– Jag tycker jag har landat i det. Det gjorde jag nog ganska fort, säger Karlin, om hur månaden sedan han gick från Moratränare till inte Moratränare varit.
Vi börjar i rätt ände. Upprinnelsen till och leveransen av beskedet. Stora delar av hockeysveriges expertis blev förvånade när nyheten kablades ut.
– Det var en söndag jag kallades till möte, på vår enda lediga dag under en tvåveckorsperiod. Då kändes det konstigt, ett vanligt möte kan man lika gärna ta på måndagen.
Hur gick tankarna då?
– Då började man självklart fundera. Ett jävligt viktigt möte eller sparken kändes som alternativen. Jag var med familjen ute på skidstadion för att åka pulka och grilla. Vi hade precis kommit fram när Hermodsson (klubbchef) ringde.
Då misstänkte du att något var i görningen?
– Ja, eller, jag tänkte väl mer att ”det får vara vad det är”. Självklart gick tankarna. Om det varit måndag till tisdag hade jag inte tänkt något alls. Men en ledig dag kändes ändå lite suspekt.
– Vi visste ingenting, varken jag eller Micke (Johansson, assisterande tränare). Vi hade inte fått någon hint om att det var på gång. Det kom från himlen.
Reaktionerna var, som sagt, starka. Många ställde sig frågande till Moras agerande. Laget låg vid tidpunkten för uppbrottet ovanför det kvalstreck en mer eller mindre unison expertpanel placerat dem under på förhand.
– Vi fick inte beskedet samtidigt. Först fick jag, sedan blev Micke kallad. Jag vet inte exakt hur deras möte gick men jag blev inte skogstokig och började kasta grejer. Det blir lite mer luften ur på något sätt, som att ballongen spricker. Vi hade ett schysst samtal.
Mattias Karlin läser inte det som skrivs om honom i pressen. Det stöd som riktats mot honom och Mikael Johansson har dock nått honom.
– Ja, det har det, men jag har inte läst något själv. Däremot får jag det till mig att ”han och han tyckte så”. Vad jag förstått har jag fått ett ganska bra stöd. Jag tycker inte om att man ska bli upphöjd eller kapad. Jag vill vara neutral i både framgång och motgång, det tror jag är till stor hjälp.
Några veckor innan Mora avskedade firma Karlin/Johansson anställdes Anders Forsberg, tidigare Skellefteå och Modo, som sportsligt ansvarig. Den tidigare sportchefen Anders Sundby lämnade ganska tidigt in på säsongen och medan rollen var vakant skötte klubbchefen Peter Hermodsson det sportsliga arbetet. Det var också Hermodsson som delgav Karlin beskedet.
– Förklaringen var att de ville få in ny energi. De var inte nöjda med resultatet och tyckte att vi kunde gjort det bättre. Det var bara att gilla läget.
Misstänkte du att Anders Forsberg ville sätta sin prägel på klubben?
– I grund och botten har jag mina tankar och aningar. Ett pussel kan man ju lägga mer och mer eftersom, men hur och vilka behåller jag för mig själv.
Direkt började olika anledningar till tränarskiftet sippra ut. Ett nordamerikanskt influerat Mora-lag hade tappat förtroende för sin tränare och krävde hans avgång var en av teorierna. Något missnöje från spelargruppen hade emellertid inte nått tränarduon.
– Nej, ingenting. Grejen är att det alltid är så och det blir mycket rykten, men det var ingenting som kom fram till mig eller Micke. Det kan ha varit så men jag vet inte.
Har du kontakt med Mikael Johansson idag?
– Absolut, vi blev goda vänner. Han är en fantastiskt bra kille. Vi hörs varje vecka.
Två veckor innan Karlin med familj lämnade staden Mora och Mora IK hyrde man ut sitt hus i Örnsköldsvik. Därför ställdes de inför en lite märklig situation där de blev bostadslösa. Med två små döttrar väntade en intensiv period.
– De där tio dagarna var inte de bästa tio dagarna i mitt liv. Det var...rörigt. Avsluta dagisplatser och få ordning på alla grejer. Det är ju en hel del, framför allt när man har småbarn. Vissa grejer ska upp till Ö-vik, vissa grejer till Västervik. Det är ingen dröm att flytta med två små barn.
