1) Antonio Lindbäck, Örnarna
– Det behövs väl ingen djupare motivering kring varför Lindbäck tilldelas förstaplatsen här. Lindbäck är den överlägset största stjärnan i Allsvenskan, och gör i år comeback i GP-serien där hans framfart blir ytterst intressant att följa. Det enda jag undrar är hur många av Örnarnas matcher han kommer att delta i? Min gissning: hälften, på sin höjd.
2) Peter Ljung, Västervik
– Västerviks motor, pådrivare och symbol (samt trogen campare på Lysingsbadet) – hans andraplats på den här listan känns självklar. Peter Ljung är lika med stor poänggaranti varje match. När det drar ihop sig i matcherna ska han vara den som går i bräschen för sitt Västervik. Räkna med att "Kung Ljung" klarar den uppgiften galant.
3) Tomasz Gapinski, Griparna
– Gapinski är en sån där polack som under en lång tid har varit rätt trist och intetsägande i Elitserien, men som fullständigt blomstrat och dominerat i Allsvenskan. Exakt så kommer det att bli 2016 också. Här har Griparna ett stort trumfkort. Den enda svagheten är att Gapinskis engelska är sämre än vad min var i årskurs fyra.
4) Linus Sundström, Valsarna
– Den målmedvetne dalmasen tar små steg framåt för varje år, men söker fortfarande det som gör honom till en ledande förare i Elitserien. På den här nivån är han dock sylvass. Sundström var tvåa i snittligan i fjol med makalösa 2,434 i snitt – endast slagen av en viss herr Lindbäck.
5) Andrej Karpov, Örnarna
– Ukrainas främste förare tuggar på i polska högstaligan för Zielona Gora i matcher med galet tryck på läktarna. Där har han det inte sällan kämpigt med poängskörden. I den, minst sagt, mycket lugnare tillvaron i Allsvenskan slinker poängen in mycket enklare för Karpovs del.
6) Kim Nilsson, Vargarna
– Jag finner det lite tråkigt att Nilsson inte börjar köra för en polsk klubb. Det skulle han må gott av i jakten på att utvecklas ytterligare. Med det sagt, så går det hur som helst inte att bortse ifrån att han blir den starkaste föraren i ett starkt Vargarna. Det säger en hel del.
7) Magnus Zetterström, Griparna
– Jag skriver samma sak som jag gjorde i fjol, för det funkar precis lika bra nu: "Zorro" får det svårare och svårare i Elitserien, men i Allsvenskan är han alltjämt en notorisk leverantör av stabila poängskördar.
8) Timo Lahti, Gnistorna
– Det slår inga gnistor om Gnistornas lag i år heller. De kan dock glädja sig över att de har en finländsk förare som kommer att dra sitt strå till stacken för att hålla lågan brinnande den här säsongen. Det kryllar inte direkt av bra finska förare, så jag hoppas mycket på Lahti då det bara är nyttigt för sporten med fler skickliga förare från olika nationer.
9) Peter Karlsson, Örnarna
– Ett tag trodde jag aldrig att det skulle ske, men i år har det hänt: Peter Karlsson har slutat att köra i Polen och England, i år blir det bara körning i Sverige som gäller. "PK", född 1969, är onekligen värd att varva ner efter en lång och fin utlandskarriär. Det blir intressant att se hur hans mildare körschema påverkar prestationerna. Jag är övertygad om att han fortsätter vara skarp i Allsvenskan.
10) Mikael Max, Västervik
– Den gode Max får se sig precis slagen av sin äldre bror. Mikael hade ett ganska märkligt fjol år. Han presterade riktigt bra i Elitserien, men stod inte alls att känna igen i serien under. Jag kan tänka mig att han verkligen vill få till det för Västervik i år, och det kommer han att få.