana precis norr om slottet. Mångårige VT-journalisten Bengt Faleij skrev 1993, efter slottsbranden som vi snart kommer in på, att åren gick efter det att den kommunala planen offentliggjorts 1972, men ingenting hände ute på Gränsö. Bortsett från en del ungdomsaktiviteter och konserter stod det en gång så präktiga slottet mest och förföll.
Då var det helt förfallet. Landstinget förvarade uttjänta madrasser på övervåningen.
Per Johansson
Per Johansson kom till Gränsö och Västervik lite av en slump. I början av 1980-talet hade Virserumssonen en journalistexamen och mångårig erfarenhet som frilansreporter för olika svenska medieaktörer i Asien och Sydamerika.
– Jag fick egentligen ett bra jobb direkt på ett förlag men kände att jag behövde lära mig grunderna mer. Utomlands hade jag haft det rätt så glassigt och kunnat göra lite vad jag ville. Och grunderna lär man sig bäst på lokaltidning, där man möter vardagsproblem och lär sig hur samhället fungerar.
Västervik hade i början av 80-talet två större nyhetsaktörer: A-pressens Nyheterna och Västerviks-Tidningen. Per kom dock att visa att staden var stor nog för en tredje tidning och grundade tillsammans med Torbjörn Nilsson den annonsfinansierade Westerviks Extra.
– Det var Torbjörn som först fick med mig ut till Gränsö. Vi gjorde en hantverksmässa 1988 som lockade mellan fyra till fem tusen besökare. Västervikarna älskade Gränsö, så vi fick blodad tand.
Området, som bekant varit i kommunens ägo sedan 1960-talet, var eftersatt:
– Då var slottet helt förfallet. Landstinget förvarade uttjänta madrasser på övervåningen. Stod du på slottstrappan såg du inte havet, allt var igenvuxet och förfallet.
Hantverksmässan visade sig vara ett lyckat koncept och duon kom att få större intresse för slottsområdet. Kommunen ställde sig även positiv till att någon ville göra något med området och lät de båda herrarna börja arrendera området.
– Vi valde att arrendera med en deal där vi fick möjlighet att investera hyreskostnaden i fastigheten direkt istället.
Upprustningen gick vägen och inför sommarsäsongen 1993 fanns flera mässor inbokade, krögare signerad för sommardrift av café och restaurang samt Rocktåget. Dessa planer gick bokstavligt talat upp i rök i februari samma år.
Fredagen den 5 februari 1993 strax efter halv elva på kvällen inkom ett larm till räddningstjänsten i Västervik om att slottet ute på Gränsö stod i lågor. Elden kom att kräva en stor insats för stadens brandmän och inpå söndagen samma helg var elden ännu inte helt släckt. Branden ska ha startat någon gång mellan kvart över nio och halv elva-tiden under fredagskvällen, då en byggnadsarbetare lämnat platsen, slottet höll nämligen på att restaureras inför sommarsäsongen. Till en början var det ovisst vad som föranlett branden, och det ryktades om den skulle kunna varit anlagd. Brandmän på plats under brandnatten vittnade om att bakdörren stått öppen, men polisens tekniker kunde senare påvisa att det troligen rörde sig om ett elfel.
Oavsett anledning bakom branden stod det klart att Västervik nu snart hade sin andra slottsruin. Det hela blev inte bättre av att det visade sig att kommunen underförsäkrat slottet, och de 2,1 miljoner man skulle få ut på försäkringen endast räckte till saneringsarbetet.
– Det var kris i Sverige de åren. Ekonomisk nedgång, 500 procent ränta. Allt var locket på och kommunen ville inte bygga upp slottet igen. Vi skulle skapa en rosenrabatt runt slottet som minnesplats.
Det var kris i Sverige de åren. Ekonomisk nedgång, 500 procent ränta. Allt var locket på och kommunen ville inte bygga upp slottet igen.
Per Johansson
Skam den som ger sig tänkte Per. För att väcka opinion för Gränsö slotts sak skrev han insändare i tidningen och startade föreningen Gränsö slotts vänner.
– Vi fick 11 000 namnunderskrifter om att kommunen skulle lägga pengar på att bygga upp slottet igen. De har nog aldrig haft ett sånt tryck på sig, politikerna.
Efter ett halvår gav politikerna med sig på villkoret byggnadskostnaderna skulle hållas låga.
– Alla offerter vi fick in var för höga, förutom Skanska som just då inte hade något att göra. De tänkte väl "bättre att vi gör Gränsö än att inte gör något alls". Och tur var väl det. Hade vi begärt en offert en månad senare hade Gränsö Slott aldrig funnits i den omfattning som det gör idag. Skanska fick in ett annat jättejobb då nämligen men då hade de ju redan skrivit på för Gränsöjobbet.
