"Milo och Vilda tillför verkligen en massa glädje till familjen."
Det är förmiddag i villan på Vintervägen i Gamleby. Erika Kellgren välkomnar med fika och tända ljus vid ett stort bord med många platser. Familjen har för tillfället fem barn boende hos sig. Tre går på förskolan och två på skolan.
Just nu är inga barn i huset hemma, förutom vuxne sonen Samuel som är hemma på besök.
Erika ägnar största delen av sin tid åt att ta hand om de fem barnen. Hon har inget heltidsjobb utan jobbar då och då i klädaffären Carolinas garderob i Gamleby.
– En del tänker kanske att jag har en massa tid på dagarna, när barnen är på förskolan och i skolan. Men det behövs tid för återhämtning. Att vara familjehem är inte som ett vanligt jobb. Det här är något vi gör dygnet runt. Vi kan inte gå i väg och stänga dörren. Vi kan inte gå hem från jobbet.
Erika Kellgren är engagerad och hon brinner verkligen för barnen och för att alla barn ska ha det bra.
I slutet på februari ordnade hon på eget bevåg en föreläsning med familjehemsmamman Melinda Jacobs. Över 200 personer kom, vissa från grannkommunerna.
Erika hade inte väntat sig att så många skulle komma.
Hon blev rörd över uppmärksamheten.
– Du är en stor förebild för mig. Du krigar för barnen. Det är fantastiskt att du vill komma hit och berätta, sa Erika Kellgren när hon introducerade Melinda.
Sedan satt de båda kvinnorna på scenen och pratade inför publiken. Erika var väl förberedd och hade en mängd frågor.
Tillbaka i villan i Gamleby. Erika och hennes man Niclas Kellgren blev familjehem 2015. Idén var Erikas.
– Jag har jobbat på förskolor och skolor hela livet. Och mitt hjärta har alltid klappat för de barn som haft det svårast. De som har det tufft.
Det var i skolans värld som Erika träffade barn som var familjehemsplacerade och det var då tanken väcktes. Kanske kunde även hennes familj bli familjehem.
Familjen gjorde slag i saken.
Mitt hjärta har alltid klappat för de barn som haft det svårast.
Nu har det gått nio år sen första familjehemsplaceringen. Många barn har kommit och gått.
Men två har stannat kvar. Nioåriga Vilda och sjuåriga Milo var väldigt små när de kom till familjen för sju år sedan. Erika och Niclas har numera vårdnaden om dem, det blev klart ganska nyligen.
– Milo och Vilda har varit hos så länge och nu känns det som "på riktigt". Vi har en väldigt fin och bra relation med deras föräldrar och det bidrar ju också till att allt känns så bra.
Hon tycker att Milo och Vilda tillför en massa glädje till familjen.
– Det är så härligt att se hur våra barn Samuel och Jennifer tar dem till sig som sina småsyskon. Både Samuel och Jennifer är jättefantastiska med barnen, säger Erika.
Men det är inte alltid så lätt att ta hand om familjehemsbarn. Erika har svårt att inte göra det helhjärtat. Baksidan är att man aldrig vet hur länge ett barn får stanna, förklarar hon.
– Det är det som gör det så svårt. Man ska ge av sig själv. Jag är en känslomänniska och då blir det jobbigt om barnen inte får stanna, säger Erika och funderar lite.
– Men man kanske ändå får tänka att man tillför något i barnens liv, även om de bara får stanna en vecka.
Hon berättar att det kan hända att familjen har fått veta sent på dagen att ett barn ska komma samma dag. Ibland har barn anlänt till familjen mitt i natten.
– Det kan hända att barnen nästan inte har något med sig när de kommer.
Även små barn kan vara väldigt trasiga, enligt Erika. Det är alltså inte bara större barn som har formats av en trasslig start.
– Alla barn som passerar har något slags trauma. Det som är så skrämmande i det här är att det är så mycket som är självklart för oss i "normala familjer". För andra är det inte det. Det är inte självklart för alla att man ska borsta tänderna, att man kan krypa ner mellan rena lakan. Det är väldigt många som inte har det så.
Du är en stor förebild för mig, Melinda. Du krigar för barnen.
Erika
Erika berättar att hon oftast fått kriga för barnen, för att de ska få den hjälp de behöver.
Det känns som om det kan vara ganska jobbigt att vara familjehem, men samtidigt så gör ni det här?
– För oss är det en livsstil. Det känns naturligt.
Vad är det som driver dig och gör att du vill fortsätta?
– Jag vill hjälpa de här barnen. I början ville jag rädda alla barn. Mitt driv är att jag känner att jag gör nytta. Men visst finns det dagar när jag undrar vad jag håller på med. Är det värt det här? Det kan vara jättejobbigt emellanåt.
