Catharina tycker att guldgrodan längst upp är sötast av alla simmärken. Snyggast är guldmagistern som hon inte har tagit än, men som kommer att sitta bredvid de andra magistermärkena längst ner till vänster.
Catharina Brewitz, som är född och uppvuxen i Boden, flyttade till Västervik från Stockholm 1976.
– Jag ville lämna en stor, stressig stad med för mycket avgaser för en liten stad med gräsmattor och fruktträd där barnen kan springa, klättra eller bara ta det lugnt, säger Catharina som alltid har vurmat för folkhälsan.
– Man måste satsa på sin ålderdom redan tidigt i livet och det gör man genom att uppfinna egna lekar när man klättrar i träd och berg eller badar i sjöar och hav. Jag har alltid tyckt om att röra på mig och körde mycket spinning tidigare.
När pandemin slog till och det mesta stängdes ner hittade Catharina simhallen.
– Badhuset hade vissa tider man kunde boka och sen dess är jag fast här, berättar hon när vi träffar henne vid bassängkanten.
För att roa sig själv i simhallen började hon ta simmärken.
– Det finns ingen övre åldersgräns och jag uppmanar verkligen alla vuxna att göra det här med sina barn eller barnbarn som en rolig grej. Våga doppa huvudet under vattnet och plaska med dina barn eller ensam. Låt barnasinnet komma tillbaka.
– Det spelar ingen roll var du kommer ifrån eller vad du har för kläder på dig. Låt mobilen och lösögonfransarna vara hemma.
Hittills har det blivit 21 märken för Catharina som hon stolt har satt upp på sin märkessköld.
– Jag klappar mig på axeln när jag ser märkena. Jag har till och med tagit fler än barnbarnen så jag kan reta dem lite, säger hon och skrattar.
En gång i veckan åker hon från huset i Törnsfall till simhallen.
– Med bensinpriserna som är nu har jag som pensionär inte råd att åka fler gånger, annars hade jag givetvis gjort det. Det är så roligt och personalen som övervakar mig när jag tar mina märken är helt underbar. Jag tror att det förgyller deras dag att jag är här och plaskar, säger Catharina och fortsätter:
– Ju äldre jag blir desto mer pratar kroppen med mig. Jag har fått artros och då gör det ont ibland, men när jag trampar vatten eller springer i vattnet gör det inte lika ont. Jag rör på mig, bygger muskler och smörjer upp kroppen utan att få ont, det är perfekt.
Eric Sjöblad övervakar när Catharina trampar vatten i tolv minuter.
Den som har funnits vid hennes sida mest under alla märkesprov är Eric Sjöblad, en före detta elev till Catharina som har arbetat som folkhögskolelärare tidigare.
– Jag är väldigt nöjd med "Cattis" framsteg i vattnet. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag inte att hon skulle klara av flera av märkena när hon började sin poängjakt, men jag blir fortfarande överraskad.
– Eric är hård och rättvis, det går inte att fuska, säger Catharina.
– Det är ju du som har lärt mig det, kontrar Eric med ett skratt.
– Livräddningsmärkena och ett par där man ska simma under vattnet fick hon göra om några gånger, men hon gav sig aldrig utan svalde stoltheten, lyssnade på våra råd och tog det som en morot istället. Och nu har hon fixat dem. Det säger lite om hennes pannben. Att exempelvis kunna ta guldlivbojen är riktigt svårt. Det är folk i min ålder som har problem med den, säger 26-årige Eric.
På simhallens lunchträningar har hon fått hjälp med hur hon ska simma bröstsim bättre och får inte längre ont i nacken av att hålla upp huvudet för högt.
Catharina har alltid varit tävlingsinriktad och vet knappt vad hon ska ta sig till efter att hon har fixat guldmagistern.
– Nej, men som tur är finns det andra märken utöver simförbundets som jag kan fortsätta med sen.
När Sporten träffar henne på tisdagseftermiddagen ska hon trampa vatten i tolv minuter och sen flyta lika länge.
– Det är inga problem, säger Catharina Brewitz och hoppar leendes ner i vattnet.
Tolv minuters flytning ingår i guldmagistermärket.
Att trampa vatten i tolv minuter utan att hjälpa till med armarna är inga problem för Catharina som har blivit bättre tränad av att röra sig i vattnet en gång i veckan.
Eric Sjöblad kollar så att Catharina flyter utan att ta några simtag i tolv minuter.