Ida Linderson och Camilla Eriksson driver CI ridsport och håller till i stallet på Ekhagen.
Sen sju år tillbaka driver Ida Linderson och Camilla Eriksson CI ridsport, ett bolag som driver gården och utbildar hästar på både hobby- och tävlingsnivå.
– Vi gör hästarna bättre kan man säga, säger Ida med ett leende.
Hennes resa började vid sju års ålder när hon hoppade upp på hästryggen i Västerviksortens Ryttarförenings ridskola.
– Jag är inte uppvuxen i en hästfamilj, men insåg snabbt att det här med hästar var något för mig. Då jag inte ägde en egen häst och man inte fick låna ridskolans hästar på samma sätt som nu fick jag mest ägna mig åt dressyr i början, berättar Ida som efter barn- och fritidsutbildningen på Tjustskolan valde att ansöka till skånska Flyinges ridutbildningar där hon senare blev utbildad till beridare, det högsta man kan utbilda sig till inom ridning.
Men för att kunna bli intagen till högskoleutbildning i Flyinge måste man ha med sig minst en häst, som dessutom kan hoppa högt.
– Efter studenten sommarjobbade jag som en galning för att tjäna pengar. Sen köpte jag Zinfandel och det var den bästa dagen i mitt liv. Jag ägde äntligen en egen häst, säger Ida och blir lite känslosam.
Med Zinfandel öppnade sig en ny värld och de fick 14 fina år tillsammans.
– Jag fick henne som sjuåring och då hade hon inte hoppat utan jag fick utbilda henne själv. Hon var bedrövlig i början och jag ramlade jämt av. Det tog många år av blod, svett och tårar, men sen blev hon underbar och älskade att hoppa. Hon var snabb och modig och stannade aldrig på ett hinder.
Zinfandel stannade aldrig på ett hinder utan älskade att hoppa.
När Zinfandel blev äldre var planen att göra henne dräktig och de tog en paus från tävlandet, men det tog sig inte. Efter en tid började hon istället att hoppa igen.
– Hon var fantastisk som 20-åring, ända in i slutet.
Förra året blev Zinfandel hastigt jättesjuk. Ida åkte till olika duktiga veterinärer runt om i landet som gjorde allt de kunde, men inget fel hittades. Zinfandel blev 21 år.
– Det var hemskt, säger Ida som tröstade sig med att lägga ännu mer fokus på den andra hästen hon köpt under tiden.
20-årige Duwall älskar att pussa på sin "mamma" Ida och gör det så ofta han kan.
20-årige Duwall tittar ut från sin box och petar ner en grimma på golvet.
– Han vill ha uppmärksamhet. Han är mer som ett barn än som en häst, och världens snällaste, beskriver Ida medan hon tar ut den stora, bruna hästen, som mäter 178,5 centimeter i mankhöjd.
Genast får hon flera blöta pussar av Duwall som låter både undertecknad och lilla hunden Sonja röra vid honom.
Han är en dressyrhäst från början, men var rädd för både staketet och blommorna på dressyrbanan så Ida testade att hoppa med honom istället.
– Av någon anledning är han inte rädd för hindren utan tycker att det är jätteroligt att hoppa.
För ett tag sen var tanken att Duwall skulle gå i pension och få lite lugn och ro. Men det visade sig att han inte ville det. Han fick komma hem och börja hoppa igen istället.
– Han är oftast den äldsta hästen på tävlingar, men gör det kanonbra och är alltid glad, säger Ida som var felfri och vann pris med Duwall på den senaste 1,20-hoppningen.
Udorable, eller Doris som hon kallas, är en av Idas tävlingshästar som ifjol gick som unghäst men som nu räknas som vuxen.
Med undantag för Zinfandel och Duwall brukar Ida sälja sina hästar vidare efter att ha utbildat dem.
Är det inte svårt att sälja en häst som man har spenderat mycket tid med?
