Sara trivs som bäst när hon genomför tuffa motionslopp. Då känner hon sig som hemma.
Sporten träffade den 33-åriga Västervikstjejen i juni för att prata om vägen tillbaka från stressfrakturen i benet. Då fokuserade hon mycket på styrketräning och spinning för att stärka kroppen.
Nu, i oktober, har det hänt en hel del sen dess.
– I början av juli genomförde jag mitt första lopp efter rehabiliteringen. Jag hade i en månads tid kört intervaller varannan dag där jag gick och sprang. Efter det ville jag testa Kalmarmilen, berättar Sara Rais som förbättrade sitt personliga rekord på milen med fyra minuter.
– Jag var beredd på att behöva bryta loppet eftersom jag inte hade tränat på att springa fort, men det kändes superbra och jag sprang i mål på 41 minuter.
Det var inte bara det personliga rekordet som gjorde Sara glad.
– Det var en häftig lärdom att man inte behöver springa varje dag utan kan vila och bygga upp mycket i gymmet.
Nästa lopp blev Västervik City Run 6 kilometer i juli, ett virtuellt lopp det här året som hon vann. Även där satte Sara personligt rekord med ett par minuter, trots att det inte fanns någon draghjälp från en publik den här gången.
– Jag körde väl 70 procent gym och 30 procent löpning under den perioden eftersom jag rehabiliterade fortfarande. Men det gick så lätt.
Sara har lärt sig att det går att vila och även komma i form. Man behöver inte träna hårt varje dag.
Då kroppen svarade så pass bra åkte Sara till Kullaberg en helg för att testa på några tuffare pass och det var inte heller några konstigheter.
På Västervik Triathlon, där även simning och cykling ingår, slutade hon på tredje plats.
Men sen kom Idre Fjällmaraton, 45 kilometer, i augusti.
– Det var jättetufft. Jag hade aldrig sprungit så långt eller känt på den karga norrlandsterrängen tidigare, men det var samtidigt kul och vackert och även om jag var lite sliten efteråt var jag inte så himla trött.
Det skulle dock kännas lite tyngre i nästa lopp som var Västerviksmilen.
– Ja, det kanske var lite för nära inpå fjällmaran, funderar Sara som några veckor senare stod på startlinjen i Lidingöloppet 30 kilometer.
– Det har varit min dröm sen jag tog en silvermedalj där på 15 kilometer 2019, att även göra det på 30 kilometer.
Då skulle det krävas att springa under två timmar och 38 minuter och Sara var nervös.
– Det spökade lite i hjärnan efter Västerviksmilen, men jag märkte ganska snabbt att jag inte behövde oroa mig. Jag kände att det satt.
Sara sprang i mål på tiden 2,31 och hade en god marginal på sju minuter upp till gränsen för att få en silvermedalj.
Sara Rais kom sjua på Växjö Marathon. Tjalves Frida Södermark (höger), som födde barn i juli, slutade trea.
Den gångna helgen ställde hon upp i Växjö Marathon där många meriterade löpare var med och sprang. Åtta varv runt Växjösjön skulle avverkas.
– På det näst sista varvet undrade jag vad det är jag håller på med egentligen. Men det är det som är så bra med maraton, att det är ett ganska förlåtande lopp. Man kan vara lite nere och sen ta sig tillbaka. Det är min favoritdistans, lagom för att ha en taktik, beskriver Sara som sprang i mål som sjua på tiden 3,17, hela elva minuter bättre än hennes tidigare personbästa.
– Ytterligare ett kvitto på att jag har skött mig bra under rehabiliteringen, att jag har hållit mig till planen. Jag är ganska luststyrd annars men nu har jag plågat mig själv genom att vila emellanåt. Efter årets sista tävling för mig; Kullamannen i Kullaberg, kommer jag att gå ner i källaren och ta det väldigt lugnt. Det kommer att bli jobbigt att vila, men jag vill inte skada mig igen och man kan uppenbarligen komma i världens form ändå, säger hon med ett skratt.
Just Kullamannen är Saras stora mål, det hon tränar för. Men det är först i november 2022 som hon ska ställa upp i Kullamannen Ultra 100 miles, ett av Europas tuffaste terränglopp på 16,8 mil och 4 300 höjdmeter där 70 procent av deltagarna bryter. Den här gången blir det den kortare distansen Sibirien Ultra på 50 kilometer.
Är det inte jobbigt att genomföra såna här långa och tuffa lopp?
– Jag tror aldrig att det ska bli jobbigt för jag har hittat min grej och ser alltid till att göra läxan. Då ser jag liksom fram emot provet. Dessutom har jag blivit väldigt bra på att peppa, piska och muta mig själv. Jag känner mig som hemma bland de tuffa loppen och blir glad när jag sätter på mig nummerlappen. Det enda som skrämmer mig är att jag ska bli sjuk och inte kunna ställa upp. Jag längtar verkligen till nästa lopp, säger Sara Rais som tävlar för Tjust Bike & Running Club och Maxprestation Sports Club.
Sara blickar alltid uppåt mot större, fysiska utmaningar.
Sara Rais älskar att springa och nu när formen är så bra vill hon bara fortsätta.