Så var det höst igen. Speedwaybanornas grus ligger stilla och en kaffe på pressläktaren i väntan på Bauhausliga-match känns sådär jättelångt bort. Men vi speedwayälskare ligger inte sysslolösa för det. Lagledarnas telefoner går varma, trupparbetet är i full gång och det kommer nyheter, rykten och övergångar nästan varje dag. Några av de största är såklart att Bartosz Zmarzlik lämnat Vetlanda för Lejonen, Robert Lamberts övergång till Smederna och att Daniel Bewley äntligen valt att anlända till Sverige. Vart befinner sig då Västervik?
Först och främst, sorgligt att Vadim Tarasenko fick kasta in handduken för den svenska ligan. Västervik och Ryssland visade sig vara en ganska fin historia – som nu får sin fortsättning. Jag blev lite smått förälskad i Västerviks ryss-trio denna säsong. Artem Laguta var världens bäste förare och både Vadim Tarasenko och Viktor Kulakov visade att de håller hög klass i den svenska ligan. Nu lämnar den första, och jag kommer sakna den sympatiske lille ryssen.
En förlängning som annars gjorde mig glad var Bartosz Smektala. Den unge polacken stod för en fin insats i Sverige och mot slutet var han närmast ett monster. Visst, 23-åringen kunde blixtra till och överraska vid enstaka tillfällen tidigare säsonger också – men då främst på hemmaplan. I år visade han dock en helt annan stabilitet och körning – även på bortaoval – och någonstans under denna konstiga pandemisäsong förvandlades Smektala till en pålitlig heatledare.
Men pusslet fortsätter – och Morgan Andersson kommer presentera sina bitar undan för undan. Jag brukar annars tycka om silly season, att kika långt in i spåkulan och försöka utkristallisera vad som kommer. En sån krönika kommer, och jag kommer även analysera det färdiga laget förare för förare. Men jag vill sno er uppmärksamhet för något annat just nu.
Årets publiksiffror var, för att tala klarspråk, bedrövliga. Jo det var pandemi och restriktionerna började inte släppa förens mot slutet, jag vet. Men det gick ändå att utläsa något viktigt, och det har man faktiskt kunnat göra under flera år. Intresset för att se på liveidrott har minskat, och det är visserligen inte bara speedwayen som känner av det. Kanske har människor blivit bekväma hemma i sofforna, kanske har inte den äldre generationen riktigt vågat sig ut ännu. Jag tror dock att det i speedwayens fall handlar om två helt andra aspekter: Ointresse och bedrövlig kommunikation från klubbarna.
Svenskarnas intresse för speedway har helt enkelt svalnat med åren. Diskussionen om sjunkande publiksiffror är inget nytt. Det är nog bara inse att vi inte är i närheten av 00-talets entusiasm där Tony Rickardsson lockade miljonpublik till SVT:s sammandrag av GP-serien. År ut och år in har publiken sakta men säkert lämnat ovalerna. Speedwayklubbarna har alltid kommit med bortförklaringar. Vädret var inte på topp. Lokalmedia sände hemmamatcherna gratis. Allt det där är bullshit. Klubbarna måste se sig själva i spegeln och ställa sig frågan: Vad gör vi för fel? Hur bra är vår produkt? Det är mer eller mindre samma människor gång efter gång på matcherna, och arrangemanget har knappt förändrats sedan Sam Ermolenkos tid. Klubbarna måste helt enkelt hitta ett sätt att föryngra sin publik.
Den andra aspekten kallas kommunikation. De svenska klubbarnas försök att engagera och skapa intresse kring sin förening och förare är rent av genant. Vikten av sociala medier och en marknadsföring á la 2021 är livsviktigt. Dagens kommunikation är inte mer än någon tjusigt photoshoppad bild på Instagram med texten "I kväll är det match, kom hit" eller trötta skyltar längs ännu tröttare 50-sträckor. Klubbarna får skylla sig själva att det inte lägre finns barn som leker speedway på skolgårdsgruset där någon är Tomasz Gollob och den andre Jörgen Hultgren.
Dessa två problem bottnar såklart i ekonomi. Med pengar hade klubbarna haft anställda som rättat till detta, precis som i andra stora svenska ligor. Och klubbarnas ekonomi styrs till stor del av vad? Jo, publiken. Det är alltså ett klassiskt moment 22-läge som speedwayen fastnat i. För att locka ny publik måste du ha pengar, och för att ha pengar måste du ha en publik. Det ska hur som helst bli intressant att se hur klubbarna tacklar dessa frågor kommande säsong. Det kan avgöra mycket.