Josefina Gunnarsson skiner, hon är nöjd. Det är inte ett dugg anmärkningsvärt, VORF-ryttaren har nämligen avslutat en klass där hon ridit felfritt med sina hästar Enjoy Dee och Enjoy Life. Hon har all anledning att le.
Det syns tydligt att hon älskar det hon håller på med. Och Josefina gör det ordentligt. Sju dagar i veckan, från klockan sex till åtta, jobbar hon i stallet med sina tio hästar.
– Det tar mycket tid och är krävande. Det är tur att jag har en pojkvän där hemma som förstår mig, säger 31-åriga Josefina och skrattar.
– Men det är för såna här ögonblick, när hästarna presterar på topp och har utvecklats, som jag håller på. Det är en fantastisk känsla.
– Jag har hållit på så här i fyra och ett halvt år nu. Det är fortfarande lika roligt. Jag kom in i hästsporten direkt. Jag minns att jag fick en häst redan i doppresent. Han hette Sheriffen och kastade av oss mest hela tiden.
Breeders Trophy är en stor årlig tävling dit hästar kvalificerar sig. Josefina har redan fem hästar klara för tävlingen i september. Just därför fick de vila i går till förmån för nämnda Enjoy Dee och Enjoy Life, som ännu inte har klarat gränsen.
Det är två väldigt olika hästar – som bägge har goda förutsättningar att lyckas, tror Josefina.
– Enjoy Dee är 1,75 hög och lite som en limousine. Enjoy Life är mer rapp, mer som en sportbil. De behöver göra en felfri ritt till i deras klass för att kvala in, jag tror att de klarar det, säger Josefina som har sin gård i trakterna kring Brantestad.
Som under alla tävlingar på den här nivån är det en överlägsen majoritet tjejer som deltar. Undantaget under torsdagens Tjust Cup kommer från Ingatorp och heter Joakim Didrik.
– Klart att det hade varit roligt med fler grabbar att snacka med på såna här tävlingar. Men jag är van och samtidigt är det fler killar ju svårare tävlingarna blir och man har inte så mycket tid för att vara social, man har fullt upp med hästarna, säger 21-årige Joakim.
Joakim Didrik har sin teori klar varför antalet unga killar som rider är så få.
– Det handlar nog mycket om att de inte vågar. Många skulle nog vilja rida mer, men så är det bara tjejer i stallet och det känns kanske konstigt. Sedan är det också lättare om man är uppvuxen med hästar. Jag själv är det och har hållit på med det här från när jag var sex-sju år.
Likt Josefina – så håller Joakim hästar varmt om hjärtat.
– Jag arbetar som elektriker på heltid. Efter jobbet blir det att åka direkt till stallet och rida. Det bästa med det här är att se när hästarna blir bättre, säger Joakim innan han går vidare och börjar ladda om inför andra tävlingsdagen på Gamleby Ridklubb.