Elin Sjölander Landerdahl (M) är ordförande i kommunfullmäktige i Västerviks kommun sedan förra valet och fördelar bland annat talartiden mellan ledamöterna. Här är det barn- och utbildningsnämndens ordförande Andreas Billtorp (M) som står i talarstolen.
Vid varje möte i fullmäktige loggas den tid som ledamöterna tillbringar i talarstolen. VT har tagit del av statistik från fem av sex möten under våren 2024. Resultaten kan du se i grafiken här nedan.
I kommunfullmäktiges arbetsordning anges hur långt varje inlägg får vara.
"Om inget annat bestäms är ledamotens första inlägg på högst fyra (4) minuter, följande inlägg på högst två (2) minuter och replik/svar på högst en (1) minut. För att få replik/svar ska ledamoten vara direkt tilltalad. Vid interpellationer och frågor är ledamotens första inlägg på högst tre (3) minuter."
Ur kommunfullmäktiges arbetsordning
Elin Sjölander Landerdahl är ordförande i kommunfullmäktige sedan valet, och berättar att regleringen av tidsgränser sker automatiskt i fullmäktiges datasystem. Som ordförande ser hon en klocka som tickar ner och när tiden är ute kan det hända att hon knackar i mikrofonen om ledamoten i talarstolen inte avslutar.
– Jag vill inte vara på sekunden, om jag märker att någon håller på att avsluta så försöker jag låta den göra det. Men om jag tycker att det accelererar eller om ledamoten börjar byta ämne så knackar jag i mikrofonen. Slutar den ändå inte knackar jag igen. Till slut kan jag behöva gå in och säga till. Men det händer inte så ofta. De flesta brukar börja avsluta när jag knackar första gången.
Egentligen ser hon det som positivt att debatten är livlig.
– Många är så engagerade och inne i ämnet och har så mycket som de vill säga. Men på exempelvis ett budgetfullmäktige är talarlistan ofta lång och man måste förhålla sig till den tid man får, annars blir det inget flyt i mötet.
Att det oftast är gruppledarna för de olika partierna som har mest talartid ser hon som ganska naturligt.
– Harald Hjalmarsson, till exempel, får som kommunalråd många frågor som han behöver besvara. Det kan också handla om kommunstyrelseärenden som han behöver ge sin bild av. Jag tycker att det känns helt rimligt att det är han som har mest talartid.
Samma sak gäller de högst uppsatta politikerna i övriga partier, gruppledare och nämndordförande.
– Det brukar följa samma mönster men det finns såklart undantag. Vissa gillar att prata mer och andra brinner särskilt mycket för vissa frågor.
Harald Hjalmarsson (M) får i sin roll som kommunalråd många frågor ställda till sig, och därför är det han som har mest total tid i talarstolen.
Tvåa på talarlistan är Miljöpartiets Akko Karlsson. Trots att hon tillhör ett litet parti som inte har några tunga uppdrag i kommunen, tycker Elin Sjölander Landerdahl att det känns naturligt att hon har mycket talartid.
– Hon är ju ensam från sitt parti och får ta alla debatter för dem.
Akko Karlsson bekräftar den bilden:
– Fantastiskt! säger hon när VT delger henne statistiken.
Varför tror du att just du har så hög total talartid?
– Ett ingångsvärde är att jag är gruppledare och ensam representant för mitt parti. Då innebär det ju att mitt parti bara har en talare. Har man en större grupp i fullmäktige så brukar man ha olika sakpolitiska områden som man tar debatterna i.
– Det andra är ju att jag tycker om att vara påläst och vetgirig. Och jag har naturligtvis också med mig synpunkter från min grupp som jag har i uppdrag att föra fram. Så det är en kombination utifrån mitt engagemang och att ta det utrymme som man faktiskt har i vår högst beslutande församling, som jag tycker är väldigt viktigt då.
– Det ligger också i sakens natur att i och med att vi inte finns representerade i alla nämnder och bolag så är det ju också så då att man faktiskt måste föra sin talan i fullmäktige. Det är ju vår chans att ge en sista feedback inför fullmäktiges beslut.
Jag tycker om att vara påläst och vetgirig.
Akko Karlsson (MP)
Tvåa på fullmäktiges talarlista
Akko Karlsson vill ändå vara tydlig med att man inte behöver debattera för debatterandets skull.
