Per Karlsson bor själv i utkanten av området.
Nåja, det kanske inte var det första som hände, det där med altartavlan alltså, men vi får återkomma till det alldeles strax.
Per Karlsson är uppvuxen i Västervik och gick gymnasiet här. Byggprogrammet var det som gällde, och efter examen så var det i den branschen han stannade.
– Jag insåg väl ganska snabbt att jag ville mer än att vara snickare, även om det är härligt att skapa något med sina händer. Men jag blev snabbt intresserad av fastighetsbiten. Och det har hållit i, konstaterar han.
Det blev jobb som arbetsledare på Sefab Bygg, bland annat. Och tillslut blev det 2004, året då Helsingborgsentreprenören Lasse Nilsson köpte området av dåvarande landstinget.
Vad som skulle hända med området var omdebatterat. Röster höjdes för bland annat en högskola, ett riktigt campus. Lokaler fanns ju i överflöd. Men även privata intressenter hade börjat att höra av sig.
Det hade gått olika rykten under flera år. Men 2004 såldes området.
I mars 2004 hade nämligen ryktena gått ett par år. Nu hade personer med tumstock gått och mätt på området. Var det en försäljning på gång?
VT ringde upp landstingets fastighetschef. Han bekräftade att flera intressenter kikade på området, och att man kommit långt med en av dem. Men han ville inte uttala sig vidare utan konstaterade att området, som då stått delvis tomt en lång tid, var svårsålt. Man skulle inte förvänta sig en snabb lösning, med andra ord.
I september var affären i hamn.
Vägen framåt
Det var då, och nu är nu.
Vi sitter i det stora konferensrummet på kontoret i Gertrudsvik. På en enorm projektorduk speglas laptoppens skärm, vi har bett Per Karlsson plocka fram lite bilder från sina 20 år härute.
Den första bilden han visar är en på Lasse Nilsson, entreprenören som köpte Sankta Gertruds sjukhus, Norra Sjukhuset eller rätt och slätt "Sankta" som området kallats genom åren.
Lasse Nilsson Executive Properties
Mitt i området fanns på den här tiden en lokal som fungerat bland annat som kafé. Lokalen brann och företaget som Per Karlsson arbetade på då skulle sköta rivningen. Det var då han kom i samspråk med Lasse Nilsson första gången.
Det visade sig att de båda delade Lasses vision om Gertrudsvik som "Sveriges mest kompletta område", och på den vägen är det. Per Karlsson fick jobb som platschef.
Det gamla kafeét, som fungerade som second hand-butik för Bistånd Östeuropa. brann. Per Karlsson arbetade på företaget som skulle riva det. Det var då han träffade Lasse Nilsson.
Det första steget
Nu sticker vi emellan med den där altartavlan.
Per Karlsson visar en bild på kapellet bakom Klockhuset. Det är idag matsal för anställda på Frivården, bland annat.
Det första som gjordes officiellt efter att man tagit över var att avsakralisera kapellet. Det var Per Karlsson första officiella uppgift.
Som tur var hoppade Claes-Göran Thorell, som var högsta hönset i kyrkan på den tiden, in och räddade mig
Per Karlsson
– En äldre högkyrklig dam undrade vad som skulle hända med altartavlan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga men jag sa att vi nog skulle måla över den... Som tur var hoppade Claes-Göran Thorell, som var högsta hönset i kyrkan på den tiden, in och räddade mig. Han sa: "Det gör ingenting, den är så ful ändå", och så var den diskussionen över.
Tillbaka till Lasse Nilsson. Han spelade en stor roll i Per Karlsson yrkesliv och kom att bli hans mentor och vän. Lasse är död sedan flera år, hustrun Inger Nilsson äger företaget Executive Properties. Ägarfamiljen och företaget ligger Per Karlsson varmt om hjärtat även idag, det märks när de kommer på tal.
– Vi hade en samsyn över hur saker och ting skulle gå till, och vad som skulle göras av området. Det har vi än idag. Man ska komma ihåg att det var nedgånget när vi tog över, och att det behövdes stora investeringar för att få det som vi ville, minns Per.
Det var helt avgörande, skulle jag säga. I alla fall för att vi skulle kunna komma igång.
Per Karlsson
Platschef
Fängelset som motor
En viktig pusselbit i den visionen var fängelset, då som nu.
Redan på den tiden hade Kriminalvården lokaler på området, ett häkte. Nu ville man utöka och bygga ett tillfälligt fängelse, en så kallad väntanstalt.
Det första och avgörande steget i utvecklingen av området var att man hade den starka hyresgästen i ryggen, då kunde man få in pengar för att förverkliga andra projekt.
– Med väntanstalten blev det väldigt bråttom. På ett halvår skulle vi bygga om de gamla långvårdsavdelningarna som låg i höghuset till en anstalt. Det gick, men det kostade på, minns Per Karlsson.
Flera lokaler stod länge tomma vid den här tiden. Innan hade Landstinget hållit en låg hyresnivå, för att inte stå med helt olönsamma lokaler. Nu höjdes hyrorna till marknadsmässiga priser och flera verksamheter började flytta från området, rapporterade VT.
Men när Kriminalvården 2005 fattade beslut om att istället för att bygga ut väntanstalten, som man redan börjat att göra, omvandla höghuset till ett vanligt fängelse så lossnade det och man kunde börja planera för bostäder.
– När väntanstalten invigdes så passade jag på att guida runt generaldirektören för Kriminalvården. Jag visade alla kulvertar och all infrastruktur som fanns här. Jag ville ju att han skulle förstå att det fanns möjligheter här. Och det förstod han.
Satsningen på ett "vanligt" fängelse blev ett stort steg i utvecklingen.