Redan nästkommande sommar, midsommar 1994, stod ett nytt slott på plats.
– Att bygga 1000 kvadratmeter på fyra månader. Det skulle de aldrig kunna göra idag.
Att bygga 1000 kvadratmeter på fyra månader. Det skulle dem aldrig kunna göra idag.
Per Johansson
Hade vi begärt en offert en månad senare hade Gränsö slott aldrig funnits
Per Johansson
1996 skiljs Torbjörn Nilsson och Per Johanssons affärsverksamheter åt, och den senare blir kvar ute på Gränsö samtidigt som flera andra bolag drivs på sidan av. Samma år drar man igång med mc-dagarna, som kom att bli Nordens största mc-festival. Det visar sig vara lukrativt att driva verksamhet ute på Gränsö, och 2004 köper Per Johansson slottet med omringande mark från kommunen. Affären kom att väcka stor uppmärksamhet, där flera kritiker menar att kommunen sålde området på tok för billigt med en prislapp på 3,7 miljoner kronor, cirka 5,06 miljoner i dagens penningvärde. Köpet blev till sist en rättsfråga och länsrätten konstaterade samma år att kommunen inte sålt området för ett för lågt pris. Nu fanns potential att satsa fullt ut.
Tvisterna fortsatte emellertid och Per Johansson mötte motstånd både från politiker och privatpersoner. I och med planerna att uppföra hotellbyggnaden, vid det som tidigare varit en äng längs den västra vägen in till slottsområdet, 2008 var det nära att han slängde in handduken och planerade sälja området.
– Ska Gränsö säkras för det rörliga friluftslivet - om det nu är vad "folkviljan" verkligen kräver bör kommunen köpa tillbaka slottet, skrev Per Johansson år 2008.
Någon försäljning, och planerad flytt till Brasilien, blev dock aldrig av utan redan året därpå, 2009, kunde man öppna upp den nya hotellbyggnaden med utsikt över Kanalviken. Området har förblivit ett öppet friluftsområde även i privat ägo.
I dag är hotell- och konferensverksamheten Gränsö slotts huvudverksamhet. Man har 66 rum, 8 500 dagspagäster per år och 58 heltidsanställda.
Folk var oroliga att det skulle bli privat, i själva verket är det precis tvärtom.
Per Johansson
Vad har det funnits för speciellt med vara entreprenör och vilja expandera i ett naturreservat, har det varit någon utmaning?
– Det har inte varit någon lek, säger Per och fortsätter:
– Folk var oroliga att det skulle bli privat, i själva verket är det precis tvärtom. Vi vill att folk ska vara här och nyttja stället. Det är en allmän plats och vi vill göra Västerviksborna stolta. Vi vill driva företag och tjäna pengar men också göra att Västerviksborna känner sig stolta över Gränsö, och att de alltid känner sig välkomna.
Med tiden har hotell- och konferensgästerna blivit allt viktigare för Gränsö slott. Många är vi som minns 90- och 00-talets stora konserter: Rocktåget, Hojrock, Gyllene Tider och Jerry Williams, bara för att nämna några. Att nyttja området för detta föll sig naturligt, särskilt med tanke på att Per vid sidan om slottsverksamheten tidigare drev eventbolag, en med tiden kom de stora evenemangen att även de bli historia:
– Konserterna funkade inte för när du har stora konserter eller Hojrock så vänder du upp och ner på Gränsö under en hel vecka, och så ska du städa efter det en vecka till. Då förstör du upplevelsen för vanliga hotellgäster och de har börjat betyda mer och mer.
Du har varit verksam här ute i över 30 år, och nu ägt slottet med kringliggande mark i 20, vad tror du Gränsö är om ytterligare 20 år?
– Vi står i ett generationsskifte. Sigrid, min dotter, har tagit över som VD så hon sköter driften. Jag fungerar som ägare och sitter med som styrelseordförande. Min uppgift är i dag att hantera de stora investeringarna och de långsiktiga planerna. Vi har investerat mycket, återinvesterar nästan allt vi tjänar, hela tiden.
Ja, satsningarna lär fortsätta på Gränsö under resten av 2020-talet samtidigt som Per menar att det finns en begränsning i hur mycket man kan expandera. Spaningen från 1964 tycktes tåla tidens tand: Gränsö kom att bli en högklassig turistplats och ett naturligt vardagsrum för såväl besökare som lokalbor.