– Man vänjer sig, och ofta kommer vi till en punkt där vi känner att vi är färdiga med varandra. Att sen få se en häst man har utbildat göra bra ifrån sig ute på tävlingsbanorna med andra ryttare är den bästa glädjen och feedbacken man kan få.
Numera har Ida 16 hästar, plus ett kommande föl, varav hon och bolaget äger 15 av dessa.
– Det är en sån lyx att ha två uppsättningar att tävla med, att kunna välja och vraka.
Ida tävlar ungefär två helger i månaden och närmast väntar Lilla Westervikshoppet vecka 27 där hon ställer upp med sex hästar.
Utsikten över Gudingen från ridbanan vid Ekhagen stall går inte av för hackor.
Kostar det inte massor med pengar att hålla på med hästar?
– Jo, det är enorma summor i hästbranschen. Du får knappt en bra häst under 100 000 kronor idag. En bra sadel kostar mellan 15 000 och 60 000 kronor och då ingår inte stigbyglar eller hopplattor. Benskydden är också dyra. Sen ska det fixas spån och foder. Vi måste ha traktorer till det och nu när dieselpriserna har ökat blir det ännu dyrare. En stor transport att frakta hästarna i kostar exempelvis ett par miljoner.
Ännu en kostnad som uppstår är hovslagare och veterinär.
– Vår filosofi är att hästarna ska få vara hästar, att de ska få vistas i stora hagar med andra hästar och inte i små rutor. Det innebär vissa risker då hästarna kan råka skada varandra eller att de kan gå emot vassa pinnar eller trampa snett. Det är en riskabel bransch där en liten olycka kostar mycket pengar, menar Ida.
Det måste vara svårt för många att ha råd att ha en häst?
– Ja, tyvärr är det ju så. Nu har vi lyckats bygga upp vårt företag så pass mycket att det går runt, plus att vi får in sponsring.
Ida Linderson och Dubai i en av hagarna vid Ekhagen. "Vår filosofi är att hästarna ska få vara hästar och vistas i stora områden med andra hästar, inte i små rutor".
I CI ridsport är det Camilla som sköter bokföringen och utvecklingen av företaget.
– Hon gör allt från det till att bygga staket och fixa med gården, medan jag får fokusera på hästarna och utbilda dem.
Verksamheten vilar även mycket på uthyrningen av stallplatser till privatpersoner, men det är inte vem som helst som får komma dit och hyra.
– Nej, det viktigaste för oss är att det är bra människor, det kollar vi noggrant upp. De flesta som hyr här blir automatiskt våra vänner eftersom man umgås så pass mycket. Vi har världens bästa gäng här.
Ida Lindersons nyaste häst Bela.
Vid sidan av allt arbete med hästarna jobbar Ida natt på ett boende i Västerviks kommun.
När sover du?
– På förmiddagarna. Det blir alldeles för lite sömn, men jag älskar mitt liv. Ända sen jag var liten har jag drömt om att få ha ett stall med hästar och nu har jag byggt upp det här från grunden tillsammans med Camilla. Jag lever mitt drömliv.
Ibland kan det dock kännas tufft.
– Ja, när vi har åkt hem sent på kvällen, genomblöta och trötta, och kört förbi restaurangerna nere vid vattnet där folk sitter och umgås och äter gott har vi undrat vad vi egentligen håller på med. Men trots tidiga mornar och sena kvällar, helg som vardag, julafton som midsommarafton, är det värt det. Att komma ut efter en bra hopprunda, det är inte mycket som slår den känslan, säger Ida Linderson och avslutar:
– Jag förstår inte varför inte alla rider eller umgås med djur. De har en lugnande inverkan och man får så mycket kärlek. Varje dag när jag går in i hagen och ropar kommer hästarna i full galopp springandes emot mig. De är alltid glada över att se mig och det är så härligt.
Ida och Duwall på väg ner till ridbanan. Hunden Sonja följer efter var de än går.