– Det var helt avgörande, skulle jag säga. I alla fall för att vi skulle kunna komma igång. Med en sådan hyresgäst finns det en långsiktighet som gör att man kan satsa vidare, berättar Per Karlsson.
Idag rymmer huvudbyggnaden Frivården, bland annat. I det gamla kapellet finns idag matsal.
Projektet som sprack
Nu började diskussionerna ta fart om vad man ville uträtta. Inom ett par år kom Holiday Club på tal, och då tog det fart på riktigt. De styrande i kommunen var inte sena med att hänga på, det vankades arbetstillfällen.
– Vi åkte upp till ägarna för Holiday Club och berättade om det fantastiska med Västervik på sommaren. "Jo, tack", sa de. "Men vad gör vi på vintern då? Det får ni nog komma fram till."
Så man framarbetade mängder med förslag, skidspår, sälsafari, golfbana och så vidare, visioner fanns det gott om.
Med kommunen i ryggen togs nya detaljplaner fram för området som gjorde det möjligt att bygga bland annat nya bostäder. Planerna medgav även en ny golfbana.
Alla var inte förtjusta i satsningen, minst sagt. Många beslut överklagades, kritiska röster höjdes. Men att redogöra för alla turer skulle vara en artikelserie i sig.
Holiday Club Västervik
Summan av det hela blev att allt drog ut på tiden, och när finanskrisen slog till 2008 var det inte längre läge att satsa, menar Per Karlsson. Sommaren 2009 kom beskedet: planerna skrotades.
– Det är klart att jag var sur då. Vi hade jobbat hårt för det här och jag tror att det hade blivit en bra sak för oss och för hela kommunen. Men... jag är inte bitter, det låter tråkigt. Man får blicka framåt och det gjorde vi också, ganska omgående, efter att vi fått beskedet om att det inte skulle bli någonting.
Men detaljplanerna från arbetet med Holiday Club fanns kvar. Det har möjliggjort alla förändringar och byggnationer man valt att göra.
Eller är det så?
Per Karlsson vänder sig mot uppfattningen om att det var just det som gjort det möjligt att bygga. Man hade sökt om ändrade detaljplaner ändå och antagligen fått igenom det man ville, men det hade tagit längre tid, menar han.
– Det är klart att de varit en enorm draghjälp, det kan man inte komma ifrån. Men jag menar inte att det var avgörande, absolut inte.
Nutid och framtid
I dag är det nära 1 000 personer som bor i Gertrudsvik, här finns företag, fängelse och restaurang, bland annat. Just boende har blivit centralt så klart, men det började trögt, minns Per Karlsson.
– Det fanns en motvilja till att flytta hit i början, det förknippades med sjukhuset, med mentalvård. Det var motigt. Vi fick tänka nytt. När vi byggde om ett av husen till bostadsrätter var vi tvungna att göra något annorlunda. Vi satsade på gemensam pool, vinkällare...lite annat, lite mer.
– Det fungerade. Efter att vi invigde Brf Marsbäckten var det som att proppen släppte helt. Det har bara fortsatt sedan dess. Vår vision håller på att infrias, känner jag.
Idag finns det många olika verksamheter på området. Den första bostadsrättsföreningen tog det tid att bilda. När det väl var gjort "gick proppen ur", minns Per Karlsson.
Ett äldreboende ligger högt upp på Pers egen önskelista, för att göra området ännu mer komplett, säger han.
– Det är mycket på gång hela tiden, vi får se om det någonsin blir verklighet av den drömmen. Men det är så mycket annat på gång så vi är fullt sysselsatta.
Det är ingen överdrift. Han låter förstå att det är fler bostäder som väntar, utöver det man redan förberett för. Och de kan bli många.
Just nu färdigställs 36 hyrerätter, de första på området. Till dem har 170 personer anmält sitt intresse.
De 36 hyresrätterna man bygger nu är 170 personer intresserade av, kön är lång. Parallellt med det pågår den stora utbyggnaden av fängelset, ett miljardprojekt som ska stå klart inom tre år. För det har man anlitat en konsult.
– Det upptar ungefär 60 till 70 procent av tiden just nu, det är ett enormt projekt som jag tänker ta i mål. Jag är 61 idag, så det kanske blir pension sedan, vi får se.
Vi går en sväng på området. Det finns planer för det flesta ytorna visar det sig, men inga planer som Per Karlsson är beredd att avslöja i nuläget.
Men det kommer hända mer här, absolut. Det ska bo fler här.
Per Karlsson
– Vi berättar inget förrän vi vet att vi kan genomföra det, det är viktigt. Men det kommer hända mer här, absolut. Det ska bo fler här. Men en sak har jag alltid med mig, vi genomför inget som vi inte vet att vi har täckning för. Vi finansierar allt själva, och då måste det bära sig.
Det finns planer för fler bostäder, byggrätter har man för många fler. Var och hur man ska bygga vill Per Karlsson inte avlöja i dagsläget.
– Det är det som är framgången tror jag. Jag har förtroende från ledningen och jag har förtroende för dem. Om jag vill något så lägger jag fram förslaget och visar kalkylen. Det tar ett par dagar och så kör vi. Jag hade inte kunnat jobba på något annat sätt.
Han pekar mot fängelset.
– Där ska det på en våning till innan det är klart. Vi kommer att ta bort gallren för fönstren, det kommer bli säkerhetsglas istället. Balkongerna ska bort med. Det kommer nästan se ut som ett bostadshus när vi är klara. Förutom stängslet då...
Själv bor Per också i området, i utkanten.
Kan du släppa jobbet?
– Nej, inte alltid. Men det gör heller inte så mycket, det är inte betungande. Jag gillar mitt jobb och tror på det här.
Per Karlsson, platschef Gertrudsvik