Det negativa först: man vill alltid att lagen ska ha bästa möjliga förutsättningar i den här typen av matcher. Derbyt blir således lite fattigare utan Johan Lundin i VFF:s mittlås, Tobias Bertilsson på IFK:s mittfält eller Magnus Eriksson på VFF:s dito. Men det finns ingredienser till en sprakande fotbollshistoria ändå.

Båda tränarna pratade inför matchen om vikten av att trycka dit bollen när läget uppenbarar sig. Det resonemanget förstår jag. IFK har ännu inte fått bollskrället över mållinjen under hösten medan VFF spelat bra men saknaden av Artur Sejdini blivit så tydlig som man förmodligen fruktat.

Så, vad får vi för match? Ja, det är lätt att anta att det blir en chansfattig, riskminimerande historia, med självförtroendesvaga spelare som hellre tar det säkra före det matchvinnande. Däråt någonstans lutar väl jag också i mina teorier.

För VFF är derbyt en chans att på något sätt återta glansen från våren. Den självklarhet och pondus som fanns i spelet såg vi bara ett skal av i ett sanslöst regnande Tuna förra helgen. För IFK är det en möjlighet att blåsa nytt, friskt blod in i den här säsongen som just nu inte känns som någon succé utan att för den delen heller vara ett misslyckande.

De frånvarande spelarna till trots finns det gott om anledningar att släpa sig till Bökensved på lördagen. Förutom fri entré – som vi älskar det här i Västervik! – finns matchvinnartyper i båda lagen. Tim Håvestam har gått och bubblat en tid och det finns inget bättre tillfälle än ett derby att explodera. Andreas Ekberg är tillbaka i gulsvart och Wayne Rooney-kopian kan mycket väl buffla in en kasse.

På lördagseftermiddagen vet vi. Har IFK lämnat kvalstriden bakom sig? Eller har VFF tagit sig ett kliv närmare division tre?