Annelie Haglund lät göra en tatuering av Felix. Tatueringen bygger på den sista selfien som Felix tog.
Vi sitter i vardagsrummet på Norralidsgatan i Överum. Höstsolen strömmar in genom fönstren. På väggen hänger ett porträtt målat av den lokala konstnären Agneta Frisk, Motivet är den person vi ska prata om. Felix.
Felix som för fyra år sedan var på väg att ta steget ut i vuxenlivet. Som gått ut gymnasiet och som i september 2020 fick sitt allra första jobb.
Felix som trivdes ute på jaktpasset i skogen. Som precis hade sparat ihop till ett nytt jaktvapen.
Felix som inte längre finns bland oss. Han avslutade sitt liv den 10 maj 2021.
Hans mamma Annelie berättar om det sista året. Det började med att ett fyraårigt förhållande tog slut. En lång tid när man är ung.
– Det var hans första och enda flickvän. Hon blev som en dotter och syster för familjen, säger Annelie.
Felix tog det som hände hårt. Han började vända sig inåt, låg ensam hemma på sitt rum och gick ner i vikt.
Ung, olycklig kärlek brukar läka ut med tiden. Efter en tid såg det ut som att det började ljusna för Felix också.
I september fick han ett jobb i skogen, började umgås med vänner igen och fick ett intresse för träning. Känslan var att Felix mådde lite bättre.
Men så kom ett bakslag söndagen den 9 maj. Hans föräldrar visste inget, men efteråt har de fått veta av hans kompisar att Felix berättat att han mådde dåligt.
Kompisarna var bekymrade, men de förstod inte hur allvarligt det var.
På måndagen upptäckte man att Felix inte längre svarade i telefon och att han var försvunnen. Han skulle jobba senare samma dag.
– Vi blev oroliga. Det här var verkligen inte likt honom, berättar Annelie.
Föräldrarna började ringa runt, och av kompisarna fick de höra att Felix mått dåligt.
– När vi ringde SOS så blev vi tagna på allvar direkt, säger Annelie.
Annelie Haglund visar porträttet av sonen Felix som konstnären Agneta Frisk målat.
Hon berättar om hur polisen kom till Överum med blåljus och sökandet började. Polisen sökte först igenom huset, sedan vidgades området. Efter några timmar hittade man Felix bil stående på en plats utanför Överum där han hade hand om en åtel för vildsvinsjakt.
Nu är det mycket folk aktivt i sökandet, men Annelie och närmaste familjen blir tillsagda att inte följa med ut i skogen.
– När jag tittar in i hans bil ser jag två kuvert ligga där.
Hans kompisar försöker lugna henne med att det säkert är räkningar eller något annat. Efter en stund ser hon att den ambulans som är utlarmad lämnar platsen och kör uppåt skogen. Efter ytterligare en stund kommer ambulansen tillbaka tillsammans med en polisbil och kör fram till dem.
– Jag tänkte "varför kommer den till oss?" Den ska väl till sjukhuset om de har hittat honom?
Det är nu familjen får dödsbudet. Man har hittat Felix död. För Annelie kommer självmordet som en chock. Hon hade inte kunnat föreställa sig att hennes son mått så dåligt att han var beredd att ta sitt liv.
– Med facit i hand förstår jag att det var en depression som han led av när han mådde som sämst, men jag förstod det inte då.
Breven i bilen var avskedsbrev. Mitt i det mörka är Annelie ändå glad att Felix skrev breven.
– Han var inte den som tyckte om att skriva. Därför kändes det fint att han ändå gjorde det och berättade om orsaken.
Han var inte den som tyckte om att skriva. Därför kändes det fint att han ändå gjorde det och berättade om orsaken.
Annelie Haglund
Mamma
Självmordet har påverkat de efterlevande. Annelie konstaterar att man bearbetar sorg olika. Själv har hon vänt sig till en psykolog.
– Hos henne har jag kunnat prata och gråta och prata. Hon har verkligen varit bra.
Sorgen finns där fortfarande som en börda att bära, men vardagen lunkar på. "Vi mår okej" sammanfattar hon.
Felix fick inte uppleva sin 21:a födelsedag. Vänner gick samman och köpte ett stjärncertifikat till födelsedagen. Nu finns en stjärna med namnet Felix.
