Under årets upplaga av Västerviks Triathlon lyste vädergudarna med sin frånvaro. Redan på lördagsförmiddagen öppnade sig himlen och så förblev det under hela tävlingen. Regnväder till trots hade ändå en relativt stor publik letat sig ned till Fiskaretorget för att heja fram atleter och tappra motionärer som valt att anta den utmaning som är Västervik Triathlon, ett lopp där simning, cykling och löpning kombineras.
Distanserna för årets upplaga var uppdelade på en sprintdistans och en olympisk distans. I sprintdistansen ska de tävlande simma 400 meter, cykla 20 kilometer och löpa 5 kilometer. Den olympiska distansen är något längre, där är det 1 500 meter simning, 40 kilometer cykling och 10 kilometer löpning som gäller.
När startskottet för sprintdistansen ljuder från piren i hamnen står speakern och funktionären, Tomas Holgersson, och hejar på både publik och tävlande. Han är glad över att se sån stor uppslutning trots vädret, men spår att cyklingen kan bli tuff.
– Jag tror att cyklingen kan bli lite vansklig. Det kommer bli väldigt halt för dem, så det gäller för dem att köra med huvudet.
Någon som verkar lyssnat till Holgersson råd är Joakim Svensson, från Hultsfreds löparklubb, som blir den förste att korsa mållinjen i sprintdistansen.
– Jag blev tvåa sist så det känns ju jättebra att vinna i år, säger en glad Svensson som är i Västervik för att ladda upp och testa formen inför morgondagens SM i Triatlon i Linköping.
Några minuter senare springer en mycket nöjd Ellen Hultberg, från SOK Knallen i Borås, över mållinjen och blir därmed vinnare i damklassens sprint.
– Jag är supernöjd med hela loppet. Vattnet var varmt, funktionärerna var bra och publiken peppade fint.
Hultberg verkade uppskatta det bräckta Gamlebyviksvattnet lite extra.
– Jo man slapp ju skavsåren från våtdräkten som man kan få på västkusten, skrattar hon.
Efter att Hultberg gått i mål börjar deltagarna avlösa varandra mer frekvent över mållinjen. Viss förvirring uppstår när Joakim Frisk, från Västerås cykelklubb, korsar mållinjen.
– Vann jag? utbrister han undrande till en familjemedlem, då han har svårt att särskilja vilka som går i mål från sprinten och vilka som tävlar i den olympiska distansen. Men visst vann han, på imponerande två timmar och fyra minuter. Detta trots en vurpa på cykeln.
– Jag ramlade i vändningen i stan, jag borde väl tagit det lite lugnare, men det verkar ju ha gått vägen ändå.