Tre killar slänger sig i sofforna framför fönstren tilll inomhus-tennisbanorna. Nyfiket kikar de på hur några barndomskompisar spelar en dubbelmatch. Sannolikt har de aldrig tittat så intresserat på en tennismatch. Han väcker fortfarande mycket intresse, Stefan Edberg.
När han sedan spelat färdigt den årliga matchen med Lars Nilsson, Lars Svensson och Jonas Karlsson, och duschat färdigt fick han också skriva autografer till ett par tjejer.
– Det händer inte så ofta nuförtiden, det avtar väl med åren. Men de är oftast trevliga och snälla, de som kommer fram, så det är ingen fara, säger han.
Han är främst tillbaka i barndomsstaden och på Ostkustens Pärla för att följa sonen, Christopher, 16, som tävlar i herrsingel B och herrdubbel. I herrsingel B har han vunnit två matcher och ska i dag, fredag, spela semifinal.
– Tennisen är mer av ett fritidsintresse för honom, men nu har han börjat spela mer och mer. Han har många kompisar inom tennisen och så, förut var det mycket fotboll och hockey, säger Stefan om sonen, som är rankad 31:a i sin åldersklass i Sverige.
Det blir mycket uppmärksamhet kring honom, med tanke på din karriär inom tennisen. Är det tufft?
– Ja, det är väl inte så alldeles enkelt. Men jag tycker att han sköter det alldeles utmärkt.
Christopher själv avböjde vänligt, men bestämt, en intervju. Så har det nästan alltid varit, enligt pappa Stefan, som också har en dotter.
– Vi har alltid varit lite sparsmakade med det. Det bästa är att låta dem vara anonyma.
Nu har Christopher låtit spelet tala för sig självt hittills i turneringen, och det blir spännande att följa honom vidare i turneringen. En turnering där karriären en gång började för Stefan Edberg som var världsetta i tennis i 72 veckor mellan 1990 och 1992.
– Jag undrar om inte Ostkustens Pärla var den första turnering jag var med i, jag tror nästan det. Och jag har vunnit några klasser, men aldrig elitklassen, det minns jag, säger Stefan som fortfarande håller en mycket hög nivå i Sverige.
För några år sedan var det många som ville ha in honom i det svenska Davis Cup-laget, när de saknade ett par tongivande spelare.
Från vad jag har hört så skulle du kunna vinna elitklassen om du valde att vara med i år...?
– Om kroppen håller så är allting möjligt, bara man är på banan, säger Stefan med ett lite lurigt leende. Men det är tufft att hålla i länge nuförtiden, man orkar max 40–45 minuter.
Hur minns du själv Ostkustens Pärla?
– Den var ju jätteviktig när jag var ung. Just att spela på hemmaplan var något extra. Sedan fick man chansen att döma lite matcher också och tjäna pengar, så man skulle ju gärna hitta de snabbaste matcherna kommer jag ihåg.
Brukar du ge några råd till Christopher inför matcherna?
– Ja, lite småsaker. Det ska högst vara en eller två grejer per gång.
Vad har du sagt i dag (läs i går) då?
– Att han ska få lite mer riv i bollen, lite mer rotation. Det kan bli lite flackt ibland, på gruset måste man få drivet.
Vad tycker du om hans spel för övrigt då?
– Jag tycker att han spelar en trevlig tennis, han spelar för att avgöra bollen och har en modern spelstil. Han har en fantastisk forehand, till skillnad från mig då, säger Stefan och skrattar.