Ett steg i att bearbeta sorgen blev att nio dagar efter att Felix hittats återse honom på bårhuset. Först ville inte Annelie se honom.
– Men min dotter och min man ville se honom, och då tänkte jag att jag måste följa med för min dotters skull. Jag hade aldrig sett någon död. Men det var jätte-, jättefint. Hela familjen var med. Jag ångrar verkligen inte att vi gjorde det.
Utöver familjen var även Felix exflickvän och två av hennes familjemedlemmar med. Besöket gjorde det lättare för Annelie att inse att hennes son verkligen var död.
– Han låg där i sina kläder. Det såg ut som att han log när han sov. Han var kall, men han var jättefin. Men det blev jobbigt att gå därifrån, för då visste vi att det var sista gången vi skulle få se och känna honom.
Hur har hjälpen från samhället varit efter dödsfallet?
– Ambulansmännen Janne och Tommy var jättebra. De följde med oss hem efter att man hittat honom, och de pratade med alla.
Vad Annelie däremot efterlyser är mer information om hjälp som finns att få. På egen hand kom hon efter någon månad i kontakt med organisationen Spes som är en organisation där anhöriga som varit med om ett självmord kan träffas och prata. Hon säger att vetskapen om att de hon möter där varit med om samma sak som henne är viktig.
– Man delar en liknande sorg.
I stort tycker hon att hon mött bra reaktioner från omgivningen. Efteråt har det kommit fram människor och gett henne uppmuntran och kramar. Sedan fanns det ett fåtal som inte låtsades se henne. Kanske var de rädda för vad reaktionen skulle bli om de frågade något, funderar Annelie.
Hennes uppmaning är att visa de anhöriga att man finns där, och att vara beredd att lyssna. Det kan bli känslosamt, men det får det vara värt.
– Du behöver inte ens säga något. Det viktiga är att man känner sig sedd.
Jag var på och ställde frågor men han ville vara i fred.
Annelie Haglund
Mamma
Vad bör man tänka på om man ser att en ungdom mår dåligt?
Annelie funderar på frågan. Hon börjar att tala om vikten av att våga fråga, samtidigt konstaterar hon att det inte är lätt.
– Jag var på och ställde frågor men han ville vara i fred.
Ändå säger hon att med vad hon vet i dag så hade hon ställt fler svåra frågor, som om han funderade på att ta sitt liv.
Hon gjorde så gott hon kunde, och försökte finnas där när han behövde det. Det som känns svårt är att veta att sonen det sista dygnet låg på sitt rum och mådde dåligt utan att gå in till sina föräldrar och be om hjälp.
En del av det hon vet i dag om Felix är sådant som hon fått veta i efterhand. Det fanns saker som han hellre pratade om med sina vänner än med mamma. Kanske är det naturligt för åldern.
– Jag har alltid varit lite kycklingmamma, men nu försöker jag lära mig att inte oroa mig för saker som inte hänt. Man vill ju inte begränsa sina barn.
Hon berättar om när de yngre sönerna kom och berättade att de ville ta mc-kort.
– Jag sade nej. Då sade en av dem "men vi måste ju få leva. Det var ju något de ville göra, och nu är de på väg att ta mc-kort. De måste ju få leva sina liv, även att det kan vara lite oroligt ibland.
Här kan du söka hjälp
Om du mår dåligt
Region Kalmar uppmanar den som har självmordstankar eller mår så dåligt att man har svårt att klara av vardagen att ta kontakt med vården via 1177. Om man mår akut dåligt bör man söka vård hos en psykiatrisk akutmottagning Det gör man genom att ringa 112.
Regionen listar även ett antal stödlinjer för dem som mår dåligt.
Bris - Barnens rätt i samhället. Du kan ringa eller sms:a till nummer 116 111. Du kan också mejla eller chatta.
Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.
Jourhavande präst nås via telefonnummer 112. Du kan också mejla eller chatta.
Mind Självmordslinjen,chatt via mind.se eller på telefon 90101.
Om du är anhörig
I reportaget berättar Annelie Haglund om organisationen Spes. Det är en rikstäckande ideell organisation för dem som mist en familjemedlem, släkting eller vän i självmord. Mer information finns på www.spes.se. Spes är en förkortning av Suicidprevention efterlevandestöd.