I Västervik har Rami arbetat mycket med integration och arrangerat event som Världsfesten.
Första gången som VT träffade Rami ledde han "Sommarkul i Gunnebo", ett sommarläger för barn. Här fick han spela fotboll och åka båt med barnen. Det skiljer sig från hur han växte upp. Rami föddes i ett flyktingläger, där spelade han fotboll på gatan, men han hade varken skor eller boll. Alla barnen i kvarteret fick samla ihop sina fickpengar för att kunna köpa en boll gemensamt.
– Det enda som fanns där var fattigdom. Jag kommer ihåg första lönen jag fick, då köpte jag ett kilo banan. Jag kommer aldrig att glömma det. Jag gick till mamma för att visa henne., berättar Rami.
Jag kommer ihåg första lönen jag fick, då köpte jag ett kilo banan. Jag kommer aldrig att glömma det. Jag gick till mamma för att visa henne.
Rami Alshehabi
Palestinier
Vägen till Västervik har varit lång.
Det började med hans mor- och farföräldrars flykt från Palestina 1948, tillsammans med tusentals andra palestinier. Anledningen till att de tvingades till flykt var att Israel utropande sig till en självständig stat. Under kriget tog Israel kontroll över stora delar av de områdena som FN i delningsplanen hade tilldelat palestinier. Efter det här bröt det arabiska-israeliska kriget ut.
Ramis mor- och farföräldrar flydde till fots och hamnade efter en lång resa i Yarmouk, som – innan det blev sönderbombat 2015 – var Syriens största flyktingläger. Här blev de kvar i generationer.
Rami ritar Palestina och Gaza. Gazaremsan är 360 kvadratkilometer och innan den 7 oktober bodde det omkring 2,1 miljoner människor där, enligt UNRWA.
Det här Yarmouk, flyktinglägret som Rami bodde i tills han var 26 år. På bilden ser man hur människor flyr innan lägret bombas 2015.
Lägret liknade ett slitet stadskvarter, och här byggde Ramis familj sig ett hus. Deras hem var ett av alla de cementblockhus som omringade de tre huvudvägarna i Yarmouk, som var extremt tättbefolkat. På vägarna åkte det bussar och gatorna var kantade med butiker. Men inga palestinier ägde varken butik, bil eller hus, eftersom de var statslösa och då har man inte den rätten. Eftersom en statslös saknar pass kunde de heller inte resa ut ur landet.
– Du sitter i ett fängelse och tillhör ingenstans, beskriver Rami metaforiskt.
Det här kriget måste stoppas. Och inte bara sluta, det finns rättigheter för de som lever.
Rami Alshehabi
Palestinier
2013 öppnade Egypten sina gränser för Palestinier och Rami kunde lämna lägret. Han tog sig först till Egypten med flyg. På stranden i Egypten stod han som 26-åring redo att korsa Medelhavet i en båt till Italien. Det här är en av de farligaste vägarna till Europa, men i många fall den enda vägen att ta.
Målet var Sverige från början. Efter två dagar i Malmö hamnade han på campingen på Västervik Resort, där han bodde i tre månader tills han fick uppehållstillstånd.
Åren efter pluggade han SFI i Västervik och jobbade samtidigt i Norrköping. Sedan 2016 har han jobbat som kulturvärd och fritidsledare i kommunen.
Som liten drömde Rami om att flytta från flyktinglägret, han drömde aldrig om att behöva fortsätta demonstrera för Palestiniers rättigheter, något som han har behövt göra hela livet.
– Som det är nu i Gaza har det aldrig varit innan, det är en massaker, säger Rami.
Det som har berört Rami mest är barnen i Gaza och att alla vet om vad som händer, men att det får fortsätta. Han frågar sig själv om det verkligen stämmer att alla har samma värde. Svaret han kommer fram till är: Nej.
"Jag kommer ihåg första lönen jag fick, då köpte jag ett kilo banan. Jag kommer aldrig att glömma det. Jag gick till mamma för att visa henne dem", berättar Rami.
Rami berättar att han ser en skillnad i hur världsledare har gett stöd till Ukraina och hur de har behandlat Palestina.
Han berättar om hur mycket konflikten påverkat palestinier i vardagen och att han har vänner vars barn har vägrat att äta för att de tänker på barnen i Gaza. På demonstrationerna för Palestina som anordnats i Västervik har unga män gråtit samtidigt som de skrikit på gatorna, enligt Rami.
– Vi bär på mycket känslor, jag kan inte längre läsa om hur barnen i Gaza mördas, berättar Rami.
Han tycker att länder måste ta ställning, sätta press och säga stopp när ett folkmord sker.
– När man är tyst betyder det att det är okej, säger Rami.
På Spötorget i Västervik var det många känslor, Rami säger att demonstranterna behövde få dela sin sorg och få ut sitt budskap.
Västervik har haft två demonstrationer för Palestina. Det här är en bild från den första, det kom runt 300 personer.
Det första de skrek på demonstrationen, innan de började demonstrera var: "Vakna Sverige, bojkotta Israel".
Den 19 juli slog internationella domstolen i Haag (ICJ) fast att Israels ockupation av palestinska territorier är olaglig, och att den måste upphöra så fort som möjligt. De 15 domarna bakom yttrandet klandrar specifikt Israels bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem, dess annekteringar av palestinsk mark och dess diskriminerande behandling av palestinier.
Rami Alshehabi är fritidsledare på Gunnebo fritidsgård.
Rami Alshehabi, 37 år, växte upp i ett stort flyktingläger men bor idag i Västervik.
Livet har varit en kamp för Rami och hans familj på grund av deras palestinska ursprung.
– Vi har kämpat. Vi visste att det enda sättet att ändra på det här var att få en bra utbildning, berättar Rami.
Rami vill vara en bra förebild när han berättar om sitt liv för barnen, han vill ge dem ett större perspektiv.
Han berättar att barnen brukar ställa en massa frågor: Varför jobbade du när du var liten i Syrien? Och varför fortsätter du inte med fotbollen?
– Det är bra att de frågar, folk behöver veta, säger Rami.