De har ritat ett gevär på ett papper. Bredvid det har de skrivit ”Nyårspuffen 3 januari 2013. Tävling och prova på”. Pappret ska sättas upp på stan.
Det är läge att locka fler barn och ungdomar till skyttehallen igen. Några veckor tillbaka på höstlovet fick Västerviks Skyttegille kö till luftgevären efter ett liknande värvningsförsök.
Därefter har det varit ont om ungdomar i skyttehallen. Så har det sett ut under det senaste året. Många ungdomar kommer för att testa skytte.
Sedan går något snett.
Jill Wremerth, 53, medfödd skyttetalang, kometkarriär i sittande skytte och bästa kvinna i Sverige över 45 på luftgevär. Jan Gustafsson, 70, en tolvtaggare i Skyttegillet, svensk mästare och eldsjäl. Inke Nilsson, 70, skyttefantast som hittat tillbaka till sporten på senare år.
Alla tillhör de Skyttegillets mest hängivna veteranskyttar. Ett gäng sittande skyttar på 25 personer som gjort allt och lite till för att få fart på återväxten i klubben. Några dagar innan julafton är de tre veteranerna ensamma i hallen.
– Vill man ha julefrid och komma bort från stressen ska man komma in hit och skjuta, säger Wremerth.
På höstlovet kom 60 ungdomar för att testa skytte i skyttehallen. Av de skjuter tio regelbundet idag.
Inke Gustafsson kliar sig i under skyttekepsen sedan säger han:
– Det är så mycket annat som drar som klättring, simning och fotboll. Så känner flera klubbar i stan oavsett idrott.
Vi frågar om det räcker som en förklaring till svårigheterna att hålla kvar ungdomarna i klubben.
– Ungdomarna skjuter för att ta märken. När de då tagit ett par märken i valörerna brons och silver så blir det svårare och då tröttnar en del.
– Det är inte många som tror, men skytte kräver faktiskt en hel del kondition och tålamod. Och att sitta i en timme med ett gevär på 4,8 kilo tar på koncentrationen.
Samtidigt säger en del föräldrar som kommer till hallen att deras barn blivit lugnare efter att de varit i skyttehallen. En del barn har fått bättre koncentration. Andra har blivit bättre på läxläsning.
Ändå väljer många ungdomar att lämna sporten?
– En stor del av det problemet tillskrivs: Ståtvånget. Ett tvång som säger att den dagen du fyller 15 år så ska du stå upp och skjuta.
Gustafsson är en person som lyser av värme och glädje. Men ställ honom inför frågan om ståtvångets vara eller icke vara och han blir eld och lågor.
– Herrarna i förbundet fnyser åt oss som sitter ner och skjuter. Sittande skyttar är inga skyttar. Det är så de ser på det. I tidningen Svenskt skytte så skriver man spaltmeter om stående skyttarna. De sittande får i bästa fall en notis. Förbundet glömmer bort de äldre sittande skyttarna. Och de glömmer bort att vårt jobb med att försöka få till en återväxt i klubbarna är avgörande för sportens fortlevnad.
När ungdomarna måste ta steget från att sitta till att stå så svajar inte bara skyttet utan intresset också.
Det är inte ovanligt att en 15 åring som skjuter 198 poäng på en sittande serie rasar ner till 160 poäng när denne måste resa sig till stående skytte.
– Det får en del ungdomar att tappa sugen. Ta bort ståtvånget och låt ungdomarna välja om de vill stå eller sitta ner. Först då kan vi behålla ungdomarna, säger Gustafsson.
Det är lättare sagt än gjort menar han.
– Det är som att be om att flytta julafton till en söndag i september.