Söndagen den 22 september kraschar Linus Sundström svårt i en tävling i Polska Gdansk. Han flyger in under luftstaketet och slår i hög fart in i betongfundamendet.
De första rapporterna säger att han brutit lårbenet och fått en komplicerad fraktur på vänster arm. Något dygn senare tillstöter komplikationer och Sundströms tillstånd är livshotande.
På dagen tre månader efter att han kommit hem till Avesta besvarar han frågan hur han må nu med:
– Jämfört med då så mår jag inihelvete bra. Men jämfört med hur jag brukar må den här tiden på året så har jag väl en bit kvar dit.
Sen ursäktar han att det tog en stund innan han svarade. Förklarar att det berodde på att han höll på att borsta sonens tänder. Inte att han har svårt att ta sig fram. För kroppen berättar han har så sakteliga börjat läka ihop även om det som sagt är en bit kvar till att han är helt återställd.
– Det går framåt. Jag var uppe på lasarettet i Falun häromdagen och fick bra besked om armen. Första två gångerna jag var där efter operationen så hade det inte hänt någonting, säger han.
Förklarar sedan för sonen att pappa måste prata i telefon en liten stund till innan han fortsätter:
– Jag har ju haft så jäkla ont i armen så jag har inte använt den. Den har bara hängt där rakt ner. Hjärnan har ju inte velat veta av den och då har den inte stimulerats och den behöver ju stimuleras för att läkeprocessen ska sätta igång. Men nu hade den börjat tagit sig så det var skönt.
Den mänskliga hjärnan fungerar ju så att den vill skydda kroppen och Sundström berättar att hans hjärna ännu inte riktigt vill tro att han kan belasta sitt brutna lårben fullt ut.
– Nu tycker jag att jag går riktigt skapligt. Men signalerna mellan kropp och huvud fungerar inte riktigt så jag haltar fortfarande trots att det inte gör direkt ont längre. Omedvetet så vill jag fortfarande skydda benet. Men det går framåt. När jag är på gymmet nu så kan jag ju göra rätt mycket. Jag kan köra crosstrainer och jag hoppar lite hopprep.
Nu handlar besöken på gymmet om att bli återställd. Förberedda sig för kommande säsong, för till den ska han vara redo, får komma senare. Skillnaden mellan de båda sakerna är enorm.
– Det är många tråkiga övningar man måste göra på gymmet. Jag är inte en sån som kört mycket i maskiner tidigare, jag har mer velat träna hela kroppen, när jag tränar. Men nu är det ju bara en muskel man ska åt. Rent funktionellt så tycker jag att jag är hyfsad, men muskulärt så är det långt ifrån vad jag var förut.
Det är dock inte bara de skador han ådrog sig i kraschen som han menar påverkat hans fysik. Det faktum att det dröjde över en vecka innan hans skador kunde opereras har också spelat en stor roll.
– Den där tiden låg jag ju bara helt stilla och det förstörde ju mycket. Det får jag ju lida för nu, säger han.
Egentligen så är Sundström inte så intresserad av att titta bakåt. Än mindre i att spekulera i hur det hade kunnat gå.
Det är framåt han vill fokusera. Mot nästa säsong. För då ska han som sagt vara redo för att sitta på speedwaycykeln igen för att köra i tre ligor. Daugapils i Polen, Västervik i elitserien och danska Fjelsted.
– Det är som sagt tre månader sedan jag kom hem och då kunde jag fan inte göra mycket och nu är det två månader kvar tills jag ska vara raceklar. När säsongen drar igång ska jag vara redo, det är planen.