Läsvärt från 2023
Under vinjetten Läsvärt från 2023 har vi samlat några av våra mest lästa texter under året som gått. Vi har valt ut texter som står sig än, och som rentav tål att läsas en andra gång.
Det var Tore som startade företaget, men Jan kom in i verksamheten redan efter något år eller två. I början höll de till i ett gårdshus hemma hos Tore. Där var de kvar till 1986.
På den tiden jobbade de som mellanstadielärare i Västervik. Men 1986 var det övertalighet på lärare och bröderna nappade på ett erbjudande om att testa annat arbete. De fick vara tjänstlediga i fyra år, och sedan komma tillbaka, om de ville.
De bildade ett aktiebolag av sitt gamla handelsbolag, fick en lokal på Lucerna i Västervik och inledde ett samarbete med Kanonsegel i Stockholm, senare Royal Sails, efter fusion med ett annat bolag.
– Våren 1987 ägnade vi åt att sy. Vi sydde hundratals segelsäckar i början, för att lära oss, berättar Tore.
De första åren hade de också hjälp av sin far och mor, Pete och Signy Källmark. Företaget gick bra och bröderna bestämde sig för att inte återvända till sina respektive lärarjobb.
Fastigheten på Tändsticksvägen 8 i Västervik köpte de 1992. De säger själva att det var lite av en chansning, eftersom det var lågkonjunktur då.
– Men sedan tog det fart igen och gick riktigt bra, säger Tore.
De utökade personalstyrkan och öppnade ett kapellmakeri, vid sedan av segelmakeriet. Som mest har de varit åtta personer som jobbat i företaget. Omsättningen har som mest legat på uppemot 8 miljoner kronor. De senaste åren på 3 miljoner.
Både du, Tore, och Jan är ju seglare.
– Ja, det är en förutsättning, och det var så det började: att vi var seglare och kappseglare, säger Tore, som vann SM tre år i rad.
De slutade sy en del av seglen själva för ungefär tio år sedan.
– Vi gör designen och skärfilen. Sedan gör de ett helt färdigt segel i Kina, säger Tore.
Men nu ska de inte göra det heller, eftersom de ska gå i pension.
Vi har jobbat över i tio år. Det har vi gjort för att det har varit kul och för att vi har tjänat pengar på det.
– Vi har jobbat över i tio år. Det har vi gjort för att det har varit kul och för att vi har tjänat pengar på det. Nu försöker vi hitta folk eller företag som är intresserade av att köpa hela eller delar av verksamheten, säger Tore.
Hur känns det att lämna det?
– Det är lite vemodigt. Det här har mer eller mindre varit vårt hem i 40 år, men någon gång måste man ju sluta.
Vad ska ni göra sedan då?
– Jag åker mycket husbil, så det är planen, säger Jan.
– Vi har ett sommarboende på Stora Askö. Sedan seglar vi och spelar golf och jag spelar tennis, så det kommer inte att vara några problem att fylla tiden, säger Tore.