Blackstadstjejen spelade fotboll i BOIF och red mycket på egna hästen när hon var yngre. Men intresset för skidor fanns alltid där.
– Jag har alltid tyckt om att titta på längdskidåkning på tv:n och när jag blev lite äldre ville jag testa på att åka själv. Då körde jag Tjejvasan, berättar Linnéa Friberg som innan dess knappt tränat individuellt med tanke på att hon spelade fotboll länge, senast i Vimmerby.
Tjejvasan på 30 kilometer gav mersmak och Linnéa bestämde sig för att göra en "klassiker" där man genomför Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimmet och Lidingöloppet under samma år.
I år har hon precis påbörjat sin femte klassiker då hon gick i mål för femte gången i Mora i söndags.
– Det har mest varit för skojs skull, men det blir även mer och mer för utmaningens skull.
Intresset för skidåkningen gjorde att hon flyttade upp till Sundsvall i höstas.
– Jag studerar till förskolelärare och valde en ort längre norrut för snön. Det skulle vara kul att se hur bra det kan bli, berättar Linnéa som i år var snabbaste vasaloppsåkaren i Västerviks kommun.
– Jag åkte tio minuter snabbare förra året, men då var det snabbare spår. I år var det lite seg-åkt och man fick hela tiden söka efter var det gled som bäst, antingen i spåret eller mellan spåren. Dessutom bet vinden tag i en ganska mycket uppe på myrerna.
Blackstads IF-åkaren, som startade i tredje startled, utmanade sig lite extra den här gången då hon åkte på helt blanka skidor utan fäste.
– Det var riktigt tungt de sista milen och jag är sliten muskulärt nu. Det var mest skönt att gå i mål den här gången då jag var väldigt trött på upploppet. Samtidigt är det alltid en lättnad och glädje förstås, säger Linnéa som har åkt Vasaloppet på 5 timmar och 30 minuter som bäst.
Vad säger du om att du var snabbast i kommunen?
– Det är roligt och ger uppmuntran till att fortsätta slita på.
Härnäst väntar Vätternrundan, ett cykellopp på cirka 30 mil.
Vad är det som driver dig att genomföra dessa tuffa motionslopp?
– Under själva loppen undrar jag varför jag håller på eftersom det gör så ont och för att jag blir helt slut. Men när jag går i mål får jag en sån härlig känsla som gör att jag vill göra det igen, säger Linnéa Friberg som hade sina föräldrar, Mattias och Ann Friberg, hejandes på henne på flera ställen längs med de nio milen.