Elin Andersson är uppvuxen på en gård i Falerum. På hästryggen satt hon redan innan hon hade lärt sig att gå.
Till Västerviksortens Ryttarförening anslöt Elin när hon började tävla med ponnyhästar.
– Jag trivs bra där och har aldrig sett någon anledning till att byta, även om jag bor en bit ifrån.
Familjen driver ett företag där hästar köps och säljs.
– Jag försöker att aldrig fästa mig för mycket till hästarna, men Quite Nice ska vi aldrig sälja. Hon var min första storhäst och nu har jag haft henne i fem år. Hon är fantastisk och min favorit.
Elin och Quite Nice, som endast mäter 1,52 meter i mankhöjd, ser ut att flyga över varje hinder.
Hur kommer det sig att det ser så lätt ut?
– Höjden är inga problem, hon kan hoppa. Sen så känner vi varandra ganska bra och jobbar tillsammans istället för emot varandra. Vi vill samma sak.
Ekipaget kom på en andraplats i lördagens 1,30-hoppning efter att ha hoppat felfritt men var en sekund långsammare än ettan. Förutom det blev det en förstaplats och en tredjeplats med Just Fabulous och ytterligare en tredjeplats med Little Lülleby.
– Det gick bättre i Västervik helgen innan, men jag är nöjd. Jag tycker om tävlingarna i Gamleby, de är mina favorittävlingar och jag åker hit varje år. Det är nära och banan är stor och bra.
Förutom ryttarna och hästarna finns det betydligt fler som kämpar under en tävling. Det ska finnas folk i tävlingssekretariatet och i domartornet, några ska sälja mat och dryck, några ska hålla koll på parkeringen med mera. Men allra svettigast i Tjust Cup verkade banchefen vara.
"Hämta blommor", "kolla med ögat också". En och annan order kom från Jessica Ljungdahl den gångna helgen.
– Jag kommer att få årets utmärkelse som "the bitch", haha. Det har varit mycket att göra, speciellt på lördagen som var en jättelång dag. Som tur är har vi haft bra banbyggare så det har inte varit jättemånga ombyggnationer. Dessutom har vi haft väldigt duktiga tjejer som har hjälpt till, sa Ljungdahl som hade fullt upp med att mäta med måttband mellan hinder och organisera allt mellan klasserna.
– Avstånden är jätteviktiga annars blir det fel för hästarna. Vi mäter flera gånger och ändrar tills det blir rätt. Jag är stenslut efter en sån här tävling.