– Men det är ju framförallt om man upplever kompetensluckor eller brister i förslag som läggs fram, eller om man tycker att man saknar ett perspektiv i debatten. Då är det ju väldigt viktigt att man ger det en röst i fullmäktige. Det är ju inte rocket science att vi från Miljöpartiet försöker punktbevaka just klimat- och miljöfrågor, men också solidariteten.
Upplever du att andra ledamöter blir irriterade om du tar stor plats eller pratar mycket?
– Nej det tycker jag inte. Jag tycker att vi är ganska storsinta mot varandra. Spårar det ut fullständigt så är det väl helt rätt att man ska avbryta och komma upp på banan igen.
– Men jag försöker ju ofta visa ett mönster och det gör bland att man tar referenser för att visa. Ibland måste man lite bildligt visa på systemfel. Och ibland kan det bli så om det knackas innan man har knutit ihop säcken så kan det ju verka som att man är ute och seglar. Men det finns ofta en anledning till varför man vill visualisera ett fenomen för att man ska få gruppen att förstå lite vad det kan få för konsekvenser och så vidare.
Du blir inte irriterad när ordföranden knackar i mikrofonen då?
– Nej, nej, nej! Det finns ingen anledning. Det är ju spelregler som man förhåller sig till. Så det är inga konstigheter.
Man kan inte bli irriterad för att man blir avbruten. Då ska man inte hålla på med politik.
Leif Svensson (V)
Fyra på fullmäktiges talarlista
Leif Svensson (V), representerar även han ett parti med få mandat i fullmäktige, men hamnar ändå på topp 5 på "pratmakarlistan".
Elin Sjölander Landerdahl skrattar när hon hör detta.
– Jag vill ju inte hänga ut Leif, men visst är han en av dem som jag ibland tvingas avbryta. Men det är inga "hard feelings", vi har en bra dialog och jag tror att han kan ta det, säger hon.
Leif Svensson använder ungefär samma uttryck, när han beskriver relationen som uppstår när han blir avbruten i ett resonemang.
– Man kan inte bli irriterad för att man blir avbruten. Då ska man inte hålla på med politik.
Dock tycker han att de snäva tidsgränserna och knackandet i mikrofoner när inlägg tar nya vägar, är frustrerande:
– Jag tycker att våra diskussioner i kommunfullmäktige är alltför ytliga. Ibland borde vi kunna ha lite djupare diskussioner och kanske lite kunskapsgivande debatter. Inte bara tillkännagivande av vad respektive parti tycker. För det är ju faktiskt så att fullmäktige är kommunens högsta beslutande organ och ska ta besluten på en saklig grund.
Han är en av dem som jag ibland tvingas avbryta. Men det är inga "hard feelings"
Elin Sjölander Landerdahl (M)
Kommunfullmäktiges ordförande
Även han hänvisar den omfattande talartiden i fullmäktige till att hans parti inte är representerat i alla nämnder och utskott.
– Vi har två personer i kommunstyrelsen. Och alla frågor kommer upp i kommunstyrelsens arbetsutskott. Där sitter inte vi. De som är med i alla tre institutionerna – arbetsutskott, styrelse och fullmäktige – är nog ganska mättade när det kommit till kommunfullmäktige som då bara blir en transportsträcka till beslut.
Att i fullmäktige få till ett annat beslut än det som föreslagits av kommunstyrelsen, är svårt och ovanligt och för en del ledamöter kan kanske debatten då tyckas meningslös. Men inte för Leif Svensson.
Har du någon gång fått gehör så att andra politiker har ändrat sin ståndpunkt?
– Ofta. Men inte offentligt, för det är partipiskan som gäller i omröstningen sen. Men det som kan inträffa är ju att personer från andra partier tar till sig mina åsikter för att kunna hävda dem mot sitt parti vid ett annat tillfälle. Vänsterpartiet har ju tagit fram rätt många frågor som på sikt har kommit ut i ny skepnad från ett annat parti. Det är som någon sa: "Ingen har ensamrätt på de olika förslagen".
Att det är just han som har mest talartid av sitt partis ledamöter, förklarar han med att han är en "räv" i sammanhanget.
– Jag har ju varit med rätt länge och ha suttit i flera nämnder. Och är inte främmande för att ta debatten i ganska många, breda frågor, säger han.
