– Det känns väldigt bra att vara här. Jag har många intressanta minnen härifrån, sa Patrik som har ett stort ärr på magen från en händelse i ridhuset vid Målserum.
– Jag skulle tömköra min första häst, Anemon. Då slog en dörr igen och hästen blev rädd och sparkade mig i magen, berättade Patrik som tuppade av.
– När jag vaknade till lyckades jag ta mig hem. Sen på kvällen när jag käkade rann all mat rätt ut i hela magen och jag fick spendera åtta månader på sjukhus.
Kanske inte världens finaste minne, men turligt nog finns många andra åt det roligare hållet, exempelvis när Patrik vann sin allra första rosett.
– Jag minns fortfarande att domaren skrev ”mjuk och fin uppvisning”.
Clinicen inleddes med att arrangören Hans Westergren gav publiken en tillbakablick och förklarade hur envis Patrik alltid har varit. Dressyrryttaren log och rev ner både applåder och jubel från den fullsatta läktaren när han klev in i handlingarna.
– Jag blir nästan tårögd över att vara tillbaka i Västervik. När jag skulle svänga vänster in från stora vägen såg jag i sista stund att shit, de har ju ändrat vägen. Annars är det nostalgiskt att vara tillbaka där jag växte upp.
EM-medaljörens mål med denna clinic var att ge alla en knuff framåt, att ta till sig av informationen och våga testa.
– Jag har inte varit en talang och jag har inte haft en massa pengar. Men jag ger aldrig upp. Det går alltid att hitta nya vägar. Jag red på varenda häst som gick att rida på för att utveckla mig själv. Vem som helst här inne kan rida Grand Prix. Det enda som hindrar är våra egna negativa tankar, sa Patrik och fortsatte:
– Jag fick höra att jag var för lång och att jag satt som skit. Om jag hade lyssnat på alla hade jag suttit i kassan på ICA i stället.
Först ut på programmet var två unghästar, en femåring och en sexåring, där grunderna i dressyr gicks igenom. Patrik pratade flera gånger om att man ska testa nya saker och leka med hästen, till exempel som att byta håll, hålla hästen borta från väggen och variera farten.
– Det är viktigt med just unghästar att låta de se mycket och vänja sig vid människor och olika miljöer. Jag brukar ta med mig mina unghästar, även om de inte ska tävla, för att de ska få känna på hur det är att sova borta och resa med mera. Då kommer de att reagera mindre på flaggor och ljud och andra störningsmoment, sa Patrik och mindes tillbaka när en av hans topphästar, Scandic, värmde upp på en världscuptävling och det stod gröna blommor utplacerade.
Sen på själva tävlingen var blommorna röda och då blev Scandic stirrig direkt.
– Hästar är känsliga och varje häst är individuell. Därför ska man ta hand om varje häst individuellt, och därför betyder samspelet otroligt mycket. De har kraften och vi har hjärnan.
Efter unghästarna var det ponnies, medelsvår häst, medelsvår A-nivå häst, och Grand Prix-häst.
Patrik satt även upp och demonstrerade hur man kunde göra i vissa situationer.
– På medelsvår är den stora stötestenen att byta galopp, att flytta om benet. Där är det viktigt att det blir rätt från början. På medelsvår A-nivå handlar det om att kunna byta sekvens, att man travar på stället och sen galopperar på stället på ett bra sätt. En Grand Prix-häst kan vara ”normal” från början men ha fått en bra utbildning. Man behöver inte budköpa en fin häst för att ta sig så långt, utan man kan komma dit även med enkla medel.
Publiken satt knäpptyst och lyssnade, skrattade och applåderade. Efter den cirka tre timmar långa och lyckade clinicen åkte Patrik Kittel till Linköping för att sova några timmar innan han skulle kliva på flyget mot Chicago, USA med avgångstid 06:00 på lördagsmorgonen.
En av världens bästa ryttare kom hem till Västervik en snabbis för att bjuda på en inspirerande dressyrclinic i toppklass.