– Vi är med i ett projekt där vi vill satsa på att få fram fler ledare. Så vi utbildar våra egna ungdomar och tanken är att vi ska få i gång en basketverksamhet i sommar som de kan ha som ett första sommarjobb och sedan ha egna grupper under nästa år, säger Mattias Olsson, ordförande i Västerviks IF.
Hur är ungdomarnas intresse för att bli ledare?
– Spelar du basket hos oss och går i årskurs sju så ingår utbildningen. Vi tvingar inte någon att bli ledare för det måste komma inifrån. Så det återstår att se lite hur många som fastnar för det. Men man får en helt annan insikt i sin idrott om man också är med och lär ut.
Ungdomarna kommer bland annat att gå basketförbundets interna ledarkurser. Men för att få lite inspiration på vägen hade OS-simhopperskan Anna Lindberg, med 10 EM-medaljer och 73 SM-guld i bagaget, bjudits in till Mejeriet i Västervik för att föreläsa.
På plats var ett 40-tal ungdomar från flera lokala idrottsklubbar. Anna började med att berätta om hur simhopp tidigt blev en naturlig del av hennes liv. Hon testade visserligen ett antal andra sporter, men det var inom simhopp som hon hade talang.
– Det man är bäst på är oftast det som är roligast, sade hon.
Karriären började hemma på Strandbadet i Karlskoga. Förutsättningarna i det simpla badhuset var inte de bästa, men med rätt inställning, struktur och en vinnarskalle utöver det vanliga lyckades Anna Lindberg nå den absoluta världstoppen. Som 14-åring presenterade hon sig för den stora publiken genom att debutera i OS i Atlanta 1996. När karriären avslutades hade det blivit fem OS-mästerskap, sex EM-guld och osannolika 73 SM-guld.
– Medaljerna är inte jätteviktiga, det bästa är erfarenheten jag fått med mig från idrotten.
Men hur var det med tränarbiten då? Jo, under hela karriären tränades hon av sin mamma – OS-hjälten Ulrika Knape Lindberg. Något som inte alltid var lätt.
– Det var inte helt enkelt, varken för min mamma eller mig. Jag ville bli bra på simhopp och det vore dumt att inte bli tränad av den bästa, så jag valde min mamma.
I ungdomsåren var Anna inte speciellt aktiv som ledare, det är hon däremot nu.
– Det är inte alltid lätt att vara tränare. Men när man tränar barn, låt dem vara aktiva och delta. Låt dem ha roligt för det är då de utvecklas. Ni är deras förebilder och det är viktigt att ni leder dem på rätt sätt.
Hon delade också med sig av sina erfarenheter om mental träning, vikten av att sköta skolan och hur man kan hitta en fungerande balans mellan studier och träning.
– Det var mycket som skulle in under veckorna för mig. Vissa som vill bli proffs tror att man kan skippa skolan för det, men det är inte bra.
Hur ska man som ledare tänka när det kommer till tävling och toppning inom barnidrotten?
– Jag är absolut inte för det här med att man inte ska räkna mål och inte få tävla. Jag tror det är ganska nyttigt att lära sig att ibland förlorar man och ibland vinner man. Det är nog mycket föräldrarna som är problemet i dag, man får lära sig att stötta sina barn istället för att pusha. Det är nog orsaken till problemet, inte barnen.
Hur viktigt är det med ledare och att det finns idrotter för alla?
– Ledare är A och O egentligen. Man borde nog fokusera mer på ledarna, speciellt de som tränar våra unga. Man ska inte underskatta de som tar sig an barnen från första början.