När de första 20 var avverkade kände nog de flesta i VIK:s omklädningrum att man hade en rimlig chans att få med sig något av värde ifrån Dalarna. Man hade inte varit spelförande men inte heller på något sätt utspelade i första perioden. Men: som alltid när man möter topplag gäller det att vara noggranna med allting. När VIK spelade powerplay (sitt andra av två i perioden) tog domare Peter Lyth ut Philip Rondahl för en slashing mot LIF-målvakten Axel Brage. Billig? Kanske. Det var också den som Leksand åkte på strax innan, då Johan Porsberger "rev ner" Andreas Frisk.
Målet tillkom när Porsberger kommit tillbaka i spel och Leksand var därmed en spelare mer på isen. Leksand hade bud på ett par mål till, främst i början på perioden, men årsdebuterande Viktor Östlund stoppade det mesta. När Lang spelade fram notoriske målskytten Thomas Valkvae Olsen kunde inget göras för Östlund, dock.
Offensivt hade VIK inte mycket att hämta, speciellt inte i fem mot fem. Man lyckades inte få fast några längre anfall särskilt ofta och när man gjorde det var det genom Nowick-kedjan. Underläget till trots känder det öppet inför återstoden.
Att åka på psykologiskt tunga mål har varit lite av VIK:s melodi i säsongsupptakten. Andra perioden mot Leksand var inget undantag. Drygt sex minuter in i andra vann Leksand en tekning i offensiv zon och Mattias Karlsson bara skyfflade in pucken från blålinjehörnet. Östlund var skymd och 2–0 ett faktum. Därefter skapade VIK ett par lägen, det bästa hade Gabriel Desjardins från slottet, men målet lät dröja på sig. Och när det väl kom var det lång och livlig diskussion om det skulle godkännas. I power play var Kellen Jones (det tar sig ordentligt för kanadensaren) sist på pucken och svepte in reduceringen efter 10:31. LIF-båset menade att Filip Suchý störde Brage i hemmamålet. Ett par utvisningar under andra halvan av perioden gav Leksand gott om chanser att rycka ifrån men VIK stod emot bra. 2–1 till LIF efter 40.
Till den tredje valde Karlin att spola om ordentligt i forwardsleden. Och sett till hur VIK presterade första 7-8 minuterna gav det resultat. Så även i målprotokollet. Emil Alba tog sig in på vänsterkanten och prickade krysset med en riktig pärla fram till 2–2 efter 05:23. Efter målet fortsatte VIK trumma på och det hade inte varit konstigt om man tagit ledningen. Nowick hade läge, Lindqvist-Hansen likaså. Leksand tog timeout för att bromsa VIK:s forcering. Det var nog klokt, för därefter klarade hemmagänget av att flytta fram spelet. VIK verkade ha kontroll men en halvchans för matchens gigant Oskar Lang betydde 3–2 för Leksand.
Bara sekunder senare borde kvitteringen ha kommit. I en omställning gav Kellen Jones landsmannen Desjardins öppet mål men Axel Brage hann dit med benet. VIK:s slutattack haltades av en tvåa på Jens Holmström och i slutsekunderna satte Linus Persson 4–2 i tom kasse.