I början sa Niclas och Erika ja till "alla" barn, men numera har de kommit till insikten att det är lättare för just deras familj att ta hand om mindre barn.
– Jag har också en önskan om att få ta emot en bebis nån gång.
Melinda Jacobs och Erika Kellgren är båda familjehemsmammor. Erika fixade en föreläsning och Melinda sa ja.
Melinda Jacobs och Erika Kellgren på väg in i biosalongen inför föreläsningen.
Erika Kellgrens initiativ att bjuda familjehemsmamman Melinda Jacobs till Gamleby blev succé. Över 200 personer kom för att lyssna.
Erika Kellgren arrangerade en föreläsning med familjehemsmamman Melinda Jacobs på egen hand som privatperson men med hjälp och stöd från sponsorer, föreningar, kommunen och Sparbanksstiftelsen.
Erika Kellgren höll i samtalet med Melinda Jacobs.
Melinda Jacobs är en stor förebild för Erika. Melinda krigar för barnen och det vill Erika också göra. Hon ångrar inte familjens beslut att bli familjehem och rekommenderar andra att göra samma sak.
– Om man har plats och lite tid tycker jag att man ska köra. Man kan ju alltid börja med att vara kontaktfamilj. Många kanske tror att man måste vara en familj för att bli familjehem, men så är det ju inte. Det finns många som är ensamstående. Alla är välkomna. Alla behövs.
Samtidigt lyfter hon vikten av att barnet får ett eget rum.
– Det är viktigt, även om det allra viktigaste är att man har plats i hjärtat. Det ger väldigt mycket att få se de här barnen blomstra.
Erika Kellgren tillsammans med barnen Milo och Vilda. Milo vill gärna att cykeln ska vara med på bild. Den är alldeles ny.
Milo med sin fina nya cykel. Det är fredagseftermiddag och snart ska familjen grilla.
De biologiska barnen Samuel och Jennifer har varit med hela tiden. Samuel gick på högstadiet och Jennifer i fyran när familjen tog emot det första familjehemsbarnet.
– Det kräver jättemycket av de biologiska barnen att vara familjehem. De måste ju vara med på det här. Men det är också en erfarenhet som har gjort dem rikare. De får en förståelse för hur andra har det och lär sig att ta hänsyn.
Samuel har flyttat hemifrån och bor numera i Västervik. Milo och Vilda tycker jättemycket om att hälsa på honom i lägenheten i stan och han tycker om när de hälsar på.
– Milo och Vilda känns mer som riktiga syskon nu. Ni har gjort ett lyckat arbete, säger Samuel som sitter i soffan i rummet bredvid.
Det är fredag eftermiddag när vi ses igen. Vilda, Milo och Erika är utomhus på altanen. De mindre barnen leker inomhus.
Snart ska familjen grilla men först vill Milo visa sina nya cykel. Sen går vi in en stund. Vilda och Milo läser tidningar i soffan och sätter in Milos nya fotbollskort i ett album tillsammans med Erika.
– Mamma får vi hoppa studsmatta nu, frågar Vilda.
Vi säger hej då och barnen springer till studsmattan. Erika börjar med maten. Det är fredag hos familjen Kellgren.
Vilda, Milo och Erika pratar en stund efter skolan.
Vilda och Milo tycker om varandra.
Erika om familjehem
Andra familjehemsmammor och pappor: "De är mina kompisar. De har förståelse för hur det är. Man behöver ha nån som man kan prata med och både berätta roliga och tråkiga saker för."
Ersättning eller lön: Den ersättning som Erika och familjen får kallas arvode och är inte pensionsgrundande. "Vi är väldigt utsatta och har verkligen bara skyldigheter. Om man väljer att göra det på heltid som jag gör så borde det vara pensionsgrundande."
Så går det att ha så många barn samtidigt: "Vi delar upp oss väldigt mycket. Alla får inte heller plats i en bil."
Om att jobba för sin hemkommun: "Det finns både för- och nackdelar. En del barn ska placeras nära medan andra barn har skyddad identitet eller ska inte träffa sin mamma eller pappa på Ica."
Erika Kellgren och Vilda tar det lugnt en stund i soffan.
Den här ljuslyktan fick familjen när Vilda och Milo blev en del av familjen "på riktigt". Erika och Niclas Kellgren är numera de båda barnens vårdnadshavare.
Erika Kellgren ägnar största delen av sin tid åt att ta hand om de fem barnen. Hon har inget heltidsjobb utan jobbar då och då i klädaffären Carolinas garderob i Gamleby.