Credentia Arena är en speciell bana att komma till - och för att lämna med samtliga poäng krävs att varje förare drar åt rätt håll.
Styrkebesked: Att åka och plocka tre poäng på Credentia Arena är inget man gör i sömnen. Den 289 meter långa ovalen i Hallstavik, med den speciella förstasvängen, kräver sin förare. Under de senaste åren har det i princip handlat om start, förstasväng och sedan bara hålla spåret. Förra säsongen åkte ett skadedrabbat Västervik på storförlust – i år tog man en betryggande seger. Jag tycker tisdagens trepoängare tyder på både trygghet och harmoni – och att förarna drar åt samma håll. Vissa bortasegrar kan man räkna hem på förhand, men inte Hallstavik, och speciellt inte när Rospiggarna mönstrar denna sjua. Det här var ett styrkebesked.
Anton Karlsson: Kai Huckenbeck och Kim Nilsson. Två förare som knackar på dörren till den absoluta världseliten. Två förare med GP-rutin. Två förare som vanligtvis är extremt starka på Credentia Arena. Två förare som nu fått stryk av Gamlebysonen Anton Karlsson. Jag tycker det syns att Karlsson har något bra på gång. Visst, man ska inte dra för stora rubriker av två enskilda heat, men jag tycker säsongen som helhet sett fin ut. Han har gjort det bra i polska U24-ligan och vunnit en individuell tävling i Tyskland. Mot Lejonen besegrade han talangfulle Casper Henriksson och satte dessutom rejäl press på både Hubert Legowik och Dimitri Bergé. Anton ska egentligen bara fokusera på att slå sin svenska motsvarighet, allt annat är en bonus. Det tar ett par år för unga svenska förare att ta steg och klättra uppåt, och han har lång väg kvar, men det är något på gång!
Anton Karlsson.
Hansen: Den unge dansken är en underskattad förare i Bauhausligan. Hansen skapar sällan de stora rubrikerna, men gör nästan aldrig en dålig insats i Västerviksvästen. Han är inte föraren som smäller till med 14 poäng, men åker heller aldrig hem med två poäng. Mot Rospiggarna var Hansen Västerviks bäste poängplockare med tio inkörda – vilket är otroligt starkt. Dansken har visserligen bara två matcher och nio körda heat såhär långt, men har ett snitt (således ej officiellt) på starka 1,889. Vi kommer givetvis att se Hansen i sjuan fler gånger denna säsong, lagledare Andersson är ju inte främmande för förändringar. Jaimon Lidsey är en talang utöver det vanliga som inom några år kommer vara en etablerad GP-förare – men jag kan tänka mig att den unge australiern kan få stå åt sidan till förmån för Hansen. Och med detta vill jag leda er in på nästa punkt.
Mads Hansen.
Bredden: Diskussionen ovan tyder på något sunt. Att det finns konkurrens och olika alternativ – och att dagsform och typ av bana ska avgöra vem som ska köra. Västervik har en otroligt bred trupp, och förra året var jag inne på denna diskussion flera gånger. Att förare, som gjort jättefina insatser, kommer få stå åt sidan – till förmån för någon som gjort det bättre. Ena veckan kan vi få se Hansen och Lidsey, andra veckan Smektala och Bjerre. Det är precis så det ska vara. Viktigt är dock att lagledningen är tydlig innan säsongen börjar med att denna regel gäller. När vi ändå är inne på bredden. För att besegra Västervik denna säsong kommer motståndarna behöva mala ner Morgan Anderssons mannar. Västervik är byggt med både bredd och topp, och det finns egentligen ingen svag länk i kedjan. Västervik har en sådan jämnhet att varje heat kan resultera i en femetta – och ingen förare är slagen på förhand, oavsett motstånd. Så är läget absolut inte i alla lag, det brukar alltid vara någon förare man kan räkna hem poäng mot. Men om ni vill kika mer på bredden jag talar om, kolla gärna poängraderna mot Rospiggarna.
Västervik Speedway har en otroligt fin bredd - och det kommer krävas att motståndarnas samtliga förare levererar om Västervik ska besegras.
Säsongen i stort: Det har nu gått ett par matcher i Bauhausligan, och det kanske är dags för en spaning om vilka förare som förtjänar en liten hyllning. Smedernas brittiska duo Robert Lambert och Daniel Bewley är otroligt starka (ingen förvånad), Dackarnas Rasmus Jensen har visat vilken fin förare han är. Även Bartosz Smektala och Gleb Chugunov har gjort det bra. Jag vill också lyfta fram Piraternas Vaclav Milik. Tjecken har en ganska framåtlutad, ful åkstil och det hoppar och far. Men han har visat sig vara extremt viktig för Piraterna när Piotr Pawlicki och Oskar Fajfer saknats. Han får en liten guldstjärna i kanten. Förare jag trodde mer på är bland annat Dackarnas Jacob Thorsell, Indianernas fransman David Bellego och Rospigge-duon Kim Nilsson och Kai Huckenbeck.
Smedernas brittiska duo, Robert Lambert och Daniel Bewley, har motsvarat alla förväntningar och stått för en lysande säsongsinledning.