Vi möter honom i full färd med att vattna blommorna utanför det stora gulröda huset i Kasinge. Hack i häl springer barnen Wilma och Axel, den senare med en boll vid fötterna. Idrotten har gått i arv, liksom den gjorde till David från pappa Anders.
– Han var duktig på att springa också, säger David.
Det är löpningen som står i centrum bland de många idrotterna, det märks tydligt.
– Löpningen är bra, för man kan få ett bra träningspass på bara en halvtimme eller en timme, säger han.
Vad gör barnen medan du är ute och tränar?
– De får cykla bredvid, och uppför får pappa skjuta på cyklarna och så får jag springa snabbt som sjutton nedför, säger David och skrattar.
– Träningen präglar ju vardagen, eller fritiden snarare, det gör den.
På dagarna arbetar han som mjölkproducent på gården vid huset och kör buss emellanåt, och sedan blir det träning när det hinns med. Fotbollen, för Överum i division IV, är tuffast att hinna med mitt i allt.
– Den är lite på nedgång för mig, träningarna blir lidande. Är det träning tisdag halv sex så kan jag oftast inte det, då är det lättare att gå ut och löpa vid nio.
Istället är det fullt fokus på den svenska klassikern. Vasaloppet, Vätternrundan och Vansbrosimmet är redan genomfört, nu återstår "bara" Lidingöloppet på tuffa tre mil.
– Det är det stora målet. Jag hoppas kunna springa under två timmar, det var 100 löpare som gjorde det förra året, säger David.
Många nöjer sig med att ha gjort en svensk klassiker. Vad driver dig att göra det igen?
– Jag känner att målet att bara göra saker inte räcker till. Jag vill prestera också. Det är ju inte så svårt att bara genomföra en svensk klassiker om man är någorlunda bra tränad.
Vad är det värsta i en svensk klassiker?
– Vansbrosimmet. Simträning är inget vidare, det är långt till Vansbro och kallt i vattnet, säger han.
Finns det aldrig ögonblick när du känner att "varför gör jag det här"?
– Det kan vara så, absolut. Vätternrundan 2012 till exempel. Då regnade det massor, jag har aldrig frusit så mycket i hela mitt liv. Då sa jag att jag aldrig skulle göra det igen, men så stod jag där med cykeln på startlinjen i år igen.
Varför står du där igen då?
– Det är roligt att träna, och ännu roligare när man har ett mål med träningen, säger han bestämt.
Räkna med att se David Kasselstrand på prispallen och i Veckans elva fler gånger framöver alltså.
Du är 31 år, hur länge kommer du att hålla på?
– Det är bara början. Det finns många fler lopp och utmaningar att genomföra än.