Det blev tredje gången gillt för Jonas Wirén från Hummelstad som vann helgens UltraTri Sweden efter att ha kommit tvåa och trea åren innan.
510 kilometers cykling, 93 kilometers löpning och 12 kilometers simning uppdelat på tre dagar låter som något bara en galning skulle ge sig på.
– Ja, alla som ens funderar på att göra något sånt här har en skruv lös, skrattar Jonas Wirén som deltog för tredje gången.
– Efter varje ultra säger jag att det var sista gången, men när smärtan går bort börjar jag fundera på vad jag kan göra bättre nästa gång.
Första året slutade Jonas på andra plats, ifjol kom han trea och nu vann han.
– Jag hade dock inte sprungit så mycket inför tävlingen eftersom jag har haft en massa besvär med ena knäet. Det längsta jag sprungit i år är en mil och nu skulle jag springa över nio. Men vattnet var varmare än vanligt så simningen gick bättre och i cyklingen är jag stark, förklarar han.
När starten gick från Göteborg i fredags skulle nio kilometer simmas och 190 kilometer cyklas fram till Huskvarna.
– Simningen var lugn och fin och knappt några vågor. På cykeln körde jag på en bra stund innan jag märkte att det var väldigt varmt, upp till 34 grader, och fick ta det lite lugnt. Det var tufft med motvind och oljegrus på vissa vägar, men jag ville jaga ikapp Mattias Björkegren (från Västervik) som ledde med tio minuter efter simningen.
Jonas hann ifatt och förbi och cyklade i mål med en ledning på cirka 30 minuter i Huskvarna.
På lördagen väntade ännu en masstart, denna gång var det 320 kilometers cykling upp till Trosa som gällde.
– Jag stack ifrån och utökade ledningen. Jag cyklade själv i 120 kilometer och det gick skapligt. Men sju mil innan mål slutade växlarna att fungera. Jag kunde trampa på uppför, men nedför tappade jag massor av tid. Trots det ledde jag sammanlagt med en timme.
Cyklingen är Jonas starka del i triathlon.
På söndagen avslutades UltraTri Sweden med 23 kilometers löpning, tre kilometers simning och 70 kilometers löpning, från Trosa till Rålambshovsparken i Stockholm, återigen med en masstart.
– Jag visste att det skulle bli en lång dag. Jag blev omsprungen av en belgare som låg fem minuter framför mig. I simningen såg jag inte belgaren men Mattias såg jag springa iväg när han kom upp ur vattnet.
Jonas sprang ikapp Mattias efter sju mil men blev omsprungen av honom igen i en teknisk del av banan.
– När jag fick rapporter om att belgaren låg 30 minuter framför började tankarna komma att jag kunde tappa allt. Då jagade jag ikapp Mattias ytterligare en gång och drog ifrån. Vid Skanstullsbron räknade vi ut att jag skulle kunna gå in i mål och ändå vinna, det var skönt, berättar Jonas som då började promenera istället för att springa.
– Men det gick inte. Man är så stel i kroppen och allt gör väldigt ont. Därför blev det svårare att gå än att springa.
Loppet avslutades med en lång uppförsbacke.
– När man har kommit i mål stannar man kvar där och väntar in övriga tävlande för att hjälpa till och pusha i sista backen. Det är en familjär och härlig stämning med roliga deltagare och fantastiska funktionärer.
Jonas Wirén pustar ut efter målgång med ett helt gäng med skavsår och blåsor på fötterna.
Hur mår man efteråt?
– Det är svårt att sova under en sån här tävling så man är väldigt trött. Jag har en tå utan nagel, massor av skavsår och fullt av blåsor som är stora och fina. Det är som det ska vara.
Hur firade du segern?
– Med den bästa duschen jag någonsin tagit, svarar Jonas Wirén.
Om han ska ge sig på UltraTri Sweden igen?
Klart han ska.
– Smärtan är bara tillfällig, avslutar han.
Mattias Björkegren slutade på tredje plats.