Det var fullt med publik längs med hela loppet. På bilden står publiken vid startområdet.
I fredags var det dags för start i franska Chamonix där 17 mil och 10 000 höjdmeter skulle avverkas, ett rejält svårt lopp där mellan 30 och 40 procent av deltagarna bryter varje år.
51-årige Johan inledde enligt planen och allt kändes ganska bra.
– Det var en enormt fin upplevelse i en fantastisk miljö med otrolig spänning. Det var tusentals med människor som hejade på oss, fullt i varje by som vi sprang igenom, jag har aldrig sett något liknande i Sverige, berättar Johan över telefonen från Alperna.
Vädret var fint och gav deltagarna optimala förutsättningar, även om det skiftade en del beroende på antal höjdmeter.
– Nere i dalen var det 14–15 grader och ganska behagligt. På natten när vi kom upp till bergstoppen var det snö, tre grader, blåst och dålig sikt. Rätt häftigt med de kontrasterna, berättar Johan som fick det jobbigt i backarna,
– En backe gick uppåt hela tiden i 19 kilometer. Det finns inga såna backar i Sverige. Det tog några timmar att ta sig upp för de 19 kilometerna och att sega sig upp för samma backe i flera timmar tar på krafterna. Speciellt när man äntligen kom upp på en topp och då insåg att det var lika mycket kvar upp till en annan topp. Först fick man gå brant uppför med stöd från stavar, sen skulle man ju nedför också och eftersom det var så brant fick man bromsa med låren hela tiden för att inte tappa kontrollen. Det förstörde benen.
Start- och målområdet i Ultra Trail du Mont Blanc. "Chamonix är traillöpningens epicentrum, ett fantastiskt ställe", säger Johan Liliequist.
Efter 81 kilometer och 5 000 höjdmeter, alltså ungefär halva loppet, bestämde sig Johan för att bryta.
– Jag var helt slut och med lite mer än hälften kvar kände jag att det inte fanns en rimlig chans att fullfölja på det sätt jag ville. Jag kunde ha gått i ett dygn, men det var inte så jag ville göra. Det var synd för jag låg bra till tidsmässigt, men jag hade för ont i benen. Det var en väldigt utmanande och svår bana där backarna blev för övermäktiga och tog för mycket kraft.
Trots att det inte slutade som planerat är Johan Liliequist nöjd med sin resa till Chamonix.
– Ja, det är jag. Jag är egentligen nöjd över att bara få komma hit och vara med. Det är ganska få förunnat. Jag är glad över att jag har fått vara med om det här.
Vad väntar härnäst?
– Jag har gjort ganska många 100 miles-lopp så jag är nog inne på lite kortare lopp framöver. Det krävs inte lika mycket förberedelser och annat då. Vi får se, säger Johan och passar på att se sig omkring innan han åker hem till Västervik på måndagen.
Mont Blanc-massivet där Johan Liliequist och övriga deltagare sprungit upp för bergstopparna.