Patrik Kittel är född i Stockholm, men då hans mamma (som är läkare) skulle göra sin AT-tjänst i Västervik gick flyttlasset till Småland.
– Vi bodde mitt i Västervik i en jättefin lägenhet, där jag hade ett åttakantigt rum. Jag har väldigt många minnen därifrån, bland annat från familjen Westergren i Rödsle där vi hade hästarna, och väldigt roliga visfestivaler. Västervik är fantastiskt och jag hade en superbra barndom där, berättar OS-ryttaren som ett tag tillhörde Västerviksortens RF.
– Då red jag mest på klubbtävlingar. Min första rosett var LC på en klubbtävling i Västervik, och jag är lika stolt över den som jag är över mina medaljer.
Hur ser resan ut, från att börja intressera sig för ridsport till att bli den du är i dag?
– Min första flickvän hade en ponny och så började intresset. Mycket tack vare Hans Westergren kom jag till ridgymnasiet (i Tranås) och på den vägen kom jag senare till Tyskland. Jag tror att ni får trycka en extra bilaga om ni vill ha hela resan, svarar Patrik och skrattar.
– Men en sak är säker; resan går upp och ner, men glädjen med ridningen har alltid funnits där. Och dessutom är jag en envis jäkel.
I dag bor Patrik och hustrun Lyndal Oatley (australiensisk dressyrryttare) på en hästgård i Nottuln i tyska Westfalen, där de driver eget hästföretag.
Hur ser ditt liv ut i Tyskland?
– Arbete, arbete, arbete. Många tror att när man är på min nivå så är det lite som en räkmacka, men även om man får uppleva mycket är det mycket stress med både ekonomi, prestationsångest och så vidare. Men självklart är man glad då man gör det man alltid har velat göra, säger 37-åringen och beskriver hur schemat kan se ut.
– Först kan jag vara i Göteborg, sen åker jag till franska rivieran och sen direkt till Doha i Qatar. Hur många får göra det i jobbet?
Det blir runt 30 helger, ibland fler, som Patrik är iväg och tävlar under året. Då har han med sig 1–4 tävlingshästar beroende på hur de ska tävla, eftersom hästarna har väldigt individuella upplägg.
Vilket är det största ögonblicket i din karriär hittills?
– När jag vann EM-bronset. Den dagen kommer jag aldrig att glömma. Också när jag hade avslutat mitt första OS i Hongkong. Men det finns så många underbara minnen.
I kväll kanske kan bli ett till att lägga på minneslistan, då han kommer till Västervik för att hålla i en clinic ute vid Målserum.
– Jag hoppas kunna inspirera, utveckla och få folk att gå hem med tanken att: visst kan jag. För tänk själv, en liten västervikskille utan pengar och hästbakgrund har ridit i två OS och lyckats. Så om jag kan, kan alla. Det är jag helt säker på!