Systemet Motion Metrix analyserar löpsteget in minsta detalj och fångar upp parametrar som är omöjliga att se med blotta ögat.
– Stå still med armarna hängande längs sidorna, instruerar Fredrik Wandus på Idrottslabbet i Linköping.
På skärmen på väggen intill växer ett grönt skelett fram på fotot av min kropp. Det markerar positioner som ska filmas och kamerorna kommer att ta 30 bilder i sekunden när vi väl är igång.
Analysverktyget Motion Matrix är imponerande teknologi. Mjukvaran är utvecklad av svenske ”löparnörden” Fredrik Gustavsson och med hjälp av avancerad filmutrustning tas tredimensionella bilder så att varje liten detalj i löpsteget kan specialstuderas.
– Vi installerade systemet för drygt två månader sedan och jag som har arbetat med olika typer av analyser länge och dessutom varit elitfriidrottstränare i 20 år, måste säga att det är riktigt häftigt, säger Fredrik.
Höjer tempot
Löpbandet rullar i gång och jag får ett par minuter för att värma upp. Allra helst ska analysen utföras i den fart man tränar mest och som kroppen är van vid från till exempel distanspass.
Fredrik höjer tempot och vi är igång. 30 sekunder senare är han nöjd. Kameran har fått vad den behöver och alla data visas på skärmen på väggen. Enstaka vingliga snedsteg filtreras bort och systemet skapar en medelvärdesbild av löpsteget. Resultaten jämförs med en referensgrupp som utgörs av 600 elitlöpare.
Dödssynd i löpsammanhang
Jag får 3,2 i medelbetyg, av 5, och Fredrik tycks nöjd.
– Du har naturligt god löpekonomi och låg energikostnad (syret det kostar att springa). Men det finns en del att jobba med...
Jag sätter i hälen och rullar på foten. Det är inte bara tekniskt fel, det är att likna vid en dödssynd i löpsammanhang, får jag veta.
– Det blir som en broms som både sänker farten och kroppens tyngdpunkt. Det innebär att du måste ta fart igen i varje steg, förklarar Fredrik.
Lösningen är att sätta i tårna först och liksom suga fast foten i underlaget. Därtill ska jag inte sätta ner foten så långt framför kroppen utan mera rakt under höften. Noga räknat landar foten 16,5 centimeter framför kroppens tyngdpunkt, vilket är 6,5 centimeter för långt.
Utöver detta tar jag för många steg och bör sänka frekvensen.
94 steg per minut, konstaterar Fredrik.
– Det är bra om vi kan komma ner till 88.
Bör justeras
Belastningen av lederna ligger på 14 procent av 100 och får med beröm godkänt. Det blir inte alarmerande förrän över 75.
Vänster fot landar en aning utanför kroppens tyngdpunkt i sidled och bör justeras in lite. Dessutom går knäna inåt en liten smula, jämfört med höfterna, men det är kort och gott för att jag är kvinna. Vi är oftast byggda så.
Upp på bandet igen för nytt försök. Fredrik slår på en metronom som piper i takt med att jag ska sätta i fötterna.
Jag får tre saker att fokusera på:
Stegfrekvensen, att sätta i främre trampdynan först i stället för hälen samt att vänster fot ska in en aning, medialt.
Jag lyckas inget vidare.
– Den vertikala förflyttningen är något bättre, säger Fredrik.
Det betyder att jag springer lite snärtigare. I övrigt ser det ut som om vi lagt kalkylpapper mellan resultaten. Medelbetyget sjunker till 2,73.
– Nu ska vi korta steget rejält och därmed minska bromseffekten, säger Fredrik och visar.
Studsigare löpning
Jag går upp på bandet för tredje gången. Metronomen piper igång. Det är enormt svårt att hålla takten. Men plötsligt går det bättre att sätta i tårna. Hållningen känns rakare och löpningen något lite studsigare.
Det för med sig att belastningen av lederna far upp från 14 till 37, men det är ingen som helst fara, försäkrar Fredrik.
På en knapp halvtimme har jag förbättrat tekniken en hel del, med Fredriks hjälp. Jag har bland annat lyckats minska steglängden med 4,8 centimeter. Betyget höjs till 4,1 och jag får med mig konkreta tips på hur jag ska träna vidare hemma.
Hade jag varit en ”vanlig” kund så hade jag fått kliva upp på bandet en eller två gånger till för att justera ytterligare detaljer. Dessutom hade Fredrik förespråkat en uppföljning om 6-8 veckor.
Förbättra tekninken
När jag kommer tillbaka till redaktionen ligger min analys redan utförligt presenterad i mejlen. Nu vet jag alltså att jag hushåller ganska bra med krafterna när jag springer men att jag kan förbättra tekniken en del. Än viktigare är dock att veta att jag inte belastar lederna för mycket. För den som dras med till exempel en knäskada kan själva belastningsanalysen, som bygger på utförliga biomekaniska beräkningar, visa hur och varför knäet tar stryk under träningen och om det finns något i löpsteget som kan vara orsaken till skadan.
– Det finns egentligen två stora anledningar till att göra den här analysen, säger Fredrik. Dels kan man göra löptekniken så skonsam som möjligt och minska belastningen på underkroppen och därmed komma undan skador. Dels lär man sig att springa energisnålt och helt enkelt orka längre.
Det vanligaste felet en motionär gör är just att inte lyssna på sin kropp utan fortsätta träna enligt samma mönster vecka efter vecka. Den som springer en mil på omkring 45 minuter i vanliga fall och som justerar sin teknik kan kapa flera minuter på sträckan.
– Allt från vanliga motionärer till OS-deltagare kommer hit för analys, säger Fredrik. Alla har något att förbättra, oavsett nivå, det som förenar är viljan att träna och att nå bra resultat snabbt.