Sex Grand Slam-titlar, 41 ATP-titlar, OS-brons och en förstaplats på världsrankingen under totalt 72 veckor. Under 80- och 90-talet var Stefan Edberg en av världens absolut bästa tennisspelare.
– Han hade en mycket hög status i tennisvärlden. Han är den enda jag känner till som redan ett år i förväg aviserade om att han skulle sluta. Det innebar att hans sista år på touren blev till en stor Eriksgata. Han var oerhört populär överallt, och det är inte så konstigt med tanke på det förnämliga uppförandet och den fantastiskt fina tennis han spelade, säger tennisoraklet och författaren Björn Hellberg.
För nästan exakt 30 år sedan, närmare bestämt den 8 juli 1990, var Edberg på jakt efter sin andra Wimbledon-titel. Finalmotståndaren, Boris Becker, hade året innan besegrat honom i finalen. Faktum är att tysken hade nått final i fyra av de fem närmaste föregående turneringarna. 1988 vann Edberg över Becker och tog hem sin första Wimbledon-titel, men 1989 visade tysken upp ett bländande spel och besegrade Edberg – som nu var ute efter revansch.
En som självklart bevakade tävlingen på plats var Björn Hellberg. Faktum är att han varit där 53 år i följd– utan att någonsin missa en enda speldag.
– Jag har sett de flesta av Edbergs stora matcher och det här är en av de mest minnesvärda. Det var en klassisk match på alla sätt och vis. Den hade allt man kunde begära av en fantastisk tennismatch, säger Hellberg om finalen.
Stefan Edberg, vars spel kanske passade allra bäst på Wimbledons snabba gräs, hade spelat aningen ojämnt på vägen mot finalen.
– Han hade en match mot israelen Amos Mansdorf som han höll på att förlora. Det var en väldigt tuff match och Edberg såg lite darrig ut. Det förde tankarna tillbaka till när han tog sin första Grand Slam-titel.
Det Björn Hellberg syftar på är Australian Open 1985. I finalen ställdes Edberg mot landsmannen Mats Wilander och Västervikssonen vann med 6–4, 6–3, 6–3. Men vägen dit var inte heller direkt spikrak.
– Han vann finalen lätt mot Wilander. Men Edberg hade i ett tidigt skede av tävlingen haft matchbollar emot sig, och inte spelat speciellt övertygande. Men i och med att han lyckades vinna den tuffa matchen så lossnade det.
Och det var precis vad som hände i Wimbledon fem år senare.
– När han vann över Mansdorf var det precis likadant. Allting lossnade och han spelade strålande. Ibland behöver man gå igenom tuffa holmgångar för att vara laddad inför fortsättningen.
Men den där söndagen i juli 1980, på Wimbledons centrecourt, var det nu Becker mot Edberg. Att det skulle gå till historien som en av turneringens allra bästa finaler någonsin var det nog få som anade.
Stefan Edberg inledde matchen bländande och tog hem de två första seten tämligen enkelt.
– Han spelade drömtennis och krossade tysken som han annars hade ganska svårt emot.
Men i det tredje setet tappade Edberg koncentrationen – och Becker kom tillbaka. I det femte och avgörande setet tog också tysken ledningen med 3–1 – och Edberg var tvungen att hitta på något för att inte tappa matchen.
– Då ändrade Edberg, som tidigare spelat på sin fantastiska känsla och underbara offensiv, sitt spel och började grovjobba. Han tog verkligen på sig blåstället och lyckades vinna det femte setet.
– Det var en av hans mest kurageladdade segrar genom tiderna. En fantastisk insats.
I det ögonblicket besegrade Stefan Edberg från Västervik Boris Becker med 6–2, 6–2, 3–6, 3–6, 6–4 – och hans andra Wimbledon-titeln var ett faktum.
– Det var en stor upplevelse och spelmässigt håller jag den nästan högre än finalen mellan Borg och McEnroe. I den här finalen var det en ännu bättre tennis men kanske inte lika dramatisk. Det är nästan mer imponerande av Edberg att vinna som han gjorde än om siffrorna hade blivit 6–2, 6–2, 6–3.
– Många trodde att Edberg fick mycket gratis av sitt artisteri och fantastiska offensiv, men han var också en grovjobbare. Det visade han många gånger. Vi får inte bara minnas bollvirtuosen Edberg, vi måste också minnas kämpen Edberg.
Stefan Edberg och Boris Becker möttes totalt 35 gånger under karriären. Tysken vann 25 av dessa – Edberg tio.
– Men Edberg har 2–1 i inbördes möten när det kommer till Wimbledon-finaler. Därför är det extra imponerande att han kunde vinna när det gällde som allra mest.