– Hem skulle jag säga att Banff är.
Banff är en pittoresk stad i den kanadensiska provinsen Alberta och ligger i en nationalpark vid de klippiga bergen.
– Grymt fint. Kanske det finaste stället i Kanada, säger Adam Plant.
Och med den naturen som omgivning är det inte svårt att förstå att Adam, hans två år yngre syster och hans två år äldre bror höll igång dagarna i ända under uppväxten.
– Det fanns alltid saker att göra. Den mentaliteten har hela familjen, det är alltid nya projekt, utmaningar och äventyr.
Adam Plants pappa är väldigt aktiv och håller på med ultramaratonlöpning. Också storebror springer mycket.
– Brorsan gick med i armén och slog varenda rekord i de grundläggande testerna. Han är en riktig maskin, berättar Adam, som hellre håller på med lagsport än löpning.
– Det är deras grej. Men vi höll på med allt möjligt när vi växte upp. Baseball, fotboll, mountainbike. Men hockeyn har alltid varit nummer ett för mig.
När Adam var tre bodde familjen i Australien då pappan, som är läkare, jobbade där under fyra månader.
– Som familj har vi alltid rest mycket. Med tanke på att mamma är från England har vi varit där en del. Även om jag var liten då är det coolt att säga att man under en tid växt upp i Australien.
Och nu är du här, i Västervik.
– Ja, det är hur kul som helst. Västervik känns som den stereotypiska europeiska staden med kullerstensvägar och gamla byggnader. Jag har inte utforskat så mycket som jag önskar men det hinner jag med.
Förutom de nämnda platserna har Adam bott i Calgary, Nelson, Penticton och – under college-åren – Denver, USA.
– Tanken var att jag skulle gå på Harvard men mina testresultat var inte tillräckligt bra. Då besökte jag några andra skolor och fastnade direkt för Denver. Jag hade fyra grymma år där.
Efter studierna – hans huvudämne var finans – tog proffslivet vid. Och det blev en skakig start. Fjolårssäsongen, hans första som proffs, är inget positivt minne.
– Det var väldigt påfrestande. Jag var utanför laget mycket och varje dag jag kom till rinken var ovissheten jobbig. Kommer jag spela? Ska jag ner till farmarligan? Tankar som att det inte var värt det kom ibland men då får man påminna sig själv om vilken förmån det är att få ha hockeyspelandet som sitt jobb.
Adam spelade för Laval Rockets i AHL men fick inte riktigt fäste i laget.
– Lyckan kom när jag blev bortbytt till Milwaukee där jag avslutade säsongen.
Att komma till Europa och spela var inte självklart.
– Verkligen inte. Efter förra året ville jag visa att jag klarade av att spela regelbundet i AHL. Jag har hela tiden tänkt spela i Europa framöver men att det skulle komma redan trodde jag inte.
– Men jag är väldigt glad över hur det blev. Allsvenskan är en andraliga men den är väldigt bra. Framför allt kan alla åka skridskor vilket gör att farten blir hög. Det är nog den största skillnaden mot vad jag är van vid.
När VIK värvade Plant ville man få ut den offensiva uppsida man tycker sig se i honom. Med åtta poäng på 15 matcher har Plant ur det hänseendet fått en bra start på säsongen.
– Under hela min karriär har jag blivit märkt som defensiv back, vilket är svårt med min storlek, men jag har omfamnat den rollen, samtidigt är jag glad över att få spela det offensiva spel jag hela tiden känt att jag kan. Det jag vill förbättra är hur jag kontrollerar spelet. Med min skridskoåkning kan jag vara en spelare som sprider lugn till laget, men det kommer med fler matcher.
VIK har haft en skakig start på säsongen och det har också Adam Plant. Av olika anledningar. Dels blev han skadad tidigt och dels avstängd för att ha sagt något domarna ansåg olämpligt till en motståndare.
– Det känns konstigt och lite pinsamt att bli avstängd för det. Det var inget rasistiskt eller homofobiskt eller något som inte tillhör sporten. En stor del av hockeyn för mig är känslorna och tugget mellan spelarna. Det vore synd om det försvann.
– Vad det gäller laget så måste vi ha lite högre förväntningar och krav på oss själva. Vi har visat att vi kan slå de bästa lagen men vi måste förvänta oss att göra det varje gång och inte vara nöjda med att vara i mitten.
I år Västervik – nästa år då?
– Vi får se. Det fina med att spela i Europa är att det finns så många olika vägar. Jag vill ta mig framåt på de sätt jag kan. Jag trivs väldigt bra här och gillar den gruppen vi har.
