18-åriga Alice Lantz är född och uppvuxen i Västervik där hon började spela ishockey i VIK.
På grund av brist på tjejer som spelade ingick hon i olika pojklag. Där utvecklades hon som forward och blev uttagen till olika regionslag där hon blev lagkapten och till slut fick dra på sig Tre Kronor-tröjan och samla på sig några ungdomslandskamper.
Efter högstadiet lämnade hon VIK:s B-pojklag för Linköpings hockeygymnasium där hon började spela klubbhockey med andra tjejer i Linköpings HC.
Tacklingar och mindre tid med pucken byttes ut till en lite lugnare tillvaro på isen där hon snabbt blev en i gänget.
– Men killarna har alltid tagit väl hand om mig, poängterar hon.
Lantz karriär har gått stadigt uppåt hela tiden, det var bara nu under hösten som LHC:s lagkapten i division 1 fick kliva av isen i några matcher på grund av halsfluss. Men i november opererades halsmandlarna bort och Alice är redo att avsluta våren på ett så bra sätt som möjligt.
– Vi ligger fyra av sex lag, vilket kanske inte är så bra, men vi fick många nya 01:or i laget den här säsongen och det har tagit ett tag att spela ihop oss. Vi har den yngsta truppen i serien, men nu efter jul tror jag att det kommer att gå bättre.
LHC möter lag från Malmö, Karlskrona, Trollhättan, Ljungby (Troja) och Danmark, så det blir många mil i bussen.
Vad tror du om era chanser att klättra i tabellen?– Eftersom LHC redan har ett lag i högsta serien (SDHL, den ovanför division 1) så kan vi inte gå upp, men vi spelar ändå för att vinna och för att utvecklas.
Hur ofta får spelare från ert lag vara med i damlaget?– Inte så ofta faktiskt. Det är snarare så att spelare i damlagets fjärdefemma kommer ner och spelar med oss än tvärtom, speciellt eftersom vi är så pass unga. Det är bara tjejer från hockeygymnasiet som spelar i division 1-laget. Men efter OS tror jag att många slutar i damlaget och då kommer säkert många yngre att flyttas upp.
Hoppas du bli en av dem?– Nej, jag gör min sista termin på gymnasiet under våren och ska göra militärtjänstgöring efter det, så det blir faktiskt mina sista matcher nu framöver.
Alice Lantz ska tjänstgöra som bevakningssoldat i fyra månader i Karlskoga, och trots att BIK Karlskoga har ett damlag väljer hon att avsluta karriären.
– Ja, dels är inte Karlskoga superbra och sen känner jag att jag vill satsa på militärtjänstgöringen och på en tränarkarriär istället, berättar Alice och utvecklar:
– Jag har fått många erfarenheter av tränarbiten genom åren, framförallt av dåliga tränare i LHC där de missbrukat vissa ord och andra saker. Jag har definitivt lärt mig hur man inte ska göra som tränare i alla fall. Målet är att kolla upp olika tränarkurser och sen komma hem till VIK och bli tränare för tjejer. Jag har ju hört att de har fått ihop ett litet tjejlag nu och det behövs fler kvinnliga hockeytränare.
Efter sina fyra månader som bevakningssoldat är planen att fortsätta att tjänstgöra inom hemvärnet.
– Jag vill utbilda mig till sjukvårdare. Jag tycker att det är viktigt att tänka på vad man kan göra för samhället, menar Alice vars far också tjänstgjorde som bevakningssoldat en gång i tiden.
Att hon bara är 18 år och har haft en strålande ishockeykarriär hittills påverkar inte beslutet att lägga ner den biten.
– Klart att det är ofattbart på ett sätt och att många tårar kommer att fällas i slutet av säsongen, men det ska även bli skönt. Det har inte alltid varit en dans på rosor.
Hade det varit lättare för dig om du var kille, tror du?– Ja, till och från hade det absolut varit det. Jag hade nog exempelvis inte behövt flytta från Västervik om jag var kille. Men jag har aldrig känt mig utanför utan killarna i VIK har alltid tagit väl hand om mig, avslutar Alice Lantz som framöver hoppas kunna återvända till Västervik och ge tillbaka till klubben som fostrade henne.