Per Johansson och Rebecka Pontón fastnade för fastigheten på Hantverkaregatan direkt. De ser verkligen potentialen.
Det riktigt lyser i Per Johanssons ögon. Han ser verkligen fram emot att förverkliga sitt nya projekt tillsammans med sambon Rebecka Pontón.
– Det här är en väldigt spännande miljö att sätta tänderna i. Här låg Västerviks möbelfabrik förut. Här vill vi skapa ett jäkligt annorlunda bo-koncept, säger Per.
Den här gamla pressen som står på övervåningen ska fraktas ut så småningom.
Vi går igenom den vildvuxna trädgården. Färgen flagnar på sina ställen. Till höger ligger den stora möbelfabriken.
Det var Rebecka som hittade fastigheten. Den hade varit till salu ett tag. Båda föll direkt.
Per öppnar entrédörren till möbelfabriken som är i två plan. På nedervåningen ser det mest ut som en lada där verktyg och en massa andra prylar förvaras.
Vi går en trappa upp, öppnar dörren och möts av ett stort rum. Här är det öppet upp till nock och solljuset silar in genom fönstren.
Per Johansson ser verkligen fram emot att utveckla fastigheten och att väcka liv i möbelfabriken igen.
– Här ska det bli en stor och öppen lägenhet på hela 140 kvadratmeter. Vi vill behålla känslan som finns. Vi är inte färdiga med tankearbetet, men de här miljöerna påminner om ett lofthus i New York, säger Per Johansson och berättar att arkitekten Bertil Dolk är inkopplad.
Per Johansson vill på något sätt utmana vad som är en bostad och hur man kan bo. Tanken är att det ska finnas flera bostäder på gården och de ska gå att hyra. Han hoppas på någon slags gemenskap som bland annat den öppna gården kan erbjuda. Kanske kommer det att serveras frukost för alla ute på gården?
– Det som är spännande med möbelfabriken är att det är en sammanhållen gårdsbebyggelse med en väldigt stor innergård. Det flesta gårdarna inne i Västervik är små. Här har du en fantastisk gård som både är stor och som ligger mitt i centrum.
Per Johansson och Rebecka Pontón ser fram emot att renovera Västerviks gamla möbelfabrik på Hantverksgatan.
Vid kortväggen har paret planer på att öppna upp fönster och kanske även en balkong som vetter mot staden och havet.
Per Johansson och Rebecka Ponton vill behålla så mycket som möjligt.
Både Rebecka och Per är väldigt intresserade av inredning och design. De brukar leta idéer när de är på resor både tillsammans och var för sig. Dessutom äger Rebecka en lada.
– Vi funderar bland annat på att bygga gedigna bord av ladugårdsvirke, säger Per.
Rebecka förklarar att både hon och Per är projektledare.
– Vi gillar projekt och vi är båda väldigt beresta. Per har bott i Brasilien och jag i Los Angeles. Dessutom gillar vi båda att prata, drömma och planera, säger Rebecka.
Per Johansson är inte längre vd för Gränsö slott. För en tid sedan lämnade han över vd-skapet till dottern Sigrid Persdotter och även om han fortfarande är i högsta grad inblandad i frågor som handlar om investeringar och utveckling så har han plötsligt mycket mer tid.
– Det var inte läge för oss att köpa ett färdigt hus. Per har så mycket energi så han behöver ett projekt, förklarar sambon Rebecka.
Per Johansson och Rebecka Pontón en trappa ner i fabriken. Här skulle de vilja öppna upp i taket för en spiraltrappa upp i nya lägenheten.
Per Johansson visar den bortre delen av innergården.
Alla hus på gården byggdes 1909.
Trädgården ska nu tas om hand.
Hur känns det att ha ett första projekt ihop?
– Det är inte vårt första. I våras och somras renoverade vi sommarstugan. Den stod klar till midsommar. Och tanken är att vi bor där så länge det går. Här i möbelfabriken ska vi bo höst- och vintertid, säger Rebecka Pontón.
Per Johansson äger en stuga på en liten ö tre minuters båtfärd från Gränsö slott. Det är den stugan paret har renoverat tillsammans och det är där de bor just nu.
Per Johansson och Rebecka Ponton är båda projektledare och ser fram emot sitt andra gemensamma renoveringsprojekt.
Gamla fabriksdörren.
Ett handfat finns fortfarande kvar på fabrikens övervåning.
Gamla detaljer ska sparas.
På väggen hänger inramade gamla aktiebrev.
De gamla detaljerna ska få finnas kvar.
Nya möbelindustriaktiebolaget i Västervik. En aktie på 100 kronor.
Nedervåningen i fabriken används för närvarande som förråd och verkstad.
Det här är möbelfabriken. Det är på övervåningen som Per Johansson och Rebecka Pontón ska inreda sin vinter- och höstbostad.
Vi återvänder till Möbelfabriken. Per och Rebecka får inte nycklarna förrän i februari men de har redan börjat planera. Arkitekten Bertil Dolk är redan inkopplad och paret har också planer på att ta fram nya flaggor och skyltar för "Möbelfabriken". Per Johansson har också bett keramikern Elise Arwin att ta fram en servis.
– Tänk er att göra i ordning på gården inför julen och bjuda in till "Jul i fabriken" i gårdsmiljö. Eller fixa konstutställningar.
Exakt vad som kommer hända är ännu inte klart och säkerligen kommer också planerna att förändras över tid.
Nu öppnar Per Johansson och Rebecka Pontón snart upp sin möbelfabrik. De tar över fastigheten i februari 2025.
I fönstret står en gammal skylt. "Möbelverkstaden stängd tills vidare på grund av sjukdom.
Per Johansson har redan tagit reda på en massa om fastigheten.
– Här i möbelfabriken gjordes exempelvis all träinredning till St Petri kyrka. Fabriken var en gång i tiden Västerviks centralorts största arbetsplats, säger han.
Och i parets framtida våning finns det tydliga spår efter verksamheten.
Här finns ett handfat där fabriksarbetarna kunde tvätta av sig limrester. Vid ytterdörren hänger en gammal brandsläckare. Och i ett av fönstren står en gammal skylt med texten "Möbelfabriken är stängd tillsvidare på grund av sjukdom".
Men fabriken kommer inte att vara stängd så länge till.
Visionen är att öppna upp och bjuda in besökare så småningom.
– Vi är bara i början av ett spännande äventyr. Det här är ett flerårsprojekt. Men tanken är att det ska börja synas lite grann redan nästa sommar, säger Per Johansson medan han vandrar runt i trädgården utanför fabriken.
Per Johansson vid den nyförvärvade fastigheten.