– Det blev precis så bra som jag hade hoppats, kanske till och med ännu bättre, säger han när Sporten är på plats för att kolla in Gertrudsviks nya padelbana.
Under lördagen var det öppet hus med besök från Sverige-ettan Daniel Windahl och under söndagen var allt uppe och rullade. Många var sugna på att testa den nya banan som skiljer sig en hel del från de andra banorna i staden.
– Den här banan är momondo-gräs. Inget grus eller sand uppe på utan det ligger i materialet. Det medför att det blir ett långsammare spel och inbjuder till mer seglir. Oftast blir det längre bolldueller och man får hitta vinklar och vrår istället för att gå på kraft. Det liknar mer spansk padel, som jag vill ha som defensiv forehandspelare. Här premieras skruvar och placering mer än styrka och kraft, berättar Appelqvist passionerat.
Lyckliga omständigheter och lite tur har gjort att banan har kunnat stå klar på så kort tid.
– Tanken kom i slutet på januari, genom kontakter hamnade jag hos en säljare som råkade ha en leverans till Kalmar två veckor, montörerna var där så de ställde på en bana extra och levererade hit. Normalt sett tar det mycket längre tid. Mycket lyckliga omständigheter som gjorde att det föll på plats.
Den känsla Appelqvist vill att banan ska förmedla är familjär.
– Det känns som att man spelar i någons källare. Vissa vill ha det sociala medan vissa vill vara i fred. Samtidigt har jag nu kunnat peta i smågrejer så att allt blir som jag vill ha det, till exempel att i loungen finns alltid mobil-laddare tillgängligt.
Ett annat exempel är de stora veporna som täcker väggarna. Längs ena långsidan löper stadssilhuetten av Västervik och på kortsidorna är det personer som pryder veporna.
– Jag har kunnat sätta personerna som berört mig inom padeln på veporna. Det fyller flera syften; dels var väggarna ganska fula och dessutom så dämpas ljudet.
Just nu är han "skitnöjd" med att ha en bana och han ser inte sig själv som en konkurrent till de padelbanor som redan finns.
– Nej, ett komplement, snarare. Dom har en annan typ av bana och det är inga hard feelings på nåt sätt.
Kommer du nöja dig med att ha bara en bana?
– Vi får väl se. Jag gör det inte för att kunna leva på det eller göra business av det. Vi bidrar till området här ute, det är ju en växande stadsdel. Det viktigaste var att jag fick genomföra det på det sätt som jag ville, avslutar Appelqvist.