Hockeyspelare, klättrare, bowlare och fotbollsspelare har sportens värld gemensamt. Dessa fyra har även tatueringar som gemensam nämnare.
Västerviks IK:s Simon Mitman har tatuerat sig på magen, ryggen, ena låret och hela vänster arm.
– Min första tatuering gjorde jag utomlands när jag var 16 år. Det blev några asiatiska tecken på magen som inte betyder något, berättar den 24-årige forwarden.
Döskallar, blommor, diamanter, ljus, en köttätande ros, en hand som håller i ett hjärta, och en serie är några av de detaljer som finns med i Simons sleeve (arm som är heltäckt av tatueringar) på vänterarmen.
– Serien på insidan av armen kändes mest. Jag rekade lite innan vad jag ville ha, och sen hittade min polare i Stockholm på ett "New School"-tema, säger Simon som totalt har suttit runt 20 gånger och fått kroppen färglagd.
Den tatuering som sticker ut lite extra är den stora tvåan på ryggen.
– Den kommer från filmen The Guardian med Kevin Costner. Han körde med citatet att den som är bakom mig är tvåa, och just då tyckte jag att det var en ball grej som passar in på min karaktär på isen, menar Simon som även har en döskalle på höger lår.
– Den ska det fortsättas på. Jag trivs med tatueringar och kommer att göra fler. Jag ska göra klart armen i sommar och sen kör jag nog från knäskålen och neråt.
En annan välkänd profil i stan är Västerviks FF:s Steve Johansson.
Med kläder på syns inga tatueringar.
– När jag tar av mig brukar folk säga "wow, jag trodde aldrig det om dig". Hade de sett tatueringarna från början hade de kanske stämplat mig. Men det börjar försvinna nu, nu är det nästan mer ovanligt att inte ha en tatuering. Jag är inte orolig över att inte få något jobb för att jag har en massa tatueringar, i så fall skulle jag ändå inte vilja jobba där, det skulle ju vara diskriminering.
Första tatueringen gjordes när han var 16 år och gick i ettan på gymnasiet. Orden "straight edge" skrevs på vänster vad.
– Jag blev vegetarian i slutet av högstadiet, så det var lite i samband med det.
Nu är Steve 33 år och vet inte hur många tatueringar det är som pryder hans kropp. En hel del pengar har han lagt ner genom åren.
– Dyrast var gypsyn på höger sida av magen, den gick på 12 000 kronor.
Vilken tatuering betyder mest?
– Det är inte alla som betyder något, men den jag har på bröstet är självklart speciell, och "mor" och "far" på fötterna.
Över bröstet står det "Allt jag behöver, Familj, Viken, Vänner".
– Många pratar om att Västervik är en tråkig och dålig stad, men min uppfattning är att den är en av de allra bästa städerna. Nästa gång jag tatuerar mig ska det vara ett porträtt av mamma och pappa.
Till skillnad mot många andra har inte Steve några döskallar intatuerade.
– Nej, jag gillar inte döskallar, jag vill ha levande motiv.
Förutom olika bilder på bland annat fiskar, näckrosor, hjärtan, fjärilar, en avbruten skateboard, en uggla med keps, en krona, flames, ett hjärta och stjärnor, har Steve även en hel del citat. "Åldras med stil", "Drug free" och "True til death" är några exempel.
– Jag är lite av en periodare. Ibland gör jag många tatueringar, men nu har jag ett uppehåll. Jag gjorde de flesta när jag var yngre. Då var jag mycket i tatueringsstudion, och fanns det en tid över tog jag den.
Den som har de mest synliga tatueringarna av kvartetten är BK Flax spelande lagledare Glenn Andersson. Med 15 tatueringar i ansiktet går han inte många obemärkt förbi. Där finns bland annat en magnet, Glenns lyckotal nummer 16, en fjäril, en spindel, en tår, en blomma, en rakkniv, skelettben i kors, en diamant och en hyllningstatuering till High Heels Tatoo som gjort många av Glenns tatueringar.
– Det började som en kompisgrej med en liten pil vid tinningen. Det är säkert 20–30 personer som har en likadan var som helst på kroppen.
Det är ett stort steg att tatuera sig i ansiktet, hur tänkte du då?
– Jag tror inte att jag tänkte så mycket. Han som tatuerade mig hade i ansiktet och jag tyckte att det var coolt, jag var 18, 19 år. Det blev ett jäkla liv hos mamma och bowlinglaget och överallt. "Tänk på att du ska leva med det där resten av livet", sa de. Det triggade bara igång mig, och efter det har det bara blivit fler. Men nu har det varit lugnt ett tag, förklarar bowlaren som får en hel del blickar på sig.
