Verrazzano-Narrows Bridge som tog knäcken på många.
Lars Jörbrink har en gedigen idrottskarriär bakom sig som landslagslöpare med ett gäng SM-guld på meritlistan.
När han var 65 år skulle han springa New York City Marathon för 25:e gången, men då bröt covid ut. Året efter var allt förberett, men så bestämdes det att ingen från Europa fick springa på grund av pandemin som fortfarande skakade delar av världen.
Ifjol, hösten 2022, var den värsta pandemin över och "Lasse" skulle äntligen få bli förste svensk att genomföra 25 New York City Marathon.
– Jag hade börjat hosta en del, men jag åkte till New York i alla fall. Redan efter fem, sex kilometer kände jag att det inte var möjligt att fortsätta. Jag var helt slut och orkade inte mer, berättar Lasse som fick bryta loppet.
När han kom hem till Västervik sa frun och barnen till honom att gå till hälsocentralen.
– Jag gick dit en måndag, skickades till röntgen på fredagen och sen var cirkusen igång.
Läkarna hittade förändringar på vänster lunga som efter prover visade sig vara en elakartad cancertumör.
– Jag kom till läkaren ensam för jag trodde inte att det var något allvarligt. Men så berättade doktorn det här samt att det var metastaser på ryggrad och revben. Då tänkte jag att hur fan ska det här gå. Men sen kände jag bara att fasen jag ska banne mig klara det här.
68-årige Lars Jörbrink hoppas kunna inspirera andra människor som drabbats av cancer att försöka vara positiva och hålla hoppet uppe.
Lasse fick börja en ganska ny behandling kring jul där han åt åtta tabletter om dagen i sex veckor.
– Det var två A4-sidor med biverkningar, men för mig har det inte varit så farligt. Jag har känt av att minnet försämrats, att hjärtat slår lite annorlunda, lite dubbelseende, svullna ben och stickningar i fingrarna. Annars har jag mått bra, säger Lasse som inte är den första att klaga direkt.
Efter att ha röntgat hela kroppen nio gånger och lämnat prover en gång i månaden ser läkarna att Lasse svarar bra på behandlingen.
– Tumören har krympt och metastaserna är i stort sett borta. Jag är väldigt glad över att vara svensk. Jag har fått otrolig uppbackning av sjukvården i Västervik och i Linköping. Vården har varit fantastisk. Men man vet aldrig med cancer. Jag kommer att äta tabletter livet ut.
Lasse och dottern Andrea inför New York City Marathon som de båda sprang.
Under sjukdomsperioden har Lasse varit duktig på att träna och hålla igång kroppen.
– I början orkade jag bara gå 500 meter, sen var jag helt färdig. Så höll det på de åtta första veckorna och jag kände mig bara svagare och svagare. Sen vände det, tack vare dem, säger Lasse och pekar på ett stort familjefoto hängandes på vardagsrumsväggen medan han blir rörd.
– Mina barn och min fru har pushat mig och peppat. På sportlovet flög vi till Österrike och åkte skidor. Då kändes det nästan som vanligt. Efter det började jag jogga och träna nästan varje dag och har känt hur jag har blivit starkare och starkare.
Nära mållinjen i Central Park.
Förra veckan åkte Lasse, dottern Andrea och sonen Tomas till New York. Då Lasse tillhör de få som genomfört New York City Marathon fler än 20 gånger får han VIP-behandling med speciell inbjudan, startområde inomhus med mat och egna toaletter, egen startfålla och annat som underlättar starten av loppet bland alla 55 000 deltagare.
– Min inställning var att ta en mil i taget. Men efter Verrazano Bridge, som är 1,5 kilometer uppför, trodde jag aldrig att det skulle gå. I Brooklyn gick det nedför och då kände jag mig i kanonform. Sen började det gå uppför igen på stål och betong, berättar Lasse som, tillsammans med alla andra löpare, fick ett enormt stöd längs med banan.
– Det var över två miljoner åskådare, 40 orkestrar och över 400 miljoner TV-tittare. Det är världens största maratonlopp och kötiderna för att få springa ligger på två år. En startplats kostar 8 000 kronor. Det är inte klokt egentligen.
Efter drygt sju timmar och kramp i ryggen sista sex kilometerna passerade Lasse mållinjen för 25:e gången.
– Jag var helt tömd och lade upp ett foto på mitt Instagramkonto, där jag också har blivit peppad av folk som följt mig. När jag kom tillbaka till hotellet hade jag fått massor med fina kommentarer. Jag grät när jag såg alla meddelanden.
Lasse efter målgången av sitt 25:e New York City Marathon.
Utöver stöd och att försöka hålla kroppen stark tror Lasse att det mentala spelar stor roll när det gäller kroppens läkningsförmåga.
– Mycket sitter i huvudet. Man måste tänka positivt. Jag vill visa att det finns hopp, trots att man får en cancerdiagnos, att man aldrig ska ge upp. Den här prestationen jag gjorde nu i New York toppar allt jag gjort innan, även de gånger jag sprungit under tre timmar.
Tillsammans med barnen blev det både NHL-hockey och NBA-basket under vistelsen i New York. På bilden är det sonen Tomas som sitter bredvid Lasse i en loge i Madison Square Garden.