Invigningen av Tempo 1958. 120 anställda hade man då. Köerna ringlade långa, uppenbarligen.
Obs! Längst ner i artikeln finns en chatt där du som läser kan bidra med egna minnen!
Det är så klart en grov överdrift, men att påstå att "grammofonavdelningen" på Åhlén på 1990-talet var oerhört populär, är det inte.
Vi hamnar där snart igen, men som brukligt är så backar vi kassettbandet flera varv för att få lite kontext.
1958 ringlade köerna långa när Västerviks första varuhus Tempo slog upp portarna på Bredgatan i Västervik. Det kan vara svårt att tänka sig idag men 120 personer anställde man till varuhuset.
Det var stort, ingången låg ungefär där Jeansbolaget ligger idag, och varuhuset sträckte sig genom nästan hela fastigheten.
Det delades ut ballonger och var allmänt festligt visar bilderna från invigningen.
Här sålde man det mesta, bland annat dam- och herrkläder, sybehör, resväskor, armatur och verktyg. I matdelen saluförde man bland annat "frysta ankor färdiga för stekning för 9,75 kronor per kilo". För den som ville vara uppklädd till den middagen så fanns det en "söt nylonunderklänning med infälld spets och uddspets för åtta kronor och 90 öre" på öppningsdagen. Inte konstigt att folket kom.
Sommaren var inget undantag, man sålde också mjukglass, en nymodighet som sålde som smör på somrarna.
Det var Västerviks första varuhus, så intresset var så klart enormt när man slog upp portarna. Varuhuset blev den 34:e butiken som kedjan öppnades i Sverige.
Tempo var stort och stadens första varuhus. Senare fick man konkurrens av Domus.
Några år blev det på Bredgatan innan flytten.
För snart ville man bygga nytt och det som vi idag betraktar som Tullporten galleria uppfördes för att rymma Tempo, det blev "Tempohuset" eller kort och gått "Tempo" i folkmun. Det stod klart 1976.
Tempohuset blev senare Åhlénshuset. 2013 var hela sagan slut.
Nio år, sedan var sagan om Tempo slut. 1985 bytte man namn, det blev Åhléns istället, ett varuhus med det mesta och som lockade kunderna, bland annat till sin populära restaurang.
Det finns så klart massor att säga om den tiden, men vi har valt att rikta in oss på 1990-talet, en guldålder för skivor och film, får man nog säga. Och minnesvärd, särskilt för oss som börjar närma oss 50...
Vi kunder är nog inte de enda som minns. Kristian Gustavsson minns den här tiden med ett leende på läpparna. Många känner igen honom, idag äger och driver han flera Trippolo-butiker i Västervik, men han började sin karriär inom handel på Åhléns.
– Jag praktiserade där 1992, jag gick handels på gymnasiet. Julen 1993 började jag jobba där, och jag blev kvar i 20 år.
Han visste det inte då men just den tiden skulle komma att bli en riktig "boom" för den nymodigheter som cd och dvd.
När Kristian började var det 32 personer som jobbade i varuhuset. Själv drogs han till det här med musik och film, ett stort intresse.
– Det hette fortfarande "grammofonavdelningen" när jag började, det är lite lustigt. Men vi hade så klart cd-skivor och massor av kassetter. De sålde väldigt bra och fick hållas inlåsta, de var små och enkla att stjäla.
Ja, snatterier hade man fullt av.
– Det kom in stor gäng av ungdomar och så försvann det en hel del.
För att undvika det var alla fodralen tomma. Det var ett tidsödande arbete att plocka ur alla skivor, sortera in dem och märka upp. När kunden köpte en skiva fick man leta upp den i systemet och lägga i. Senare förseddes de med larm istället och man slapp den hanteringen.
Kristian var med i en artikel om Halloweens vara eller inte vara i Sverige. Bilden är därifrån.
Ungdomar ja. Avdelningen blev det ett "häng" för uttråkad skolungdom, även för de som ville betala för sig alltså.
Själv minns undertecknad varuhuset under 1990-talet som en självklar plats att vara på när man hade längre rast, särskilt om man gick på Norra högstadiet, eller Ellen Keyskolan som det heter idag.
Här kunde man bläddra bland planscherna, lukta på parfymerna eller tråna efter ett vattengevär modell större, en "Super Soaker" som det gjordes flitig reklam för i tv. I sjuan var de okej, sen försökte man vara för cool för att stanna länge bland leksakerna. Då var det skivor som gällde.
Då, i mitten på 1990-telet var det cd som gällde, och dvd om det skulle tittas på film. Men dvd kom lite senare.
– Ja vi sålde ibland enorma mängder cd. Särskilt singlar. Det finns ju inte idag. Jag kommer särskilt ihåg när den där "makaronlåten" kom, det var galet vad vi sålde cd-singlar med den.
Vi enas om att det är låten "Macarena" han menar, av Los del Rio. Den släpptes samma år som Kristian började, 1993 men kom till Sverige på bred front lite senare, den blev inte en hit här förrän runt 1996.
– Vi fick flera hundra i stöten, och fick bara beställa mer, de tog slut direkt. Och så "Cotton eye Joe" med Rednex, den kommer jag ihåg. Inte för att den var så bra kanske men vi sålde enormt mycket av just den. Han ler vid minnet.
Den här vågen med cd-singlar, maxi-cd och cd-skivor tog verkligen fart runt de här åren minns Kristian. Redan 1991 blev cd-spelaren årets julklapp. Men själva skivan "exploderade" senare.
– Det var ett år där som cd-skivan blev årets julklapp. Det kommer jag verkligen ihåg. Vi hade två kassor vid jul och vi sålde så mycket att det började ryka om dem. Nej, så var det väl inte men det var ett enormt tryck.
– Jag vet inte hur mycket vi sålde med det var enormt, det kommer jag ihåg.
Det var 1995, kan vi avslöja. Fler år efter själva apparaten.
Dvd:n kom också till slut. Den skulle bli var mans ägodel men i början var det trevande. Kunde det verkligen slå ut VHS?
– När vi lanserade det på varuhuset fick vi in fem titlar. Dem hade vi inlåsta i monterskåp, så att alla kunde se. Han skrattar lite för sig själv.
Då dog en del av mig. Jag menar det faktiskt. Jag kommer ihåg det så väl.
Kristan Gustavsson
Mer skulle det bli. VHS blev plötsligt helt förlegat, när tekniken blev billigare och de flesta hade råd att köpa en spelare.
Så där fortsatte det. Men så började det närma sig 2000-talet.
– Pang, sa det bara. Då kom mp3-spelaren och det blev digitalt. Det kändes nästan som att det kom över en natt men det gjorde de inte så klart. Men det påverkade jättemycket, särskilt oss då. Vi fick ändra om, mer film och annan underhållning.
Det blev förändringar längs med vägen i butiken, alla inte till de bättre. Och så, valborgsmässoafton 2008...
– Då dog en del av mig. Jag menar det faktiskt. Jag kommer ihåg det så väl. Då plockade man bort kassan på "min" avdelning och man fick gå till centralkassan för att betala. Det var liksom dödsstöten, kändes det i alla fall som då. Det blev på något sätt början på slutet.
Slut var det inte än, även om Kristian kände så just där och då.
2013 kom beskedet. Åhléns lade ner.
– Jag tror vi var nio personen som jobbade kvar där då, från de 32 vi var när jag började...En månad senare öppnade jag min första Trippolo, på Stora Torget. Den perioden var liksom över helt.
Det blev bra det med, kan Kristian konstatera.
Resten är historia.