– Jag får ta det eftersom jag själv har valt att se ut så här. Det är både positiva och negativa kommentarer jag får höra. Men det blir som ett gift, har man väl börjat tatuera sig vill man bara ha mer. Jag tror att fler och fler kommer att tatuera sig i ansiktet, det blir mer och mer populärt.
Glenn är bara 23 år, men har redan burit på tatueringar i åtta år.
– Den första gjorde jag när jag var 15 på höger arm. Då var jag nöjd när jag sprang omkring på Centrumgården, säger Glenn med ett skratt.
Både han och två av syskonen valde att hylla sin bortgångne far. Glenn tatuerade in texten "PAPPA 47–04".
– Pappa hade tatueringar överallt, på fötterna, ryggen och ögonlocket. Jag var nära att göra en på ögonlocket också och satte stencilen, men det såg så grötigt ut.
Ytterligare en tatuering som betyder mycket för Glenn är den på bröstet.
– Det är det som står mig närmast; BK Flax. Jag kommer aldrig att byta lag, oavsett vad som än händer, säger Glenn och lägger handen på hjärtat.
Ondast gjorde zombiekvinnan på halsen och tatueringarna på vaden.
– Jag tatuerade mig en gång när jag hade feber, det var inte bra. Men jag får ofta feberfrossa på kvällen efter att jag har tatuerat mig.
Vad blir nästa tatuering?
– Jag har inga planer på någon ny, jag har faktiskt inte tatuerat mig på ett år, säger Glenn.
Sanna Rasmussen på Västerviks Klätterklubb gillar färgglada tatueringar och har även låtit barnen märka hennes kropp.
Till skillnad från Simon, Steve och Glenn betyder samtliga tatueringar på Sannas kropp något speciellt.
– Min vänstra arm har många leksaker från när jag var liten och som även mina barn gillar nu, exempelvis Hello Kitty, My Little Pony och Smurfarna. Där finns även hjärtan med barnens namn i, visar Sanna.
Döttrarna Mynta, 11 år, Penny, 5, och Lilja, 1,5, står givetvis Sanna väldigt nära. Så pass att Mynta och Penny har fått sina autografer intatuerade på mammas armar.
– Hur ofta har man kvar sina barns första namnteckning? Nu har jag dem där för alltid. När Lilja lär sig skriva kommer hennes namn självklart också att få vara med.
Ett par andra tatueringar som betyder mycket för Sanna är ett dalamotiv på höger ben som hennes man Stefan har gjort.
– Min mamma kom från Dalarna och dog när jag var fem år. Jag har inget kvar av släkten på den sidan så den betyder väldigt mycket. På höger arm står det "plankan" som min pappa kallas för, så han får också vara med.
På händerna finns två "S" som gjordes när Sanna och Stefan förnyade sina bröllopslöften. Brudbuketten sitter på höger arm där även en pusselbit finns som ska kompletteras med ytterligare en bit som ett tecken på sin stora kärlek till sin man.
Att 34-åringen har svårt att välja ut några favoriter är förståeligt då många har stor betydelse. Citatet och datumet "Miracles do happen, 22/10-2004" är Myntas födelsedag.
– Gynekologen sa att jag inte kunde få barn, men nu har jag tre.
Sin första tatuering gjorde Sanna när hon var 21 år och flyttade till Västervik. Det är logotypen till sportmärket Puma på vänster ankel.
– Jag har alltid varit fascinerad av kattdjur och pumamärket var populärt då. Vi döpte vår första hund till Puma, och graverade till och med in Pumaloggan på förlovningsringarna.
Fler tatueringar finns i planerna.
– Jag vill ha något som symboliserar min man, och den får han bestämma, han är duktig på sånt där.
Ingen av dem ångrar någon tatuering.
– Det är inte mitt motto att ångra grejer, säger Simon.
– Det är ingen bra idé att tatuera sig på lyset, då är chansen stor att man ångrar sig sen, tror Glenn.
– Jag tror inte att jag bryr mig när jag är 80 år. Jag har i och för sig en tribal på ryggen som jag inte är jättenöjd med. Hade jag haft mer pengar när jag var yngre då tribals var inne, hade jag förmodligen haft det överallt och gråtit i dag, säger Steve.
– För mig är det jätteviktigt att tatueringarna betyder något, annars hade jag ångrat mig, menar Sanna.
Den sportiga kvartetten bär sin livskonst på kroppen och är inte på långa vägar färdigmålade.