LÄS MER: Trotsar smärtan och siktar på guld
När du svängt av efter Grebo är det en snirklig 70-väg som leder fram till Mikael Kågereds villa. Det är här han har verkstaden där han mekar med sina bilar och sitt tillhåll med allt vad det innebär att vara inbiten i motorsport. Han är ett välkänt namn i dragracingvärlden och berättar om hur det titt som tätt kan åka förbi folk på vägen för att kolla in ekipagen som står utanför verkstaden.
– Jag tycker bara det är kul att folk är intresserade. Det är extra roligt om det är folk som stannar till här och vill prata. Det är dock mer vanligt att jag blir igenkänd i England och Tyskland, säger Mikael Kågered och ler.
LÄS MER: Kågered mästare – efter dopningsskandal
För fyra år sedan meddelade Kågered att han skulle göra sin sista EM-säsong. Hur det blev med den saken kanske ni redan har listat ut. Tack vare EM-segern den där "första sista" säsongen blev han sugen på en till – som han också vann. Nästkommande säsong slutade han trea och 2018 blev ett bottennapp med en sjätteplats. Därför ser han 2019 som ett revanschår – som på riktigt ska bli den sista.
– De två sista säsongerna har det varit teamet som legat på mig och velat att jag ska köra. Det är så mycket jobb med både banracingen (Kågered har två bilar i TCR-cirkusen) och dragracingen och man är ute nästan varenda helg under sommaren. Det blir mycket när man har två olika motorsporter, konstaterar Kågered.
Han fortsätter:
– Det är den 30:e EM-säsongen och det räcker. Det som är tungt är det som är mellan tävlingarna. Om jag bara skulle vara på tävlingsbanan skulle det inte vara några problem. Det är allt runt omkring. Man vill göra något annat någon gång också. Men om det kommer upp en EM-deltävling i Mantorp Park i framtiden och bilen står här är det klart att jag kommer köra. Det går inte att missa.
Han ler stort när han säger det.
LÄS MER: Kågered passerade drömgräns
Efter 30 år på banan har han fått med sig både bra och dåliga minnen. I villans källare har sambon Maria Kånge och Mikael byggt upp en så kallad "mancave" där alla pokaler och priser står uppradade tillsammans med bilder, dräkter och andra souvenirer från åren som gått. Det första som fångar blicken när man går ner för trappan är ett trasigt däck som är upphängt på väggen. Det är från EM-avslutningen 2002 i England då däcket sprängdes precis vid målgången och Mikael snurrade 27 (!) varv i bilen.
– Jag hade inte brutit någonting, men fick en kraftig hjärnskakning och kroppen hade tagit skada på grund av all G-kraft. Jag var också medvetslös ett tag. Inte mycket hängde ihop i ryggraden. Jag var riktig ynklig ett tag och låg i princip still i en månad. Att ta sig till toaletten var ett problem till att börja med. Det var tufft. . . och det var tufft att sätta sig i racerbilen igen, säger han med tomhet i blicken.
Det är 17 år sedan. Kågered kom tillbaka till racingen och under torsdagen börjar EM-tävlingarna på just den banan där kraschen inträffade – Santa Pod i England. Förhoppningen är att få med sig fler souvenirer, dock positiva, att ta med sig hem till sin mancave. Men helst av allt skulle han vilja vinna i Tierp där han aldrig vunnit tidigare.
– Det vore häftigt om jag kunde få vinna på hemmaplan. Jag minns en seger på Mantorp park för länge sedan som var speciell, säger han.
Varför har du inte lyckats vinna i Tierp än?
– Vi har inte gillat att vara där och bilarna har inte gått bra någon gång. Jag har varit i final några gånger men inte riktigt lyckats.