– Hade jag varit helt själv så är man flyttbar på ett helt annat sätt. Det blir så mycket mer jobb när man är en familj.
Sambon Camilla var, enligt Karlin, en klippa under den tiden.
– Camilla drog ett bra lass. Jag var barnpassaren och hon styrde med packningen. Hon är bättre på att strukturera upp och packa. Sedan fick jag bära grejerna. En bra arbetsfördelning.
När allt var ordnat i Mora styrde familjen kosan mot Västervik. Nästa adress var hemma hos VIK:s vice ordförande Per Embretsen.
– Som tur är har Per och Lena ett stort hus så vi har fått låna en våning hemma hos dem, vilket funkar jättebra.
Men alla band med Mora är inte klippta. Det avtal som skrevs mellan parterna i april förra året gäller över nästa säsong också, oavsett om Karlin är verksam i föreningen eller inte.
– Mora har kommit med ett förslag och jag ska återkomma under veckan. De vill på något sätt hitta ett utköp. Det finns en del olika varianter man kan göra, jag har inte superkoll på exakt vilka men man har ju hört av andra att det finns en del vägar att gå.
Efter att ha fått känna på SHL-verksamheten är det lätt att anta att det är dit han vill igen. Men det är det inte nödvändigtvis, berättar Mattias.
– För det första sitter jag på ett kontrakt med Mora som vi inte kommit så långt med. Vi får se, jag vill ha något att göra. Vad, när och hur får vi se. Det hänger inte bara på mig. Det är väl klart att man vill tillbaka till SHL. Men inte något måste, absolut inte. Självklart måste det vara något som känns inspirerande och intressant. Sen om det är SHL eller något annat är svårt att säga.
Fyra veckor, lite drygt, har alltså passerat. Och som för alla tränare som har fått sparken följer det en del självrannsakan, för att komma stärkt ur det hela.
– Man måste ju summera det. Nu har det hänt. Vissa saker kanske jag inte håller med om medan vissa grejer känner jag kanske kan stämma. Då måste jag ta med mig det för att vara en bättre tränare nästa gång jag står i ett bås. När man är uppe i det tror man ju att man gör rätt, annars skulle man ju inte göra det. Det blir en bra läropeng att ta med sig.
När står du i ett bås igen?
– Det är inte på dagen, men om det är den här säsongen, nästa eller den efter det beror lite på. Det gäller att få ett erbjudande som passar mig själv och familjen. Självklart vill jag stå där igen, och inte om fem år.
Har du fått något konkret förslag redan?
– Det är folk som hört av sig för att kolla statusen, men inga kontraktsförslag utan mer allmänt kolla läget.
Tillbaka i Västervik - med ett hockeylag som lidit en tuff baksmälla efter den framgångsperiod som leddes av just Karlin. Läge för den förlorade sonen att kliva tillbaka in i hetluften? Icke.
– Det funkar inte riktigt så, av många anledningar. Däremot ser jag alla matcher, men det är en annan sak. Jag ser alla Moras matcher också, för den delen.
Varför tittar du på Moras matcher?
– Kanske lite nyfikenhet. Jag har ändå varit med de grabbarna i ett halvår, klart man är intresserad av att se hur det går för dem, hur de levererar.
HockeyAllsvenskan är inne på upploppet. Åtta gastkramande matcher återstår och VIK är i allra högsta grad inblandat i den bottenstrid som omfattar sju lag. Mattias Karlin tror att VIK klarar av att undvika kvalserien.
– Jag skulle lägga pengarna på VIK om man gissar mellan VIK och Troja. Sedan ligger BIK och sprattlar där. Jag blir förvånad om det avgörs innan slutomgångarna. Sedan ska mycket klaffa. Självförtroende, skador, lite flyt, då är det inga problem. Matcherna går och för varje vecka blir det färre poäng att spela om. De skulle behöva få lite utdelning framåt, några lätta skitmål så att de känner att ”äntligen är det vår tur”, det är viktigare än vad folk tror. En styrning, målvaktstavla, ett flaxmål. De har alla förutsättningar för att klara sig kvar.
– Hela serien känns lite som ett lotteri. Alla kan definitivt slå alla, och det verkar inte spela någon roll om det är hemma eller borta, säger Mattias Karlin avslutningsvis.