Det finns stort vetenskapligt stöd för att fysisk aktivitet på recept (FaR) i många fall är ett nog så bra alternativ till mediciner. Aktiviteten blir då en del av behandlingen och anpassas till en patients egna förutsättningar och önskemål.
Ridningen är även ett stort hjälpmedel och glädjeämne för handikappade.Genom att sitta på hästryggen och följa hästens rörelser så aktiveras muskel- och balansreaktioner hela tiden. På så vis så blir balansen mycket bättre, styrkan blir bättre – framförallt i bålen som medför att spänningar och spasticitet minskar, man får frisk luft och stärker koncentrationen och perceptionen. Hästar ger även kontakt, ömhet och värme, och kan bidra till bättre självförtroende och mod hos ryttaren.
Heli Nothdurft, 51 år och Carina Wahlgren, 52, lider av fibromyalgi, vilket innebär kronisk smärta i kroppen. Därför har båda två tilldelats FaR av läkare och sjukgymnast.
– Jag behöver träna upp balansen, koordinationen och styrkan, och det finns inte på tablett, säger Heli Nothdurft som aldrig har en smärtfri dag.
– Jag tar värktabletter varje dag och måste hålla igång, annars stelnar kroppen. Ridningen har hjälpt mig en hel del. Den största skillnaden är handstyrkan. I början kunde jag inte bära sadeln heller, och det kan jag nu, fortsätter Heli som har ridit på recept i ett och ett halvt år.
Carina har sysslat med FaR-ridning ungefär lika länge, men tog ett uppehåll efter att ha blivit skrämd då hästen hon satt på började skena.
– Numera rider jag på Whisky som är den lugnaste ponnyn här. Det är lugnande att vara med hästar, och när jag inte mår så bra känns det skönt att vara här. Caroline är en bra lärare som låter mig rida i min takt, säger Carina.
– Jag är själv drabbad av samma sjukdom och vet att väder och vind påverkar hur de mår. Därför är det viktigt att fråga hur det känns i kroppen innan varje pass. Jag ser stor skillnad på både Carina och Heli. Båda orkar mer och har fått bättre balans och muskelstyrka jämfört med när de började, tycker Caroline.
Heli både travar och galopperar med hästen Fazett.
Carina tittar på.
Båda ler.
Ridningen gör att de mår bra, i alla fall för tillfället.
20-åriga Louise Carlsson har Down's syndrom och har ridit hos VORF en gång i veckan i ett par år. Den här terminen är den första på stor häst.
– Det är roligt och hästen (Natasha) är snäll, säger Louise som tycker att allt som har att göra med ridning är bäst.
Med läraren Maria Arnryd vid sin sida håller hon ut armarna och tränar på balansen. Hon både skrittar och travar också.
– Det är inte läskigt, jag är modig, säger hon med ett brett leende.
Enligt Louises mamma, Helene Andersson, är det svårt att hitta aktiviteter som passar handikappade.
– Därför är det extra bra med ridningen. Både för kroppshållningen och balansens skull, men även för att hon tycker att det är så roligt. Djur över huvud taget är bra.
Det märks. Louise rider bra och ser ut att må ännu bättre.