Anne-Marie blev tilldelad VT-guldet på Bökensved 1973 av löparen Filbert Bayi som då var världsrekordhållare på 1 500 meter.
Året är 1973. Carl XVI Gustaf kröns till ny kung i Sverige, Ronnie Pettersson tar sin första seger i Formel 1 och Norrmalmstorgsdramat får Sverige att hålla andan under fem intensiva dagar. Men samma år vinner den i dag 67-åriga Anne-Marie Hultman som tredje kvinna VT-guldet 1973 – blott 20 år gammal.
– Ohja, visst minns jag VT-guldet. Det var fantastiskt och väldigt stort för mig. Jag minns när jag i all blygsamhet fick komma och ta emot priset, säger hon 47 år efter utmärkelsen.
Anne-Marie växte upp på familjegården i trakterna kring Edsbruk med en skytteintresserad far och det fanns alltid ett luftgevär nära till hands att fördriva tiden med, berättar hon. När pappa så småningom började tävla i pistolskytte var den då 17-åriga Ann-Marie inte sen att hänga på.
– Jag blev taggad av att pappa började skjuta pistol, då skulle naturligtvis jag också göra det. Pappa och jag var ganska lika i prestation vilket sporrade mig mycket. Att en ung tjej slog sin pappa var ju väldigt stort, säger hon.
Anne-Marie visade sig vara en talang utöver det vanliga, och ganska snabbt fick fler än pappa känna på det. Som 19-åring, 1972, blev hon sydsvensk mästare i fältskytte och senare samma år bronsmedaljör i SM i finpistol. Framgångarna fortsatte och 1973 debuterade hon i landslaget, vilket resulterade i en silvermedalj i nordiska mästerskapen. 1974 blev det ytterligare silvermedalj i finpistol – den här gången i EM.
– Sedan var jag i landslaget i sex år. 1974 tog jag också mitt första SM-guld. I samband med en uttagningstävling sköt jag bara sex poäng ifrån världsrekordet. Jag minns att jag var så stolt över det, även om jag aldrig nådde dit.
Anne-Marie sköt riktigt bra på både 70- och 80-talet.
1978 befann hon sig på toppen av karriären, och det blev guld i både standardpistol och finpistol.
– Då sköt jag väldigt bra och jag minns att det stod i tidningen att det var kanonresultat.
Det kommer snabbt fram att Anne-Marie alltid gått sin egen väg i livet. Det där succéåret 1978 kröntes med en uttagning till damlandslaget i luftpistol till VM i Sydkorea – men den bestämda Överumsskytten tackade rätt och slätt nej till biljetten. Anledningen? Luftpistol var inte hennes bästa gren.
– Ledningen trodde på mig eftersom jag var så duktig i finpistol, men jag tyckte inte att jag var bra nog i luftpistol. Man känner ett ansvar när man är ute och tävlar i mästerskap, och jag kunde bara inte åka till ett VM i en gren jag inte var bäst i.
Förutom valet av idrott gick Anne-Marie, som i dag är pensionär, även sin egen väg inom yrkeslivet. Hon valde en teknisk utbildning, började sedan arbeta inom industrin och så småningom med kraftelektronik i Oskarshamn. Men hon hann även med att starta upp en egen verksamhet inom akupunktur och massagebehandling.
– Min egen väg har jag kanske alltid gått, så kan det vara, säger hon och skrattar.
"1974 tog jag också mitt första SM-guld. I samband med en uttagningstävling sköt jag bara sex poäng ifrån världsrekordet. Jag minns att jag var så stolt över det, även om jag aldrig nådde dit" säger Anne-Marie Hultman.
För närmare 50 år sen var svensk damidrott långt ifrån vad den är i dag, och kanske framför allt i en mansdominerad sport som skytte. Det fanns faktiskt inte ens ett damlandslag för fältskytte, vilket var Anne-Maries paradgren. Men att tävla mot killar var något som egentligen bara triggade henne. 1983 blev Anne-Marie uttagen i en herrlandskamp mot Danmark. Hur det gick? Som så många gånger förr slog hon de manliga konkurrenterna på fingrarna och som enda deltagande kvinna sköt hon tävlingens tredje bästa resultatet.
– Det är något som jag värdesätter väldigt högt. Det kändes som en heder att få vara med bland grabbarna och ändå kunna hålla dem stången och stå pall för trycket. Det resulterade i att jag blev respekterad. Det är kanske lustigt att jag sätter det högre än att vara med på VM, men för mig var det så. Jag visade att jag är värd att bli respekterad, och inte bara för att jag var den där lilla flickan.
I samband med sitt andra barn, 1989, valde hon att lägga pistolen på hyllan för gott. En lika lång som framgångsrik karriär hade nått sitt slut – och det blev över tio SM-guld, ett 20-tal landskamper och mästerskap över hela Europa.
– Visst blev det en lång karriär, och jag tyckte att jag hade gjort mitt. Jag hade sett så mycket av Sverige och vunnit jättemycket, så jag var lite nöjd på något sätt.