Tjejgänget som fixade första loppet i tjejklassikern, från vänster: Olivia Gransing, Maria Axelsson, Jasmine Karlsson, Karin Gunnarsson och Sofia Erlandsson.
Sofia har tidigare klarat av "klassikern", vilket innebär Vasaloppet, Vansbrosimmet, Vätternrundan och Lidingöloppet under samma år.
I år fyller hon och hennes studiekamrater 30 och bestämde sig för att utföra Tjejklassikern tillsammans.
– Då är det en tredjedel av klassikerns lopp som ingår i den vanliga klassikern, berättar Sofia.
Först ut var Tjejvasan i lördags, 30 kilometer på längdskidor.
Sofia hade inför helgen åkt den ordinarie vasaloppssträckan på 90 kilometer i öppet spår tre år i rad och är en van skidåkare.
– Jag har nog mest skidvana i gänget så jag körde ihop med en tjej som är minst skidvan, berättar Sofia som därmed inte behövde ta ut sig för mycket.
– Det var kul att kunna njuta av loppet på ett annat sätt även om backarna var rejält uppkörda och folk ramlade hej vilt.
På söndagen vilade hon några timmar innan det var dags att lägga sig och ladda om för öppet spår 90 kilometer på måndagen.
– Jag hade lite träningsvärk och var stel i benen, men det var bättre spår på förmiddagen då det hade varit minusgrader under natten så jag kände mig stark. Där åkte jag ensam och tryckte på för att försöka förbättra min tidigare tid. Men efter lunch blev det plusgrader och dessutom kom de som åkte 30- och 45-kilometerssträckorna in på samma spår och då blev spåren genast mycket sämre. Men jag gick i mål till slut, säger Sofia glatt.
Tiden blev 9 timmar och 48 minuter.
– Med tanke på förhållandena är jag nöjd.
Vinden blåser omkring henne när VT-sporten ringer.
– Jag står uppe i skidbacken i Kläppen. Det ligger ju nära Vasaloppsstarten så jag tänkte passa på att åka utför också när jag ändå är här. Sen är väl det bästa sättet att få bort träningsvärk att träna, säger hon och skrattar.
Vasaloppet körs på söndag, hur ska man träna inför ett sånt lopp?
– Det viktigaste är att träna på långlopp. Det behöver inte vara på skidor, men man behöver lära sig den mentala biten som spelar in i ett långlopp och kunna hantera alla känslor man går igenom. Ibland går det tyngre och det behöver man ta sig igenom, för det är övergående. Får man äta och få lite ny energi och kunna återhämta sig lite när det går nedför så går det oftast över. Men det krävs mycket pannben.
Kommer du att åka nästa år igen?
– Ja, det är ju dumt att bryta trenden så jag siktar på femte raka, avslutar Sofia Erlandsson.