Det scenariet vågar jag nästan sätta min högra hand på.
Två av lagen kommer att nå sina mål och det tredje ha kört färdigt innan det roliga ens har börjat.
Från femteplacerade Lejonen på sju poäng är det nog, Hampel eller ej, för långt upp till Vetlanda på fjärde plats med 12 poäng. Och särklassiga jumbon Masarna lär aldrig ta sig förbi två av de tre lagen som i dagsläget är tre, fyra respektive fem poäng före.
Så med allt det i bakhuvudet går det inte att säga annat än att Västerviks säsong nu står inför ett vägskäl modell större.
De två matcherna mot Lejonen på lika många dagar, idag i Gislaved och imorgon (onsdag) på hemmaovalen på Ljungheden, lär på ett eller annat sätt avgöra säsongen.
Efter back-to-back-mötet återstår nämligen bara fyra matcher av serien. Och om det ska ha potential att bli väldigt roligt eller ens väldigt spännande i serieavslutningen i Kumla mot Indianerna behöver Västervik snart vända på skeppet som sjunker.
Visst, poängen hemma mot Dackarna var på mer än ett sätt imponerade, men annars? Som Västervik har kört i de senaste omgångarna (särskilt på bortaplan) luktar det inte slutspel.
Det som oroar mest ur Västerviksynpunkt är hur dåliga Bartosz Smektala, Gregorsz Zengota och Mikkel B Jensen sett ut på slutet.
"Jag vet inte vad felet är. Det bara går inte just nu", sa dansken Jensen till mig med tom blick efter debaclet i Målilla senast.
Vad gäller honom tror jag dock att det kommer vända snart. Kalla det magkänsla.
Men polackerna?
Bortsett den första omgången och kanske någon till har det varit besvikelse på besvikelse. Förarna gick både in med ett ingående snitt på runt 1,700, fast har inte ens varit i närheten av de siffrorna i Sverige.
Lika viktigt som det är att heatledare som Nicki Pedersen och Peter Ljung presterar är det att andra förare inte faller ur ramen.
Västervik behöver ett trendbrott och det snarast. Låt vara att Lejonen inte är ett Dackarna eller Smederna, men insatserna som slutat i 22- respektive 30 poängs förlust kommer inte räcka idag heller.
Alla sju förare behöver helt enkelt knyta näven och köra för varandra – något jag faktiskt tror att man kommer göra.
Anton Karlsson får förtrondet på nytt och det känns helt rätt då farten bevisligen finns där.
Kalla det magkänsla igen: Men jag är övertygad om att poängen kommer börja trilla in nu när han fått några matcher i kroppen.
Säsongens fem potentiellt kanske viktigaste poäng står på spel.
Har förarna egentligen det som krävs för att växla upp?