Bland nära 400 skidåkare från 17 nationer fanns Västerviks Erik Rollborn som var laddad för uppgiften och hoppades på en tid under 20 timmar.
Redan i starten kändes det bra.
– Åkarna följde de fasta och fina spåren som en slingrande orm, och när solen gick upp var det gudomligt vackert. Då åkte jag omkring och njöt, sa Rollborn som inte hade det lika trivsamt på vägen tillbaka.
– Nej, då började det suga ordentligt i spåren och blev kämpigt. Efter 14–15 mil var det kritiskt när kroppen sa ifrån, då fick jag kämpa mig fram till nästa station som låg en mil bort. Där offrade jag tio minuter för att äta pasta och saltgurka. Annars var det mest bananer och sportdryck. Efter det kände jag mig lite piggare, och när jag hade Sarek nationalpark framför mig gick det onda bort.
När mållinjen passerades visade klockan 12.27.
– Fantastiskt! Ett kanonlopp. Jag brukar alltid vara missnöjd, men den här gången är jag stolt över mig själv istället. Det här är ju min favoritsport så det här var verkligen en höjdpunkt för mig, bland det bättre jag har upplevt. Det var magiskt, sa en glad Rollborn som inte ens behövde packa upp pannlampan.
– Jag behövde heller inte valla om en enda gång, utan hittade rätt med min fästvalla.
Har du ont nu?
– Ja, på många ställen, men det är händerna som ömmar mest efter 20 mils stakning. Det är fascinerande hur människan kan flytta gränser. Jag gillar kampen mellan det det fysiska och psykiska, helt fantastiskt helt enkelt.
Vann gjorde Vasaloppsvinnaren John Kristian Dahl från Norge på 8,5 timmar.